Det var då fan, vad mycket tid man fick över till att tänka här uppe.
Det är så lungt och stilla, så fridfullt,
vinden blåser, barn skriker skrattar oh gråter,
fåglarna kvittrar,
myggorna irriterar,
men det finns absolut ingenting som smiter förbi obemärkt,
här kan man inte skjuta bort tankarna,
så som man annars kan, skratta bort det, skjuta upp det till lite senare,
här går det inte.
vad ska man göra?
man har inget annat val än att ta itu med det man inte vill,
men vad gör man när inte ens det går?