Fråga : För er som legat inne på psyk, hur vill ni bli bemötta och behandlade av människorna som vårdar er?



svar: Jobbar som timvikare på sluten allmänpsyk utöver pluggandet och jag tycker det är roligt och intressant. Vad jag stör mig på är dock "tanterna" som ser ett arbetspass som ett långt kafferep och snackar om allt möjligt i korridorerna utan åtanke att patienter kanske kan höra.. detta förekommer dock inte hos så överdrivet många av mentalskötarna men det finns fall.

Fördelar med jobbet är att det känns bra att "hjälpa till", även om man snabbt lär sig att man inte är till så mycket hjälp så mår egot bra av att man bemöter patienterna med en seriös och respektfull attityd, på så sätt får man också respekt tillbaka. En annan sak som många mentalskötare tycker är en fördel med jobbet, men som man kanske inte pratar så mycket högt om är att det kan hända adrenalin-fyllda grejer med våld, bältesläggningar, hotfulla situationer osv. Gillar man spänning kan sånt vara kul men även det kan bli tröttsamt efter ett tag.

Jobbiga saker är när man har patienter som ligger inne under längre tid som man får en liten connection med, som senare fortsätter att göra dumma saker typ självmordsförsök eller urspårning med våld osv, kan vara jobbigt att se folk må dåligt och behöva bälta dom men oftast gör man det proffessionellt utan att påverkas känslomässigt.

Det är även intressant att sitta med på läkarsamtal med intressanta patienter, kul att lyssna på läkarens kompetens och se hur samtalet urartar sig. Vissa patienter är ju tämligen bisarra och inte riktigt i stånd till att ta till sig läkarens vettiga argument. Borderlinepatienter håller man extra koll på, de schizofrena är ganska jobbiga att prata med eftersom det inte spelar någon roll vad man säger till dem, ADHD-patienterna (dock inte många med bara ADHD) behövs nog bältas lite oftare än andra. De deprimerade som försökt sig på enstaka suicidförsök utanför gör oftast i princip inte mycker mer än "tar det lugnt" och medicineras inne på avdelningen...

Kul och intressant jobb, perfekt extra jobb för den som pluggar skulle jag säga






svar: Man vill bli förstådd. Det är nog nyckelordet. Förstådd.

Mina erfarenheter från vården var i det närmaste traumatiska efter att ha sett diverse vidrigheter från s.k. vårdare och läkare. Efter att jag kom ut har jag fått försöka bearbeta hemska minnen, från folk som egentligen var där för att hjälpa mig. Ironiskt.





svar; Den attityden som du visar upp i detta inlägget är det bästa du kan göra om du vill fucka upp relationen till en patient.

Nu vet jag att detta är din fritid, och det är FB, och det är ingen fara skedd, men om detta hade varit psykvården, så hade det kunnat få allvarliga konsekvenser för patienten.

Du får som vårdare aldrig ta det personligt, eller ha en nedlåtande ton. Aldrig. Det borde vara lika självklart som att jag själv inte fick fräsa åt kunder när jag jobbade i butik.

Jag tycker det var bra initativ av dig att skriva i denna tråden, det visar att du har bra ambitioner och rätt inställning. Men ett av vårdens stora problem är alla dessa personer som är blasé på sitt jobb, som vi hittar exempel på även i denna tråden, som bara är sura, bittra, inte respekterar patienterna, osv osv.

För några månader sedan var jag t.ex. på restaurang. Ensam, as always. En full gammal finska satt också ensam vid ett bord längre bort och bölade och pratade för sig själv. Jag, en 30 år yngre kille, satte mig hos henne och pratade med henne, och hjälpte henne hem då hon hade skada i benet och riskerade att halka. Var hon tacksam? INte ett dugg. Hon var skitotrevlig. Ändå höll jag huvudet kallt och satte mig in i hennes mående. Jag hade just kommit ut från psyket och tillbringat 40 dagar i s.k. vårdpersonalens sällskap, där det var ett enda långt smörgåsbord av bristande engagemang och egosim. Jag visste hur jag inte ville bli bemött, och gjorde motsatsen mot kvinnan.

Om JAG som inte ens jobbar med skiten kan anstränga mig så till den grad att jag kan förstå en full smårabiat finska, så ska fan varenda vårdare i detta landet kunna samma sak.

Men så är det inte idag.