Som en knarkare som behöver sig ett fix,
drar jag in nikotinet i mina lungor.
Som en blomma som behöver solljus,
letar jag efter värme.
Som en människokropp behöver hjärtat,
behöver jag finnas hos dig.
Så som jordens befolkning behöver syre,
behöver jag dig för att överleva.

Ett ständigt sökande efter vad man behöver & ett ständigt funderande på vad man är berädd att ge upp för att få de man söker. Ett ständigt virrvarr av tankar och kännslor. Och ständiga mål man försöker nå upp till, klara av. Det ständiga sökandet efter det vi alla behöver för att överleva, vi alla behöver samma saker, vi alla lever likadana liv, för att uppnå målen, bara att vissa har det jobbigare att uppnå dem en andra. Vissa klarar aldrig av att uppnå alla mål, men dör som vinnare ändå, med vetskapen om att dom iallafall försökte. Vissa tar livet av sig, är dom vinnare ändå? Eller är dom 'avvikare' som bara kommer att kommas ihåg av familjen & dom som stog en nära just då? 

Vad vill vi uppnå med livet? Och vad händer om vi lyckas? Är det då vi dör? För att vi är klara på jorden? Finns de liv efter döden? Och isånnafall, vart lever man då? På samma jord, i en annan kropp, med en annan identitet? Kommer vi ihåg våra förra liv eller är de minnen som bleknat & aldrig kan nås, bara något som finns där lika självklart som att himmlen är blå? Bara att vi inte kan komma ihåg.

Och om det inte finns liv efter döden, vad händer då? Vart finns vi då? I himmlen? Vad är himmlen? Finns det en Gud eller Djävul? Och vad är de som avgör isånnafall om vi hamnar i himmelen eller i helvetet? Finns de ens något som heter så eller är det något som människan har hittat på? Vad ska man tro på och vad är sant?

Finns det överhuvudtaget några svar? Kommer vi någonsin att få veta ? Jag har hört att människan är ett undervärk. Men Universum & mänskligheten, är ett mysterium, som aldrig kommer att lösas.