2 pack, slaskig pizza och skabb.
när mörkret faller och ingen ser,
kan du visa vem du egentligen är,
men till en viss mån förstår ju alla endå.
Likt en glasvas som spricker och går sönder,
finns det spricker i din inte allt för täta fasad,
flicka lilla du kämpar i förtvivlan och onödan,
till och med ett litet barn kan förstå,
att det kommer att spricka någon dag endå.
alla kommer att skratta,
få dig att be på dina bara knän att inte berätta vad de just såg,
när dom såg en glymt av den du egentligen inte var.
men flicka lilla där har du fel.
vi alla är som vaser av glas,
vi alla spricker och vi alla gör fel,
ingen ska reta dig för det vi igentligen redan vet,
öppna dina ögon så kan du se våra fel,
så som vi alla kan se dina.
Det handlar inte om att göra rätt och fel,
det handlar om att vara en del av oss alla,
en spricka i den trasiga vasen som oss många andra,
du är inte ensam om att vara trasig,
för det är vi alla.
kan du visa vem du egentligen är,
men till en viss mån förstår ju alla endå.
Likt en glasvas som spricker och går sönder,
finns det spricker i din inte allt för täta fasad,
flicka lilla du kämpar i förtvivlan och onödan,
till och med ett litet barn kan förstå,
att det kommer att spricka någon dag endå.
alla kommer att skratta,
få dig att be på dina bara knän att inte berätta vad de just såg,
när dom såg en glymt av den du egentligen inte var.
men flicka lilla där har du fel.
vi alla är som vaser av glas,
vi alla spricker och vi alla gör fel,
ingen ska reta dig för det vi igentligen redan vet,
öppna dina ögon så kan du se våra fel,
så som vi alla kan se dina.
Det handlar inte om att göra rätt och fel,
det handlar om att vara en del av oss alla,
en spricka i den trasiga vasen som oss många andra,
du är inte ensam om att vara trasig,
för det är vi alla.
Dålig uppdatering!! Förlåt jag vet och jag kan inte klandra er för att sluta läsa när det inte finns någonting nytt att läsa. På fredag åker vi, jag och Jennifer, till Norrland och fy satan vad skönt det ska bli! Ska möta upp Pierre i Stockholm och sedan ska vi alla tre åka tillsammans.
Finns inte så mycket mer att skriva för stunden och rubriken samanfattar hela min dag, även om det inte är någon som fattar.
Finns inte så mycket mer att skriva för stunden och rubriken samanfattar hela min dag, även om det inte är någon som fattar.
Nyvaaken renee (y)
haha mooongo bild!
hmm, ska ja lägga mig o sova igen eller gå upp till skolan?
hur tråkigt de än är... får jag nog gå upp! suuuck-
hmm, min dag? vi skiter i den för den är så totalt ointressant anyway! har faktiskt inte så mycket att säga övrigt heller, sverigedemokraterna och politik har jag tjaffsat klart om.. jag delar inte din åsikt, men jag är berädd att dö för din rätt att framföra dem. kanske? Jag har skrivit om andra chanser.. kriminalitet, osv osv, börjar få slut på ideer ju! tror nog att jag ska slänga in en text som jag har skrivit, eller ett utdrag av ngt, jag vet inte.. hmm. det får bli en egen skriven text, en mycket mycket gammal sådan, tror att jag var ca 10 - 11 när jag skrev den?
Del 1 av 3. Shanes hemlighet.
Varför gjorde hon så? Varför betedde hon sig som hon gjorde? Det var inte vad hon själv ville, han var inte den hon själv ville vara i skolan, kanske betedde den lilla flickan sig så på bortaplan eftersom att hon kunde, hemma hade hon aldrig vågat.
Shane tittade sig själv i spegeln, hon hade två stora revor i ansiktet, och hennes blick var aldeless dimmig, hon såg för sig själv handen som kom farande, sina egna händer som varit knutna. En obehaglig känsla gick igenom kroppen på henne och med ens var hon helt yr, hon han precis tänka att smällen hon gav henne var hon förtjänt av, så som hon betedde sig, innan hon föll ihop på badrumsgolvet.
Shane vaknade med ett ryck, hon hade den där obehagliga känslan av att något inte var rätt isande längs ryggraden, hon var aldeless kalsvettig från den hemska mardrömmen hon inte ens kom ihåg, hon befann sig i totalt mörker. Hur länge hade hon legat där? Hon reste sig upp på darriga ben och önskade att detta aldrig hade inträffat, ännu en plisanmälning bakom ryggen, Great!
