Titta ut gott folk.

titta ut igenom fönstrena gott folk, res er från era soffor och datastolar tillräckligt länge för att upptäcka vad våran värld har att erbjuda, den är vacker, den är underbar och den är våran.
Världen är inte alltid rättvis faktiskt. Många gånger är den hemsk och kall. Det finns många iskalla människor runt omkring oss, och det finns många som inte orkar leva i detta. Det finns många som väljer att dö, det finns några som är döda inombords redan, fast dom lever. Som skal, typ.
Det är tragiskt att folk väljer bort livet, och man får inte alltid en förklaring till varför människor väljer att försvinna ut i tomma intet.
Nyligen tog en man livet av sig, live dessutom vilket jag beklagar, som heter Marcus Jannes. R.I.P, jag hoppas att du finner det du söker, där du är nu. Jag vet inte vad som händer efter döden, men om det är ett svart tomt ingenting, så önskar jag dig all frid du kan få i det tomrummet. Jag sänder mina tankar till Marcus familj, och jag hoppas att dom får alla svaren dom behöver, jag hoppas att dom klarar sig igenom vardagen, och jag hoppas att de får allt stöd de någonsin kan få. Inte bara utav vänner - utav Civilisationen också.
Jag hoppas att folk visar respekt för denna familj, och kanske till och med kan visa så mycket respekt för de döda att de inser att skämten som finns om Marcus faktiskt inte alls är roliga, samt att bilderna och videorna inte heller är speciellt kul att se, varken för oss eller familjen - och tar bort det. Av vanlig respekt och förnuft.
Det finns vissa människor runtomkring mig som faktiskt söker uppmärksamhet pga hans död, andras bortgångar osv, och jag blir faktiskt irriterad.
Det är inte roligt att någon går bort.
Det är inte kul att må dåligt.
och dessa människor får helt fel sorts uppmärksamhet.
Så jag säger bara till dom som funderar på att lådsas säga att ni nu kände honom - Don't!
De är respektlöst.


Men people ni borde reagera på detta denna Marcus gjorde.
Det var för visso hemskt att han valde att lägga ut sin bortgång i internet, och jag beklagar alla anhöriga som tvingats bevittna det. Men nu kanske ni äntligen fattar? Det här förekommer! Människor mår dåligt! Jätte många människor här i världen behöver hjälp, men får inte det?

Titta på det land vi lever i,
studera dom höstfärgade loven som cirkulerar i vinden, och dansar fram över gräset.
iakta de små barnen som springer barfota över det stora gräset med solen i ryggen.
Betrakta regnet som smattrar ner mot fönsterbläcket, och känn den fräsha doften morgonen efter.
Kolla på den ibland molnfria himelen, titta på människorna runt omkring dig.
njut av vinden som leker med ditt hår, och som så irriterande gör att du får håret i ansiktet.
Njut av kylan en kall och mulen dag, för under morgondagen kanske det är för varmt?
Titta upp i träden på den vita blänkande snön som så vackert lyser upp våra skogar under vintern,
se på snöflingorna som faller och omfamnar hela landet med sin vita färg,
Doppa fötterna i bäcken som ringlar sig fram sakta och porlande, känn det friska vattnet mot din hud.

Men titta sedan på allt vi gör,
se på människan som våldtar och mördar, förstör utan att visa ångest.
Titta på människan som föraktfullt ser ner på sina medmänniskor,
se på människan som misshandlar sina barn och tar ifrån dem sin barndom,
se på dem som försöker hjälpa, men inte får någonting tillbaka.
Se på mannen som hälsar på kvinnan en sen kväll, och får en skräckslagen blick tillbaka,
se på media som varken visar hänsyn eller respekt,
se på den vuxna som faller isär mer och mer, som behöver hjälp men inte vågar erkänna det.
Se på dem som kränker och mobbar andra människor,
se på dem som skänker pengar till välgörenhet trotts att dom knappt mättar sina egna magar,
se på de människor som lever ute, sådana som inte har någonstans att bo.
Se på dem som fryser ihäl en kall vinternatt.

Vi människor är unika. På våra sätt. En del är känslokalla, en del är överkänsliga. Hur vi än er som människor, och vad vi än väljer att gå för vägar under våra liv, ska inte vi alla bidra till ett säkert samhälle?
Ska inte vi alla bidra till att det finns hjälp att få till de som behöver, istället för att kränka och misstro?

