Titta ut gott folk.
titta ut igenom fönstrena gott folk, res er från era soffor och datastolar tillräckligt länge för att upptäcka vad våran värld har att erbjuda, den är vacker, den är underbar och den är våran.
Världen är inte alltid rättvis faktiskt. Många gånger är den hemsk och kall. Det finns många iskalla människor runt omkring oss, och det finns många som inte orkar leva i detta. Det finns många som väljer att dö, det finns några som är döda inombords redan, fast dom lever. Som skal, typ.
Det är tragiskt att folk väljer bort livet, och man får inte alltid en förklaring till varför människor väljer att försvinna ut i tomma intet.
Nyligen tog en man livet av sig, live dessutom vilket jag beklagar, som heter Marcus Jannes. R.I.P, jag hoppas att du finner det du söker, där du är nu. Jag vet inte vad som händer efter döden, men om det är ett svart tomt ingenting, så önskar jag dig all frid du kan få i det tomrummet. Jag sänder mina tankar till Marcus familj, och jag hoppas att dom får alla svaren dom behöver, jag hoppas att dom klarar sig igenom vardagen, och jag hoppas att de får allt stöd de någonsin kan få. Inte bara utav vänner - utav Civilisationen också.
Jag hoppas att folk visar respekt för denna familj, och kanske till och med kan visa så mycket respekt för de döda att de inser att skämten som finns om Marcus faktiskt inte alls är roliga, samt att bilderna och videorna inte heller är speciellt kul att se, varken för oss eller familjen - och tar bort det. Av vanlig respekt och förnuft.
Det finns vissa människor runtomkring mig som faktiskt söker uppmärksamhet pga hans död, andras bortgångar osv, och jag blir faktiskt irriterad.
Det är inte roligt att någon går bort.
Det är inte kul att må dåligt.
och dessa människor får helt fel sorts uppmärksamhet.
Så jag säger bara till dom som funderar på att lådsas säga att ni nu kände honom - Don't!
De är respektlöst.
Men people ni borde reagera på detta denna Marcus gjorde.
Det var för visso hemskt att han valde att lägga ut sin bortgång i internet, och jag beklagar alla anhöriga som tvingats bevittna det. Men nu kanske ni äntligen fattar? Det här förekommer! Människor mår dåligt! Jätte många människor här i världen behöver hjälp, men får inte det?
Titta på det land vi lever i,
studera dom höstfärgade loven som cirkulerar i vinden, och dansar fram över gräset.
iakta de små barnen som springer barfota över det stora gräset med solen i ryggen.
Betrakta regnet som smattrar ner mot fönsterbläcket, och känn den fräsha doften morgonen efter.
Kolla på den ibland molnfria himelen, titta på människorna runt omkring dig.
njut av vinden som leker med ditt hår, och som så irriterande gör att du får håret i ansiktet.
Njut av kylan en kall och mulen dag, för under morgondagen kanske det är för varmt?
Titta upp i träden på den vita blänkande snön som så vackert lyser upp våra skogar under vintern,
se på snöflingorna som faller och omfamnar hela landet med sin vita färg,
Doppa fötterna i bäcken som ringlar sig fram sakta och porlande, känn det friska vattnet mot din hud.
Men titta sedan på allt vi gör,
se på människan som våldtar och mördar, förstör utan att visa ångest.
Titta på människan som föraktfullt ser ner på sina medmänniskor,
se på människan som misshandlar sina barn och tar ifrån dem sin barndom,
se på dem som försöker hjälpa, men inte får någonting tillbaka.
Se på mannen som hälsar på kvinnan en sen kväll, och får en skräckslagen blick tillbaka,
se på media som varken visar hänsyn eller respekt,
se på den vuxna som faller isär mer och mer, som behöver hjälp men inte vågar erkänna det.
Se på dem som kränker och mobbar andra människor,
se på dem som skänker pengar till välgörenhet trotts att dom knappt mättar sina egna magar,
se på de människor som lever ute, sådana som inte har någonstans att bo.
Se på dem som fryser ihäl en kall vinternatt.
Vi människor är unika. På våra sätt. En del är känslokalla, en del är överkänsliga. Hur vi än er som människor, och vad vi än väljer att gå för vägar under våra liv, ska inte vi alla bidra till ett säkert samhälle?
Ska inte vi alla bidra till att det finns hjälp att få till de som behöver, istället för att kränka och misstro?
Ska inte vi alla ta och växa upp någon dag och inse att om vi arbetar tillsammans, kan vi få det som alla innerst inne vill ha, men som man ser som omöjligt?
- Ett fritt, välkomnande, varmt och trivsamt samhälle där det finns plats för alla, trotts ålder hudfärg eller behov?