Hon hörde hur telefonen började ringa i hallen. En ilning gick genom hela kroppen, nu skulle de få veta allt, kunde dom inte ha ringt lite senare? Hon hatade den äckliga ringtonen, ville kasta hemtelefonen i väggen varje gång det ringde, men hennes mamma skulle bli vansinnig.
Ringningarna upphörde och byttes ut mot röster
- Hon gjorde vad sa du?! Okej inga problem jag tar hand om det...
Helvete! Nu var hon fast, det visste hon, det var hennes far som hade svarat, han är värst, och hon visste också att i vilken sekund som helst skulle..
- Ditt äckliga lilla luder
... han säga något till henne. Hon suckade. Hade haft rätt igen, han nästan väste fram orden genom dörrspringan till toaletten. Han lät nästan som en orm, som Shane lätt skulle kunna hugga huvudet av. Hon öppnade badrumsdörren och visste att från och med att hon öppnat badrumsdörren, skulle hon inte vara vid medvetande på väldigt länge. Det sista hon tänkte var att hennes lärare skulle bli skit sur om hon inte gjorde klart uppsattsen ikväll, men i kväll skulle hon vara upptagen med att få stryk, hon tänkte att hon kanske kunde spela in sin far medans hans sko krossade hennes näsben och hans nävar slog henne i magen medans hon låg på golvet helt likgiltig utan känsel, skulle det vara en upsatts nog för hennes lärare eller skulle hon misslyckas med det också?
Detta var hennes hemlighet, hemligheten av hennes banala liv, ingen skulle någonsin få veta, i skolan var hon den tuffa och hemma den sönderslagna. Det var ett skildrande liv hon levde det visste hon, men ingen skulle någonsin få reda på hennes hemlighet, hon skulle dö med den. Allt för att behålla sin heder. Eller åtminstone lite utav den.
//Random texter jag skrivit.
I love the way you lie
hmm, antalet läsare sjunker. Fast jag har faktiskt inte skrivit något vettigt överhuvudtaget på ett tag, så jag får väll skylla mig själv antar jag. Men tänkte försöka slänga upp en text jag skrivit här nu, men de tar så lång tid att komma på vad man ska skriva om, men sen.. är de inga problem ! Hmm.. vad finns det att säga?
Kategori: Texter jag skrivit.
Hon går igenom en stad, en stad hon så väl känner igen, men som hon egentligen inte känner alls. Hon andas in den friska luften, ler lite. Det är någonting som ligger i luften, någonting tungt. Som samtidigt omfamnar henne.
Han sitter vid sin dator, med telefonen i handen. Ska han skicka eller inte? Allting är så nytt för honom.
Hennes telefon vibrerar, han. hon ler. I smset står det; Hej, vad gör du? :) Hon blir varm i hela kroppen vid tanken på honom.
Fan vad lång tid de tar, ska hon svara idag eller?
Hej, jag går omkring, vad gör du själv?
Ingenting, typ chillar
okej, mysigt ;)
Ja, visst är de det ;)
Deras fingrar liksom, leker över telefonens knappar.
Jag undrar om han gillar mig? Vad ska jag svara?
Ska jag flirta med henne eller inte? Shit vad är de som händer?
Ibland går allting så snabbt, och ibland gillar man det, flirtar vidare, har kul, lever livet, Men vad händer när andras åsikter kommer in i blden?
Hon berättar för en kompis om honom, berättar, ler och är glad, men kompisen reagerar annorlunda : USCH?? med honom?!
Vad gör man i en situation som den? För när allt kommer till en viss punkt, så kommer andras åsikter att blandas in. Ska man spela med och säga; Ja men usch, tror jag spyr! Eller ska man stå för sin sak? personligen står jag upp för mig själv men det finns ju dom som inte kan det ? Som inte orkar stå emot? Grupptrycket och andras åsikter kan faktiskt förstöra en bit av en människas liv om man låter trycket bryta ner en, så jag funderar nu.. Alla som fäller sådana kommentarer utan att tänka sig för ; Är de verkligen värt det? Ska andra människor faktiskt få förstöra för (i detta fall) två människor, som håller på att bli kära, bara genom att fälla kommentarer? Skratta åt dem? dessa männskor som gör detta, kanske faktiskt inte alls tänker på det så, att dom faktiskt kan förstöra, men de går att se en situation ur olika synviklar. SÅ vad ska man göra åt problemet? Är de människorna i sig som ska tuffa till sig, eller kan folk faktiskt tänka till innan dom öppnar sina munnar & säger något sjukt onödigt?