Ska inte vi alla ta och växa upp någon dag och inse att om vi arbetar tillsammans, kan vi få det som alla innerst inne vill ha, men som man ser som omöjligt?
- Ett fritt, välkomnande, varmt och trivsamt samhälle där det finns plats för alla, trotts ålder hudfärg eller behov?



Drömmar om ett perfekt Sverige genom ett barns leende.'

Vi satt där, jag och jennifer utanför heron city och rökte, mina tankar var i min aldeless egna värld och min blick var fäst på absolut ingenting, jag bara stirrade rakt framför mig. Då såg jag honom. Han strök med handen längs en marmor kula som var mörkt färgad. Precis som hans hud.
Han var helt omedveten om att jag stirrade på honom. Min blick följde varenda rörelse han gjorde. Han var ca tio år gammal, en och fyrtio lång kanske? Jag log. Han var en fri människa i ett fritt samhälle. Precis så som det skulle vara. Plötsligt blev han fullt medveten om att jag stirrade och log åt hans håll, först såg han tveksam ut.. skulle han le tillbaka mot den blonda svenska flickan?
Han måste ha bestämt sig för att jag var harmlös, för helt plötsligt ryckte det till i kinderna på den lilla grabben och han blottade ett stort brett leende i det lilla ansiktet. Hela hans ansikte log, och jag kunde inte låta bli att le ennu mer. Plötsligt hoppade han över staketet i ett enda oavbrutet hopp och sprang in genom herons dörrar utan att släppa min blick för mer än tio sekunder, plötsligt blyg. Sedan såg jag honom inte mer.

Mina tankar gick vidare till värmen jag känt när han log mot mig, han var så... lycklig. Kanske för att jag log mot honom? Han såg liksom så glad och fridull ut.
I ett sådant Sverige vill jag leva. I ett sådant Sverige vill jag vara. Ett sådant Sverige skulle jag vara stolt över. Ett Sverige med värme mellan alla människor oavsett hudfärg, ett Sverige då största konflikten skulle vara om tågen skulle funka idag, eller om bussen skulle komma förtidigt eller försent.

Drömmar om ett perfekt Sverige genom ett barns leende.

Min älskade bror.


Dödsstraff

'jag är inte rädd för att dö, jag är snarare rädd för att avrättningen ska skjutas upp'

'på listan står det mord, som dödsorsak anges mord, för personen har ju bragts om livet uppsåtligen och då är det ju  mord, men vi får inte glömma att det handlar om lagligt mord'

Jag har tittat på en dokumentärfilm som handlar om avrättningar, då meningen högst upp är uttalad av en fånge och meningeen under av en fängelsedirektör i texas, och jag blir ganska frustrerad när jag läser båda, enlig min mening så finns det ingenting som heter ett lagligt mord. Ett mord är ett mord, whatsoever. Fången som sa meningen högst upp var oskyldig. Han var anklagad för mord på en gammal tant, tillsammans med tre kompanjoner hade han tagit sig in i hennes hus, men han hade inte avlöst det dödande skottet. Det hade hans vän gjort, som sedan flytt tillsammans med dem andra. Men denna killen stannade kvar. Han tänkte inte smita undan. Och han dömdes till döden för ett brott som någon annan begått. Han dömdes till döden i dödshuset i texas, där dom anser att det är fullt humant att döda en annan människa på det viset. Jag kan förstå dem på ett sätt. Familjen som har fått sin familjemedlem mördad vill självklart ha revansch, eller ja, hämnd. Jag skulle ha känt samma sak utan tvekan, men jag frågar mig själv..
har man rätt att mörda en annan människa? för isånnafall har denna fånges tid i dödhuset varit förgäves han kommer att bli mördad han också. Och allting blir en ond spiral.

Det finns sjuka människor, sådana som våldtar & mördar, sådana som tar saken i egna händer, men har vi rätt att ta deras liv och gömma oss bakom ordet '
rättvisa' ? Dessa människor förtjänar antagligen till 310% att sitta bakom lås och bom, men vad hjälper det? Dom behöver jävligt mycket hjälp. Vissa människor kan man inte hjälpa - Dom borde få livstid.
Dom man kan hjälpa å andra sidan, borde få en andra chans. Det låter hemskt att jag säger det, och vissa människor kanske till och med vill stämpla mig som godtrogen, men det är som jag skrev i ett annat inlägg hur kan en människa som gör allt för att ändra sig, verkligen göra det, om samhället vägrar att ge en andra chans? Får dom ingen uppriktig andra chans (även om de så ska vara under bevakning i detta fall) så kommer dom att misslyckas. Våra val är faktiskt en del av deras framtid.

jag vet inte om det är jag som är klen eller godtogen, men jag anser inte att dödsstraff faktiskt borde få finnas. De är nog inte många som håller med mig i den frågan, men de är min åsikt och den står jag upp för.


