Varför gör de så ont att förlora den man älskar? Vill bara springa & skrika, försvinna härifrån. Så lång bort ifrån alla minnen som möjligt, för de gör så ont.
Att älska någon så högt att man skulle göra allt för den människan, och den bara lämnar en, vet ni hur de känns?
Fast om man själv gjort misstag, e de en ursäkt för den andra att göra så? Att vända ryggen till, kasta alla kort, radera alla sms?
Dom flesta säger att kärleken är bra, jag själv har också sagt det, men jag har ändrat åsikt. Kärleken är jobbig, den gör mig illa, lämnar stora sår som aldrig kommer att läka helt, & försvinner sedan, samtidigt som ryggtavlan på den du älskar.
Trots detta söker jag, liksom alla andra, kärleken igen, Men om man har hittat den man vill leva med då? Den man inte kan leva utan? & Den lämnar en? Ska man fortsätta söka kärleken iallafall?
Som sofie sa idag ; Kärleken är inte när man hittat den man vill leva med, utan när man hittat den man inte kan leva utan. S a n t. Men om den man inte vill leva utan försvinner då? Vad gör man då? Minnena kommer att blekna med åren, men det hålet som du lämnade i mitt hjärta, kommer alltid att finnas där. Det är din plats i mitt hjärta, och det kan ingen ta ifrån dig. tårarna som faller från min kind är många, och ingen annan än du kan hindra dem från att falla. Du sa att mina tårar är ditt blod, men hjätat de stämmer inte, mina tårar faller för att jag inte får vara hos dig, och hade mina tårar varit ditt blod, hade du varit död för längesen. Men det är du inte med tanke på att du fortfarande kan trycka på upptaget när jag ringer. Och tro mig de gör ont som fan.
Jag trodde på dina ord, var allt en lögn?
Din röst, ditt skratt, dina ögon, din ömhet, sättet du pratade på, kommer jag aldrig att glömma. Allt detta har svetsats fast i mitt minne och jag kan inte glömma.
Jag vill inte glömma. Jag vill vara hos dig.
I En annan tid kanske det kunde gå, i en annan tid kanske de kunde bli vi två.
Du har sagt som du har sagt och det tänker jag aldrig att glömma, Jag är inte heller felfri, Har gjort samma misstag, men den här gången är det inte jag som håller i kniven, Jag älskar dig.

Kärleken är skit, eller nej.. Den är vad man gör den till, så jag antar att det är mig det är fel på, men tro mig, jag önskar att det inte var så! Tårarna har tagit slut och likaså orden


K Ä N N S L O K A L L    R E N É E .