Rätta mig om jag har fel, men de är ganska lätt att påpeka att en annan människa har tillexempel humörsväningar, eller pratar mycket men får lite gjort, eller dricker lite mer än alla andra, eller kanske till och med inte alltid håller vad man lovat, men.. Dina egna brister och fel då? Hur är det med dom? Om man kan påpeka andras tycker jag att man borde kunna påpeka sina egna, eller åtminstone vara medveten om dem, men varför är det så j*vla svårt? Är människan så himla självbelåten o ego, så att man kan se ner på andra, men se sig själv som perfekt? Jag säger inte att alla är så, men jag är defenitivt en av dom! Jag har skitlätt för att slänga ur mig något i stil med att; Den människan säger de o gör de o sen lovade den det, men bara stuntade i det! Utan att ens ha en tanke på att man själv kanske har gjort likadant? sen säger jag inte att jag ser mig själv som perfekt, men jag har som sagt lätt för att kommentera andra, när jag själv i själva läget kanske har gjort likadant, hm.. De är rätt konstigt egentligen & rätt fel.. Varför är det så?