'-
Man kan inte mörda dem som samhället har övergivit' (sagt av en man som arbetar emot dödsstraff.


självklart finns det psykiskt sjuka människor osv som jag aldrig heller skulle släppa ut igen och lita på att dom ska klara sig ute i samhället, men jag ser fortfarande inte att dom ska bli mördade. Utan få hjälp, och hållas inlåsta antingen i ett fängelse eller psykhem.

ja det finns många frågot och ohållbara teorier i den här frågan, men det här är en del av min åsikt.





slumpvald bild

hittade denna i en blogg.....

Nu är de iofs, tio skäl tilll att man inte skulle ha röstat.
taget från sverigedemokraterna.de

Tio skäl att INTE rösta på Sverigedemokraterna

16 september, 2010

Funderar du på att rösta på Sverigedemokraterna? Läs då dessa tio argument varför du INTE ska rösta på SD den 19 september. Gör som Magnus Betnér, Peter Forsberg, Leif GW Persson, Börje Salming och Pontus Wernbloom, välj ett annat parti!

En röst på SD, är en röst på ekonomiska problem

Sverigedemokraterna överdriver kostnaden för invandring och har en oansvarig ekonomisk politik. Sverigedemokraterna vill göra det svårare för invandrare att få jobb, när Sverige egentligen behöver få fler invandrare i arbete.
Läs mer om SD:s ekonomiska politik »

En röst på SD, är en röst på främlingsfientlighet

Sverigedemokraterna påstår att Sverige håller på att ”islamiseras”. Detta är inte trovärdigt, med tanke på att de flesta svenska muslimer är sekulära och de fåtal islamister som finns i landet saknar politiskt inflytande. Sverigedemokraterna använder muslimer som representant för alla invandrare i syfte att skrämma folk till att rösta rasistiskt.
Läs mer om SD:s syn på islam »

En röst på SD, leder INTE till minskad brottslighet

Sverigedemokraterna skyller all brottslighet på invandrare och vill bekämpa brottsligheten med hårdare tag. Eftersom deras analys är helt felaktig kommer deras politik inte att komma åt brottsligheten. Forskning visar nämligen att brottsligheten hänger ihop med sociala problem, och dessa har SD inga lösningar på.
Läs mer om SD:s syn på brott och straff »

En röst på SD, är en röst för likgiltighet

Sverigedemokraterna säger att vi har en ”massinvandring” till Sverige och att vi ska sänka invandringen till Danmark och Finlands nivå. Problemet är det omvända: Danmark och Finland borde lära av oss och visa större välvilja mot flyktingar som flyr krig, konflikter och diktaturer.
Läs mer om SD:s syn på flyktingar »

En röst på SD, är en röst mot EU, FN och fred i Mellanöstern

Sverigedemokraterna påstår sig vilja hjälpa flyktingar på plats med bistånd, men vill i själva verket sänka biståndet och ifrågasätter om det har någon nytta. De bryr sig inte heller om resten av världen, utan vill går ur EU och skrota FN. Sverigedemokraterna är också för krig i Mellanöstern genom sitt stöd för extrema israeler.
Läs mer om SD:s utrikespolitik »

En röst på SD, är en röst för större konflikter i Sverige

Om Sverigedemokraterna får bestämma ska ”svensk” kultur premieras, men partiet kan inte svara på vad svensk kultur är. Dessutom skapar partiet konflikter genom att hålla hårt på sin egen grupps rätt. Istället för att prata om invandrare mot svenskar, borde vi se olika individer och lära av varandra.
Läs mer om SD:s syn på kultur »

En röst på SD, är en röst på en unken familjepolitik

Sverigedemokraterna vill vrida klockan tillbaka. De vill att män ska försörja kvinnor som är hemma och föder barn. Enligt SD är homosexualitet en sjukdom och partiet vill göra det svårare för kvinnor att göra abort.
Läs mer om SD:s syn på familjen »

En röst på SD, är en röst på ett parti med rötter i nynazismen

Sverigedemokraterna har sina rötter i den svenska nynazismen. Den första partiledaren Anders Klarström var med i Nordiska rikspartiet och den första revisorn Gustaf Ekström var frivillig i SS under andra världskriget. Sverigedemokraterna har 51 kandidater med anknytning till nynazismen på sina listor till årets val.
Läs mer om SD:s nazistiska förflutna »

