Ja du.. jag tror fan de asså,
förstår inte hur de kan göra så jävla ont att förlora en hund,
När de inte gjorde ont alls, att förlora sin bästa vän ?
Men lixom, jag ser inte djuret som en hund.. Utan som en familjemedlem,
nu var de iofs längelänge sen, Pajaz fick åka härifrån, men ja gråter fortfarande,
när jag ser bilder av honom, de är ju sjukt ?

Sen har jag en fråga till alla er därute :
Du träffar en kille, hur många år får de skilja mellan er innan ni tycker att det är äckligt ?

Och dra nu snälla inga förhastade slutsattser, om att ja har ihop det med äldre killar. för så är det inte alls, jag bara funderade över var gränsen igentligen går ?
Asså, jag är ju fjorton, snart femton, jag skulle inte ha några problem med att träffa någon som är tjugo, & de skulle väll ingen igentligen ha problem med. men om jag hade varit, vi säger 7 & ja hittar en kille som e 12 som jag tycker e snygg, då tycker dom flesta att de är äckligt & dom som e äldre än mig börjar antagligen fundera på om de är något fel på den äldre killen, (iom att han e äldre så drar man oftast slutsattsen av att han utnyttjar mig som (e liten & korkad) vilket är jävligt dumt) Men tänk om de bara e så att man faktiskt gillar denna killen ?
Hmm, vad tycker ni ?