Världen är inte alltid rättvis faktiskt. Många gånger är den hemsk och kall. Det finns många iskalla människor runt omkring oss, och det finns många som inte orkar leva i detta. Det finns många som väljer att dö, det finns några som är döda inombords redan, fast dom lever. Som skal, typ.
Det är tragiskt att folk väljer bort livet, och man får inte alltid en förklaring till varför människor väljer att försvinna ut i tomma intet.
Nyligen tog en man livet av sig, live dessutom vilket jag beklagar, som heter Marcus Jannes. R.I.P, jag hoppas att du finner det du söker, där du är nu. Jag vet inte vad som händer efter döden, men om det är ett svart tomt ingenting, så önskar jag dig all frid du kan få i det tomrummet. Jag sänder mina tankar till Marcus familj, och jag hoppas att dom får alla svaren dom behöver, jag hoppas att dom klarar sig igenom vardagen, och jag hoppas att de får allt stöd de någonsin kan få. Inte bara utav vänner - utav Civilisationen också.
Jag hoppas att folk visar respekt för denna familj, och kanske till och med kan visa så mycket respekt för de döda att de inser att skämten som finns om Marcus faktiskt inte alls är roliga, samt att bilderna och videorna inte heller är speciellt kul att se, varken för oss eller familjen - och tar bort det. Av vanlig respekt och förnuft.
Det finns vissa människor runtomkring mig som faktiskt söker uppmärksamhet pga hans död, andras bortgångar osv, och jag blir faktiskt irriterad.
Det är inte roligt att någon går bort.
Det är inte kul att må dåligt.
och dessa människor får helt fel sorts uppmärksamhet.
Så jag säger bara till dom som funderar på att lådsas säga att ni nu kände honom - Don't!
De är respektlöst.
Men people ni borde reagera på detta denna Marcus gjorde.
Det var för visso hemskt att han valde att lägga ut sin bortgång i internet, och jag beklagar alla anhöriga som tvingats bevittna det. Men nu kanske ni äntligen fattar? Det här förekommer! Människor mår dåligt! Jätte många människor här i världen behöver hjälp, men får inte det?
Titta på det land vi lever i,
studera dom höstfärgade loven som cirkulerar i vinden, och dansar fram över gräset.
iakta de små barnen som springer barfota över det stora gräset med solen i ryggen.
Betrakta regnet som smattrar ner mot fönsterbläcket, och känn den fräsha doften morgonen efter.
Kolla på den ibland molnfria himelen, titta på människorna runt omkring dig.
njut av vinden som leker med ditt hår, och som så irriterande gör att du får håret i ansiktet.
Njut av kylan en kall och mulen dag, för under morgondagen kanske det är för varmt?
Titta upp i träden på den vita blänkande snön som så vackert lyser upp våra skogar under vintern,
se på snöflingorna som faller och omfamnar hela landet med sin vita färg,
Doppa fötterna i bäcken som ringlar sig fram sakta och porlande, känn det friska vattnet mot din hud.
Men titta sedan på allt vi gör,
se på människan som våldtar och mördar, förstör utan att visa ångest.
Titta på människan som föraktfullt ser ner på sina medmänniskor,
se på människan som misshandlar sina barn och tar ifrån dem sin barndom,
se på dem som försöker hjälpa, men inte får någonting tillbaka.
Se på mannen som hälsar på kvinnan en sen kväll, och får en skräckslagen blick tillbaka,
se på media som varken visar hänsyn eller respekt,
se på den vuxna som faller isär mer och mer, som behöver hjälp men inte vågar erkänna det.
Se på dem som kränker och mobbar andra människor,
se på dem som skänker pengar till välgörenhet trotts att dom knappt mättar sina egna magar,
se på de människor som lever ute, sådana som inte har någonstans att bo.
Se på dem som fryser ihäl en kall vinternatt.
Vi människor är unika. På våra sätt. En del är känslokalla, en del är överkänsliga. Hur vi än er som människor, och vad vi än väljer att gå för vägar under våra liv, ska inte vi alla bidra till ett säkert samhälle?
Ska inte vi alla bidra till att det finns hjälp att få till de som behöver, istället för att kränka och misstro?
Ska inte vi alla ta och växa upp någon dag och inse att om vi arbetar tillsammans, kan vi få det som alla innerst inne vill ha, men som man ser som omöjligt?
- Ett fritt, välkomnande, varmt och trivsamt samhälle där det finns plats för alla, trotts ålder hudfärg eller behov?
Kommentarer
Postat av: F R I D A
Du skriver så bra.. <3
Trackback