En röst på SD, är en röst för ett enfaldigt Sverige

Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt parti. Enligt SD så ska varje folk ha en egen nation. Problemet är att vi svenskar är olika från norr till söder. Vi behöver inte ett parti som bestämmer hur vi ska leva som svenskar. Däremot är det inget fel med att älska Sverige, men kärleken till landet ska inte leda till att vi ser ner på folk med en annan kultur eller hudfärg.
Läs mer om SD:s syn på nationalism »

En röst på SD, är en röst för kulturellt tvång

Sverigedemokraterna vill inte slänga ut alla invandrare, men de vill tvinga de invandrare som lever i Sverige att tycka och tänka som Sverigedemokraterna. Detta kallas assimilering. Att tvinga människor som blivit förföljda och trakasserade på grund av sin identitet att avsäga sin identitet är som ett slag i ansiktet.
Läs mer om SD:s syn på vad invandrare måste göra »


Fyfan för Sveriges befolkning & fyfan för rasism

Hur kan detta vara möjligt? Jag är väl medveten om mitt tidigare inlägg då jag uttrycker mig klart och tydligt om min åsikt om invandring, men att ha ett frälingsfienligt, rentutav rasistiskt parti i riksdagen är enligt min mening inte alls okej, som linnea forss sa; hälldre rasism än socialism? Ikväll ska ni skämmas Sverige. Och det håller jag med henne om till tusen, för det ska ni verkligen. Inte bara för att vi nu har ett främlingsfientligt parti i våran svenska riksdag, utan för att moderaterna (Deras block, vilket jag inte har någon aning om vilken förg de e, blåa va?) Gör så många försämmringar i vårat land. Tänk på de äldre, Sjukvården, tänk på de fattiga som faktiskt inte har råd att betala sin sjukvård, ska dom då dö för att rainfeldt anser att staten inte ska finansiera våran sjukvård? Jag är inte riktigt fullt påläst om det här ennu (Vilket jag ska bli tro mig!) Men det är iallafall så som jag har uppfattat det, och så som många i min omgivning har uppfattat det, FYFAN FÖR JIMMY ÅKESSON och fyfan för de svenska folket som lagt sina röster och låtit SD komma in i riksdagen. Jag är riktigt j*vla besviken. Godnatt folket, dröm fina mardrömmar inatt.

Ideologi

<!-- @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

Mörkhyade&vita människor

 

 

Det handlar inte om vita människor, det handlar inte om svarta, de handlar om kunskap. Jag har mörka människor i min släkt, och jag har SS soldater i min släkt, och jag säger såhär; Ta hand om dom vi har.

 

Jag älskar svarta människor och jag älskar vita människor, det har inte med deras hudfärger att göra. Det handlar om deras personlighet.

 

Jag säger såhär; Stoppa invandringen. MEN jag säger inte att invandring, handlar om mörkhyade människor, invandring är människor som kommer från ett annat land in i Sverige. Svarta som Vita.

 

Jag säger stoppa invandring för nu, tills vi har resurser att ta hand om fler människor, svarta som vita. Jag säger inte, att vi ska kasta ut dom vi redan har, ALDRIG – utan ta hand om dom. Jag säger inte heller att jag någonsin skulle lägga min röst på Sverigedemokraterna, de skulle aldrig falla mig in.

 

Jag är uppväxt här i sverige som svensk medborgare, och hade aldrig upplevt något annat försen mina resor till Thailand. Jag såg människor utan fötter armar ben och ögon, såg folk som var så undernärda att dom skulle gå sönder om man ens petade på dem, jag såg folk i ett land som inte hade resurser att ta hand om sitt eget folk, och det skrämde mig. Det skrämde mig något fruktansvärt, och jag tänkte: Sådana människor finns inte i Sverige.

  • Jag var naiv.

 

 

Dom finns här, dom som horar för att få mat för dagen, dom som knarkar för att inte känna hungern, dom som tigger pengar för att dom måste och dom som lever på kriminalitet, för att dom inte kan något annat. Dom finns här bland oss, dom som lever på gatan och svälter ihjäl, för att det inte finns resurser, ens till våra egna, svarta som vita. Ska vi ta in fler människor, oavsett hudfärg, som vill komma till något bättre, och låta dem svälta ihjäl på Sveriges gator för att vi är naiva nog att tro att vi kan ta hand om fler än vi redan har?

