Hur värderar man ett liv?
Någonstans i världen finns en pojke/man som just nu har ett vapen riktat mot tinningen,
Samtidigt som det finns någon någonstans i världen som är på väg att ta sitt liv.
Samt någon som håller i vapnet, för att avsluta ett liv.
Samtidigt finns det en familj, en flickvän, en pojkvän, en bror eller en syster, som har blivit av med
en människa som står en nära.
Just nu ligger en tjej på marken, gråtandes, kanske till och med skrikandes, som blir våldtagen.
Just nu finns det ett barn, som blir slaget antingen av någon i familjen, eller kanske i skolan?
Och då undrar jag.. Hur värderar en människa sitt liv?
Vad är livet värt och hur värderar en människa sin rätt att finnas till?
Hur kan man ställa en människa mot en annan? den ena vars liv tagits ifrån den, utan att den haft någonting att säga till om medans den andra frivilligt vill lämna jorden?
Är det rättvist? Att somliga har ett val, medans andra inte?
Vad skulle människan vars liv blivit stulet, säga till den som tänker dö frivilligt, och vad känner den människan som håller i vapnet för rätt att ta en annan människas liv?
En människa som blivit våldtagen, värderar man livet ennu mer efteråt, tar man vara på det man har runt sig, eller blir man bara ennu en i mängden som tar livet av sig?
Familjen, flickvännen, pojkvännen, brodern, eller systern, tar dom vara på det dom har efter att dom har förlorat sin familjemedlem som dom annars tagit förgivet? Eller gråter och saknar dom familjemedlemmen ett tag, för att sedan fortsätta ta saker förgivet? Glömma medlemen gör dem självklart aldrig, men livet fortsätter i sitt stilla lunkande, kommer då självklarheten och förgivenheten att smyga sig tillbaka?
Vad ger mig som medmänniska rätt att driva andra människor till döden, och vad skulle mobbaren säga till sitt offer när han/han verkligen drivits till döden?
Skulle han/hon då inse vad den gjort, och ångra sina ord, slag och elakheter?
Räcker det med ånger och bedjan om förlåtelse när man drivit någon till döden?
Är det rätt att domma någon som tagit en annans liv, ska man då också dömma den som tagit sitt eget? Liv som liv, de är ju slut?
Hur skulle den som blivit mördad, om den fick en chans att komma tillbaka, beskriva hur skört livet är och hur mycket man ska ta hand om livet, hade han då levt varje dag som sin sista eller är förgivenheten honom trogen?
Hur värderar man ett liv?
Samtidigt som det finns någon någonstans i världen som är på väg att ta sitt liv.
Samt någon som håller i vapnet, för att avsluta ett liv.
Samtidigt finns det en familj, en flickvän, en pojkvän, en bror eller en syster, som har blivit av med
en människa som står en nära.
Just nu ligger en tjej på marken, gråtandes, kanske till och med skrikandes, som blir våldtagen.
Just nu finns det ett barn, som blir slaget antingen av någon i familjen, eller kanske i skolan?
Och då undrar jag.. Hur värderar en människa sitt liv?
Vad är livet värt och hur värderar en människa sin rätt att finnas till?
Hur kan man ställa en människa mot en annan? den ena vars liv tagits ifrån den, utan att den haft någonting att säga till om medans den andra frivilligt vill lämna jorden?
Är det rättvist? Att somliga har ett val, medans andra inte?
Vad skulle människan vars liv blivit stulet, säga till den som tänker dö frivilligt, och vad känner den människan som håller i vapnet för rätt att ta en annan människas liv?
En människa som blivit våldtagen, värderar man livet ennu mer efteråt, tar man vara på det man har runt sig, eller blir man bara ennu en i mängden som tar livet av sig?
Familjen, flickvännen, pojkvännen, brodern, eller systern, tar dom vara på det dom har efter att dom har förlorat sin familjemedlem som dom annars tagit förgivet? Eller gråter och saknar dom familjemedlemmen ett tag, för att sedan fortsätta ta saker förgivet? Glömma medlemen gör dem självklart aldrig, men livet fortsätter i sitt stilla lunkande, kommer då självklarheten och förgivenheten att smyga sig tillbaka?
Vad ger mig som medmänniska rätt att driva andra människor till döden, och vad skulle mobbaren säga till sitt offer när han/han verkligen drivits till döden?
Skulle han/hon då inse vad den gjort, och ångra sina ord, slag och elakheter?
Räcker det med ånger och bedjan om förlåtelse när man drivit någon till döden?
Är det rätt att domma någon som tagit en annans liv, ska man då också dömma den som tagit sitt eget? Liv som liv, de är ju slut?
Hur skulle den som blivit mördad, om den fick en chans att komma tillbaka, beskriva hur skört livet är och hur mycket man ska ta hand om livet, hade han då levt varje dag som sin sista eller är förgivenheten honom trogen?
Hur värderar man ett liv?
Kommentarer
Trackback
