En lyckig familj?
Tänk er en familj. En mamma, en pappa, två söner och två döttrar, som åker till stranden ibland, går på bio emellanåt, osv. En familj som 'ler' utåt. Det kallar vi som ser dem för en lycklig familj, Men vad döljer sig bakom varje leende? Och vad döljer sig bakom husets alla väggar eller lägenhetens trä dörr?
Hur vet man att man lever i en lycklig familj? Tillhör man en lycklig familj för att man har massor av pengar? För att man kan göra massa saker? Är man lycklig för att man har senaste kameran ståendes där på den fina dyra byrån, som är under platt tv;n som nyss kom ut i affärerna?
Och vad händer om man som vuxen har barn som man inte längre kan eller vill ta hand om? Vi säger att de vuxna adopterar bort sina fyra barn, hur får det föräldrarna att känna sig? Kan dom sova gott om natten? Adopterar dom bort barnen av rätt anledning? Ja anser faktiskt att det finns en rätt och några fel anledningar, den rätta anledningen enligt mig skulle nog vara isånnafall om man verkligen inte kunde ta hand om barnen. Om dom tex mår dåligt av att bo i den miljön dom bor i och det inte går att lösa på något annat sätt, det är ett exempel, men sen finns de ju kanske dom som adopterar bort barnen för att dom inte orkar med dom? För att dom faktiskt inte ville ha barnen från första början? Men då funderar jag på om jag skulle vara i mammans situation, borde det inte finnas moders känslor som står i vägen? borde man liksom inte.. Få skuldkänslor?
Och hur skulle man känna sig som barn? Fatta känskan av att känna sig misslyckad som barn? För blr det inte lite så? Att man känner sig oälskad och misslyckad? Och fatta känslan av att bo i ett barnhem tillexempel i väntan på att bli adopterad, och sen när det kommer någon som faktiskt vill ha en? Borde man inte bli misstänksam mot den människan, kanske lite lättad o en aning rädd för att bli sviken igen? Men det borde ju byggas upp ett nytt förtroende gentimot den människan som är villig att adoptera? Det måste ju bli ett enda virrvarr av känslor som inte går att förklara i ord? Ja jag vet inte, var bara något ag tänkte på, men.. tack gode gud för att de finns dom som adopterar, i guess?
Kommentarer
Postat av: Anonym
tack!
Postat av: j є и и ı ƒ є я
tack :) jag mår bra dd??
Postat av: emmi
sv; Tack så mycket! :)
Jatack, allt är bra. Självdå?=)
Postat av: j є и и ı ƒ є я
inget hur gammal e du?
Postat av: Yasmin
nej ibland orkar man bara inte svara på kommentarer
Postat av: DAISY
Tackar! allt är bra med mig, hur är det själv?
Postat av: Julia
hej!
skulle vara jätte tacksam om du slängde in en röst på mig här : http://ahlgrensbilar.com/kampanjer/husvagnar/comic/topplista.php
försöker vinna en husvagn åt mina föräldrar!
länkar alla som röstar! tack på förhand!
Postat av: Anonym
Åh,TACK!
jo allt är bara fint,själv? :)
Postat av: Anonym
väldigt bra skrivet!!
Trackback