 

SKICKA INTE UT människor som redan finns här, utan ta inte in fler, försen vi kan.

Den dagen vi kan ta in fler och har resurser till det, så släpp med ett öppet hjärta in dem, för då kan vi ta dem till något bättre än svält och plågsamma nätter som förbereder inför döden.

 

 

Min gammelmorfar är SS soldat.

  • Han sköt ihjäl judar. Pga deras hudfärg och jag stödjer honom inte. De han gjorde var hemskt, och han har förstört för många många människor, allra minst för min pappa.

Min pappa ser ner på mig, när jag framför denna tanke jag har om att sluta ta in människor i Sverige. Han tycker att jag är sjuk, som tycker så. För han har fått växa upp med en morfar och mormor som delar samma ideologi som SS soldaterna gjorde, och jag ser vilken skada dom har gjort mot honom.

Jag ser det så himla tydligt. men tyvärr så är detta min ideologi. Inte samma ideologi som SS soldaterna hade, och inte samma ideologi som Sverige demokraterna, utan min ideologi.

 

 

Stoppa invandringen för såväl svarta som vita, för dom får inget bättre liv här, om dom måste svälta ihjäl på Sveriges gator pga svenska folkets naivitet. Jag är inte rassist, inte alls.

  • Jag värnar om Sveriges befolkning, oavsett om dom är svarta eller vita.

 

 

 

Jag heter Renée Nilsson, och jag är patriot, inte rassist.


Bekräftelse.

Jag har tänkt rätt mycket kring ordet bekräftelse. Allting vi gör, eller nästintill allting vi gör, kretsar kring bekräftelse,
- Titta titta! jag är klar, visst är jag duktig?
Visa upp sig, att kolla jag har gjort det du bad om, beröm mig! Eller bekrätelse av att man faktiskt finns, i vissa fall genom uppmärksamhet, 'den som alltid står i mitten'

Varför är de så?
Det är inte så för alla, tänkte jag precis skriva, men jag ändra mig, för de är nog så för alla, men på olika sätt, en del på lite tystlåtnare sätt, kanske liksom inte vill ha allas uppmärksamhet eller bekräftande på att man faktiskt syns eller hörs, men några stycken.


jag undrar lite över också, varför vissa människor inte kan följa sin egna Smak/stil/väg, eller varför de måste tycka som alla andra, jorden går inte under bara för att du inte tycker som alla andra.



har ni någongång tänkt på hur olika människor beter sig i olika sammanhang?

Förståelse rspekt och hjälp.

läste om ni såg lite om psykiatrin och sykiskt störda människor, och har haft ganska mycket tid till att tänka över det jag såg, och jag läste om en kille som var intagen på psykiatrin som hade sett en annan intagen som på ngot sätt lyckats tända eld på sig jälv, när denna intagna som såg detta sa till en anställd som var ca fem meter bort runt ett hörn, fick han ett nedlåtande svar ; nej men så är det inte alls, du hallunicerar bara,

denna kille har aldrig lidit av vanföreställningar/hallunicationer, så då börjar man ju tänka, vad är de för fel på dessa anställda som inte orkar eller tänker resa sig upp för att kolla? Man kan ju inte anta att detta inte stämmer bara för att en patient som är inlagd där säger till, man kan ju inte se dem som mindre trovärdiga bara för att dom är psykist sjuka. Jag kan förstå om det är många personer som ser saker som faktiskt inte händer, men vad skadar det att resa sig upp och kolla? Inte bara för att det kanske faktiskt är sant, utan för att de faktiskt kan få personen som säger till att känna sig lugnare, att veta att det faktiskt finns personal som bryr sig tillräckligt för att bara kolla om påsåendet stämmer.

de som jag också såg var ett svar på en fråga som löd såhär ; om du gillar långa kaffepaouser och att bara vila och ta det lugnt, är detta ett bra jobb för dig. Vilket gjorde mig förbannad, man kan inte sitta på sitt ärsle och tro att man har kaffepaous bara för att de inte händer något kaotiskt! Som anställd på ett psyke/behandlingshem så är man ju faktiskt där för att hjälpa patienterna och inte för att dricka kaffe hela dagen! Man kan ju iallfall gå runt bland patienterna, prata med dem, se hur dem mår, bara gå omkring och visa att man bryr sig! istället för att tycka att det är okej att sitta på sitt feta ärsle och fika .. jag anser inte att det är riktigt okej, nu har jag förvisso aldrig varit på ett psyke osv, och aldrig upplevt hur det är, eller hur rutinerna funkar, men en sak är säker, om jag nu skulle de, skulle jag inte se mitt arbetspass som en lång kaffe rast, jag skulle då fan visa att jag är där för patieternas skull, och inte för att gå upp i vikt,


blir så irriterad när jag läser sådant.

