jag älskar dig, jag älskar dig så de gör ont i mig.

ja de gör jag, Simon.
jag älskar dig så mycket som de bara går.
du är min vän. En sådan vän som bara behöver titta på en för att fatta att ngt är fel,
förlåt mig, förlåt för att jag sa till dig att vi skulle träffas ofta under lovet..
och för att det inte blev så. men när jag kommer till gnesta, då jävlar!
Vänner är som stjärnor, du kanske inte alltid ser dem, men du vet att dom alltid finns där.
Den magneten simon, dom orden. Dom bär jag med mig hela tiden.
För du representerar dom orden,
jag kan inte alltid se dig, men jag vet att du alltid finns här,
& simon.. ja gör desamma för dig!


Jag vet att du är orolig för vad som ska hända efter nian, men ... jag kan inte tala om för dig vad som ska hända,
kan inte lova något.. kan inte lugna ner din oro. för jag kan inte ens lugna ner min egen. Jag vill aldrig tappa kontakten med dig, för du är en sådan människa jag skulle kunna kalla bror.
och orden jag skriver här är inga tomma ord som bara skrivs för att, utan de är ord jag menar. Ord som jag vill att du kommer ihåg, vill att du ska komma ihåg att jag älskar dig. Nu&Föralltid, remember?


Jag saknar dig, har inte fått träffa dig på evigheter, men snart så.. snart så åker jag hem, och jag ska fan se till att jag får träffa dig, för de gör tamejfan ont utan dig. ontontont, gördet!


the day the stars dont shine anymore, i dont know u, cus u'r my star.



<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0