Jag har tänkt rätt mycket kring ordet bekräftelse. Allting vi gör, eller nästintill allting vi gör, kretsar kring bekräftelse,
- Titta titta! jag är klar, visst är jag duktig?
Visa upp sig, att kolla jag har gjort det du bad om, beröm mig! Eller bekrätelse av att man faktiskt finns, i vissa fall genom uppmärksamhet, 'den som alltid står i mitten'

Varför är de så?
Det är inte så för alla, tänkte jag precis skriva, men jag ändra mig, för de är nog så för alla, men på olika sätt, en del på lite tystlåtnare sätt, kanske liksom inte vill ha allas uppmärksamhet eller bekräftande på att man faktiskt syns eller hörs, men några stycken.


jag undrar lite över också, varför vissa människor inte kan följa sin egna Smak/stil/väg, eller varför de måste tycka som alla andra, jorden går inte under bara för att du inte tycker som alla andra.



har ni någongång tänkt på hur olika människor beter sig i olika sammanhang?