Lika löser lika inom kemi, är de samma sak i verkligheten?

Han fäller henne till marken får henne att skrika.
Hennes mor där hemma gråter
Han tränger in i henne med våld & kraft,
Hennes far fylls med ilska o förtvivlan
Han är klar, och drar sin kniv längs hennes strupe.
allt hennes familj vill ha är rättvisa,
Hon ligger där o förblöder till döds, våldtagen o mördad, vart finns rättvisan?
En bror förlora en syster, mor & far sin dotter, & hela familjen en medlem.
Familjen kanske vill ha rättvisa, hata mannen som gjorde detta mot deras älskade dotter, dom kanske ill misshandla han. döda honom. se honom bakom galler i resten av hans liv. Se honom i elektriska stolen eller whatever.
Men kommer deras våld mot denna man att göra allt bättre bara för att han skadade deras dotter? Kommer dom att få tillbaka sin dotter för det? Gör det verkligen någon nytta? Förbättrar de någonting att han får lida?

lika löser lika inom kemi, men våld kan inte lösa våld i verkligheten. Våld föder våld.

Har jag rätt att dömma ett självmord?

Häromdagen pratade jag och en vän om självmord, vilket fick mig att fundera...
jag har nog egentligen ingenting att säga om det, för jag vet inte riktigt vad jag ska tycka
är det verkligen respektlöst eller själviskt att ta livet av sig om man har levt ett liv man inte vill leva? ett hemskt sådant? om man liksom inte klarar av att hantera allt? ska man hata den människan för att den valt att begå självmord eller försöka acceptera människans val? det är tragiskt med självmord och kan man förhindra det så ska man, Men ... är det verkligen fegt? Kan man bli sur eller arg över ett sådant val en människa har gjort? Det gör väldigt ont för utomstående det kan jag förstå, men vad ska man tycka om det? Vad ska man känna? Sorg? Hat? Ilska? Vad ska man göra? Det är trotts alt upp till var och en vad dom vill göra med sina liv, nu kanske jag låter hemsk, men jag känner nog likgiltighet inför själva valet som människan i sig gör. Självklart skulle jag bli ledsen o tillexempel min pappa dog, och det skulle ta mig ett tag att komma över det, men har jag egentligen rätt att kritisera hans val?


Att sakna en människa efter ett självmord och att känna sig ledsen ensam och sviken är väll en självklarhet, men har jag som utomstående människa verkligen rätt att döma eller kritisera detta val som en människa har gjort?

Bättre än alla andra

Varför säger man saker som försöker få en att framstå som något man inte är? Eller varför säger man saker för att ex visa att man klarar sig själv utan en person eller flera, som man faktiskt inte alls klarar sig utan?
Varför måste en del människor ha en sådan stor inverkan på en själv, och varför ska dom betyda så jävla mycket för en för?
OCh varför låter man andra leva sitt liv åt en för? Eller ja, varför låter vissa människor andra göra val o värderingar åt en som faktiskt kanske inte alls är vad du vill?


Stå upp för dig själv, du tjänar på det.


En lyckig familj?

Tänk er en familj. En mamma, en pappa, två söner och två döttrar, som åker till stranden ibland, går på bio emellanåt, osv. En familj som 'ler' utåt. Det kallar vi som ser dem för en lycklig familj, Men vad döljer sig bakom varje leende? Och vad döljer sig bakom husets alla väggar eller lägenhetens trä dörr?

Hur vet man att man lever i en lycklig familj? Tillhör man en lycklig familj för att man har massor av pengar? För att man kan göra massa saker? Är man lycklig för att man har senaste kameran ståendes där på den fina dyra byrån, som är under platt tv;n som nyss kom ut i affärerna?