Andra människors åsikter kommer alltid att vara en del av sitt liv, dom kommer alltid att finnas där, men tuffa till er, skit i vad andra tycker, och låt inte dem göra valet åt dig, för de är du som ska leva med det sen. Oavsett om de är positivt eller inte.
Hur blir man ett sådant monster?
Såg på Operah winfrey idag, eller hure nu stavas, har aldrig gillat det innan, men nu handlade det om sexuella övergrepp, Kvinnor som utnyttjade sina BARN, sexuellt. Hur kan man göra så? Hur kan man vara så iskall? Hur kan man njuta av att känna deras små händer på sin kropp? HUR HUR HUR? Ja förstår inte. de är sjukt! Hur kan man njuta av att ha (som i detta fall) en tioårings kropp ovanpå sig, som gör så gott de kan för att tillfredställa sin egna MAMMA ? Hur kan man missbruka ett barns kärlek och tillit till den djupa grad att man ber dem ta på en? Hur fan kan man? Hur kan man leva med sig själv efter det? det visar vilken sjuk och förvriden värld vi lever i.
En iskall himmel, och iskalla ord.
Hemma i trosa igen, internet vill inte funka min lilla dator,
så uppdateringen kommer att suga, just so u know people!
Hans iskalla ord gick rakt igenom mig,
avskyn jag såg i hans ögon var avskyvärd,
sättet han pratade till mig fick mig att skaka,
men han såg vad jag hade blivit.
- Ett monster
Fairytale
Med sina hasselnöts bruna ögon stirrade hon utöver havet, hennes svarta midjelånga hår smekte hennes hud och lekte i vinden, flickan bara satt där, hela dagen då folk sprang runtomkring, badade, lekte och skrattade, hon undrade varför dom skrattade, vad fanns de för mening? Men hon rörde sig inte ur fläcken. Hon märkte att kvällen började närma sig, de sista som var kvar på stranden packade ihop sina saker och gick. Hon var mörkrädd, men gjorde ingen vidare ansatts till att resa sig och gå när mörkret kom smygande. De spelade henne ingen roll längre. Hon brydde sig inte, och lika snabbt som det blev kolsvart ute, rann hennes tårar. Men det fanns ingen där som torkade dem, inte heller hon själv.
Gryningen kom och flickan grät inte längre, det fanns inga tårar kvar att gråta. Men det fanns inte heller någon kraft att resa sig upp och gå med heller. Denna dag var de nästan foltomt vid berget mot havet, ända fram tills på kvällen, då de kom några som skulle tälta, både flickor och pojkar, i vanliga fall hade flickan sprungit därifrån i ren skräck, men de fanns inget att vara rädd för längre.
En av killarna som satt kring elden tänkte; Ska jag prata med henne? Hon ser ut att behöva mitt stöd? Medans en av de andra killarna sa ut högt, vad fan gör den där slynan här? Hon sitter ju fan bara där, gör något åt saken! Killen som hade tänkt prata med henne, vart beordrad att dra dit och försöka jaga bort henne, han vågade inte säga emot. Han gick fram till tjejen och sa ; Vad i helvete gör du här? De här är vårat berg, stick eller dö!
Men tjejen rörde sig inte, de ända hon tänkte var; Vad har jag att förlora? Döda mig du, jag skrämms inte av dina ord, jag vill inte ens vara här. Men hon öppnade inte sin mun, hon sa ingenting, bara satt där och tittade ut över havet som om det var något där hon ville ha.
De andra killarna hade såklart hört sin kompis ord, som han egentligen inte alls menade, men dom var taggade. Ville vara coola framför sina tjejer, imponera. Så de reste sig upp från elden och gick mot sin kompis och som dom kallade henne, den helt störda bruden. Nu stod dom fem stycken runt henne. STICK SA VI JU säger den största av dom alla, men flickan reste sig inte upp och hon svarade inte heller, de ända hon tänkte var; snälla, gör det du tänker på.