Och vad händer om man som vuxen har barn som man inte längre kan eller vill ta hand om? Vi säger att de vuxna adopterar bort sina fyra barn, hur får det föräldrarna att känna sig? Kan dom sova gott om natten? Adopterar dom bort barnen av rätt anledning? Ja anser faktiskt att det finns en rätt och några fel anledningar, den rätta anledningen enligt mig skulle nog vara isånnafall om man verkligen inte kunde ta hand om barnen. Om dom tex mår dåligt av att bo i den miljön dom bor i och det inte går att lösa på något annat sätt, det är ett exempel, men sen finns de ju kanske dom som adopterar bort barnen för att dom inte orkar med dom? För att dom faktiskt inte ville ha barnen från första början? Men då funderar jag på om jag skulle vara i mammans situation, borde det inte finnas moders känslor som står i vägen? borde man liksom inte.. Få skuldkänslor?

Och hur skulle man känna sig som barn? Fatta känskan av att känna sig misslyckad som barn? För blr det inte lite så? Att man känner sig oälskad och misslyckad? Och fatta känslan av att bo i ett barnhem tillexempel i väntan på att bli adopterad, och sen när det kommer någon som faktiskt vill ha en? Borde man inte bli misstänksam mot den människan, kanske lite lättad o en aning rädd för att bli sviken igen? Men det borde ju byggas upp ett nytt förtroende gentimot den människan som är villig att adoptera? Det måste ju bli ett enda virrvarr av känslor som inte går att förklara i ord? Ja jag vet inte, var bara något ag tänkte på, men.. tack gode gud för att de finns dom som adopterar, i guess?

Tack carina!

Tack carina för din kommentar! :)

'men guud så bra du skriver'

kul att höra att någon gillar vad man skriver!


Idag är en sådan dag då jag bara vill skriva, bara få allt ut ur mig, förmedla något som får någon att lyssna, om jag kunde göra det så skulle bara det göra det värt att gå upp ur sängen. Men jag har inte direkt något att skriva om nu, just nu kan jag inte komma på något som stör mig, eller jo, ätstörningar, ångest, deprission osv, stör mig på att de ens ska finnas och anledningarna till att det finns, men jag kan nog inte riktigt skriva om det, för när man skriver om sådant vill man att de ska beröra andra människor, vill att man ska få andra att förstå innebörden av det, och jag är nog inte riktigt rätt person för det. Visst jag skulle kunna sitta och skriva att det är medias fel som visar smala tjejer på tv;n osv, men det skulle inte beröra er, för ni har hört det så många gånger förut, läst om det, sätt det på tv, osv, så de skulle inte nå ut med det rätta budskapet som jag vill förmedla när jag skriver, det skulle inte riktigt bli bra, och jag nöjer mig faktiskt inte med nästan, jag vill att de ska vara bra bättre bäst inte dugligt läsligt eller helt okej.

Orättvisa.

Idag när jag satt i bilen på väg hem från Gnesta kom en michael Jacksson låt upp i radion, all i wanna say is that they dont really care abouth uss. Ni vet den? Kan inte låttiteln, men skit samma. Jag vet inte riktigt vad han menar med det eller vad hans syfte är med låten, men jag började tänka på rättsysemet, socialen, allt de som är där för att hjälpa oss men vänder oss ryggen när vi behöver dem som mest. De finns folk därute, som har liv som är helt knas, som vill göra något åt det, som vill bli som vanliga svenssons, folk som skriker på hjälp för att dom behöver den, men blir stuckna i ryggen, du kan inte ens få hjälp att få en lägenhet & jobb idag, om du har en sämmre utbildning, visst okej att man behöver en utbildning för ett jobb, och pengar från jobbet för att betala hyran, men är de inte sverige som kämpar för rättvisan? Som varje år skänker miljontalskronor till barnen i afrika?! Men era egna jävla barn då ?! Tänker jag när jag ser det här, dessa människor har förvisso förstört sina liv själva, men hur ska dom få en chans att rätta till sina misstag, om alla vänder dem ryggen? Är det de vi kallar rättvisa i sverige nu ?! Då är jag fan inte stolt över att vara Svensk! Alla uteliggare, dom som har misslyckats i livet, som inte heller får en andra chans, som folk ser som djur och avskum, som dom inte ens ser som människor, ska dom behöva leta i sopporna varje dag? Ska dom behöva ligga på en parkbänk i tjugo minus, med så mycket alkohål eller knark i kroppen så att dom inte kan röra sig och fryser ihjäl i den mörka natten? Ensamma. För de är just det dom är, vårat rättsystem eller vad de nu än är som bestämmer allt det här, behöver en förändring, barnen i afrika kanske behöver våran hjälp, men de gör våra svenska medborgare också, bara för att du inte låtsas se dom, så betyder det inte att dom inte finns där!

Hur hanterar man döden?

Hur hanterar man döden? Hur hanterar man vetskapen om att man ska dö? Eller att någon i din närhet kommer dö? Hur tar man vara på tiden? Hur orkar man resa sig upp ur sängen ens? Hur klarar man av tanken att veta att man aldrig mer kommer få hålla om mäniskan igen? Känns dens nähet? Eller höra den skratta? Ska man se personen som död redan? Eller kommer man att göra det? Kommer man kämpa in i det sista eller acceptera ödet? Vad ska man göra? Vad är rätt och vad är fel? helt enkelt.. hur hanterar man döden och allt som kommer därtill?



Att kunna peka ut brister hos andra människor, men inte hos sig själv är nog den största bristen vi människor har

Rätta mig om jag har fel, men de är ganska lätt att påpeka att en annan människa har tillexempel humörsväningar, eller pratar mycket men får lite gjort, eller dricker lite mer än alla andra, eller kanske till och med inte alltid håller vad man lovat, men.. Dina egna brister och fel då? Hur är det med dom? Om man kan påpeka andras tycker jag att man borde kunna påpeka sina egna, eller åtminstone vara medveten om dem, men varför är det så j*vla svårt? Är människan så himla självbelåten o ego, så att man kan se ner på andra, men se sig själv som perfekt? Jag säger inte att alla är så, men jag är defenitivt en av dom! Jag har skitlätt för att slänga ur mig något i stil med att; Den människan säger de o gör de o sen lovade den det, men bara stuntade i det! Utan att ens ha en tanke på att man själv kanske har gjort likadant? sen säger jag inte att jag ser mig själv som perfekt, men jag har som sagt lätt för att kommentera andra, när jag själv i själva läget kanske har gjort likadant, hm.. De är rätt konstigt egentligen & rätt fel.. Varför är det så?




Godmorgon Sverige!.. eller kanske bara min vänskapskrets?

Igår kväll/natt hände det något.. Jag satt i soffan och tittade på tv, bara ett helt vanligt program, och så började tankarna snurra i huvudet på mig, och jag blev döförbannad! Vem tar sig vidare i livet utan en andra chans? -Ingen!
Programmet handlade nämligen om en kille, (tatueringar, piercad, grov kroppsbyggnad, och armar lika stora som typ en fotboll, i tjocklek) Med andra ord så var han rätt stor & 'skrämmande' för en vanlig svensson, snubben slogs och sköt ihjäl människor och så vidare, för att rädda en tjej eller vad de nu var, minns inte riktigt, men iallafall, han räddade bruden och filmen tog slut, så började ja fundera på; tänk om det där var verkligheten och han ville bli en vanlig svensson nu, en hederlig medborgare, hur fan skulle de gå till? För han skulle inte få en andra chans? Vem vill anställa honom? Han skulle bli dömd av den han söker jobb av, första sekunden chefen fick se honom, inte fan skulle han få ett jobb? Och hans bakgrund, skulle inte förenkla saken heller, jag personligen tycker att alla är värda en andra chans, kanske till och med en tredje, men då kanske ni tänker en gång kriminell, alltid kriminell - du är Naiv tjejen.
Så går antagligen eran tankebana, men vad fan? Vad är de för skit med fördommar om andra människor, kanske till och med människor som du aldrig har träffat förut? Visst okej människan eller människorna kan ha värsta j*vla bakgrunden, men de var då, de är inte nu, Lär känna människan som den är idag för vem vet, livet som ex kriminell, kanske har bankat in lite vett i huvudet på en, Man lär sig av sina misstag och alla kan få en tankeställare.

Sen kanske man inte kan tänka så om alla människor, för vissa människor kommer alltid att hålla på med kriminalitet, och sitta inne på kåken. För det är det dom kan. Det är de dom vet hur man gör. De är de dom göra bäst, Men 4 av tio, om jag inte minns fel? Kommer att komma ut, kommer att få sig en tankeställare och lägga av med kriminaliteten, Hur f*n ska dom lyckas med det, om dom får ett sådant bemötande, som om dom vore några slags odjur? Tror ni verkligen att dom kommer att lyckas? Om dom bemöts på ett sådant sätt att dom inte ens är värda att vara utei det fria?

Jag vet inte riktigt, men min åsikt är att alla är värda e andra chans.





Vårat bemötande mot sådana människor, kan vara orsaken till deras misslyckande!






Vad anser ni om saken?


RSS 2.0