Första slaget träffade henne i ansiktet, andra i magen, sedan låg hon ner men hon sa fortfarande inte ett ord. Vill du dö eller din jävla slyna? spottade en av killarna ur sig, och flickan tänkte; Varför inte? Gör det inte för långsamt bara. men sa som sagt ingenting, killarna slog och sparkade på tjejen (medans deras tjejkompisar skrek åt dem att sluta, men killarna hade för mycket alkohål och adrenalin i kroppen för att sluta) ända tills killen som hade tyckt synd om tjejen till en början fick panik då han såg att hon inte reagerade på deras sparkar och slag längre. Han stoppade sina kompisar, och dom stod tysta och tittade på deras verk. Flickan var fortfarande vid liv och kunde fortfarande urskilja vad som hände, men var för svag för att röra sig. Hon blödde överallt. Killarna fick panik och den största och tuffaste sa; Vi kastar henne i havet!
Ingen av de andra hade någon bättre idé, så dom gjorde som han sa. Dom fick upp flickan i deras famnar, och gick så långt ut på klipphällen som de bara kunde, och kastade ner flickans kropp.
Hon kände hur vattnet omfamnade henne, hon log, - Det här var anledningen till att barnen skrattade när dom var i vattnet tänkte hon, de är så skönt.
Hon drog in vatten i lungorna - Det här var anledningen till att jag grät, nu vet jag hur mamma kände sig.
Nu var hon nästan död.. Då tänkte hon; Tack. Nu är jag med den jag älskar o inte på en svart kall jord, under en blå fejkad himmel.
©reneeniilsson.
Gryningen kom och flickan grät inte längre, det fanns inga tårar kvar att gråta. Men det fanns inte heller någon kraft att resa sig upp och gå med heller. Denna dag var de nästan foltomt vid berget mot havet, ända fram tills på kvällen, då de kom några som skulle tälta, både flickor och pojkar, i vanliga fall hade flickan sprungit därifrån i ren skräck, men de fanns inget att vara rädd för längre.
En av killarna som satt kring elden tänkte; Ska jag prata med henne? Hon ser ut att behöva mitt stöd? Medans en av de andra killarna sa ut högt, vad fan gör den där slynan här? Hon sitter ju fan bara där, gör något åt saken! Killen som hade tänkt prata med henne, vart beordrad att dra dit och försöka jaga bort henne, han vågade inte säga emot. Han gick fram till tjejen och sa ; Vad i helvete gör du här? De här är vårat berg, stick eller dö!
Men tjejen rörde sig inte, de ända hon tänkte var; Vad har jag att förlora? Döda mig du, jag skrämms inte av dina ord, jag vill inte ens vara här. Men hon öppnade inte sin mun, hon sa ingenting, bara satt där och tittade ut över havet som om det var något där hon ville ha.
De andra killarna hade såklart hört sin kompis ord, som han egentligen inte alls menade, men dom var taggade. Ville vara coola framför sina tjejer, imponera. Så de reste sig upp från elden och gick mot sin kompis och som dom kallade henne, den helt störda bruden. Nu stod dom fem stycken runt henne. STICK SA VI JU säger den största av dom alla, men flickan reste sig inte upp och hon svarade inte heller, de ända hon tänkte var; snälla, gör det du tänker på.
Första slaget träffade henne i ansiktet, andra i magen, sedan låg hon ner men hon sa fortfarande inte ett ord. Vill du dö eller din jävla slyna? spottade en av killarna ur sig, och flickan tänkte; Varför inte? Gör det inte för långsamt bara. men sa som sagt ingenting, killarna slog och sparkade på tjejen (medans deras tjejkompisar skrek åt dem att sluta, men killarna hade för mycket alkohål och adrenalin i kroppen för att sluta) ända tills killen som hade tyckt synd om tjejen till en början fick panik då han såg att hon inte reagerade på deras sparkar och slag längre. Han stoppade sina kompisar, och dom stod tysta och tittade på deras verk. Flickan var fortfarande vid liv och kunde fortfarande urskilja vad som hände, men var för svag för att röra sig. Hon blödde överallt. Killarna fick panik och den största och tuffaste sa; Vi kastar henne i havet!
Ingen av de andra hade någon bättre idé, så dom gjorde som han sa. Dom fick upp flickan i deras famnar, och gick så långt ut på klipphällen som de bara kunde, och kastade ner flickans kropp.
Hon kände hur vattnet omfamnade henne, hon log, - Det här var anledningen till att barnen skrattade när dom var i vattnet tänkte hon, de är så skönt.
Hon drog in vatten i lungorna - Det här var anledningen till att jag grät, nu vet jag hur mamma kände sig.
Nu var hon nästan död.. Då tänkte hon; Tack. Nu är jag med den jag älskar o inte på en svart kall jord, under en blå fejkad himmel.
©reneeniilsson.
