En helt okej morgon.

försov mig såklart, men är ju hemma i kolleke, så de gör inget, ska väll snart åka till skolan såfort weronica fått upp anton ur sängen, haha. sömntuta. Är lite trött, men de går ng över så fort jag kommer till skolan, nejnu ska jag ta och göra frukost ! skolan väntar ...

Förståelse rspekt och hjälp.

läste om ni såg lite om psykiatrin och sykiskt störda människor, och har haft ganska mycket tid till att tänka över det jag såg, och jag läste om en kille som var intagen på psykiatrin som hade sett en annan intagen som på ngot sätt lyckats tända eld på sig jälv, när denna intagna som såg detta sa till en anställd som var ca fem meter bort runt ett hörn, fick han ett nedlåtande svar ; nej men så är det inte alls, du hallunicerar bara,

denna kille har aldrig lidit av vanföreställningar/hallunicationer, så då börjar man ju tänka, vad är de för fel på dessa anställda som inte orkar eller tänker resa sig upp för att kolla? Man kan ju inte anta att detta inte stämmer bara för att en patient som är inlagd där säger till, man kan ju inte se dem som mindre trovärdiga bara för att dom är psykist sjuka. Jag kan förstå om det är många personer som ser saker som faktiskt inte händer, men vad skadar det att resa sig upp och kolla? Inte bara för att det kanske faktiskt är sant, utan för att de faktiskt kan få personen som säger till att känna sig lugnare, att veta att det faktiskt finns personal som bryr sig tillräckligt för att bara kolla om påsåendet stämmer.

de som jag också såg var ett svar på en fråga som löd såhär ; om du gillar långa kaffepaouser och att bara vila och ta det lugnt, är detta ett bra jobb för dig. Vilket gjorde mig förbannad, man kan inte sitta på sitt ärsle och tro att man har kaffepaous bara för att de inte händer något kaotiskt! Som anställd på ett psyke/behandlingshem så är man ju faktiskt där för att hjälpa patienterna och inte för att dricka kaffe hela dagen! Man kan ju iallfall gå runt bland patienterna, prata med dem, se hur dem mår, bara gå omkring och visa att man bryr sig! istället för att tycka att det är okej att sitta på sitt feta ärsle och fika .. jag anser inte att det är riktigt okej, nu har jag förvisso aldrig varit på ett psyke osv, och aldrig upplevt hur det är, eller hur rutinerna funkar, men en sak är säker, om jag nu skulle de, skulle jag inte se mitt arbetspass som en lång kaffe rast, jag skulle då fan visa att jag är där för patieternas skull, och inte för att gå upp i vikt,


blir så irriterad när jag läser sådant.

my whole world is ruind

får damp. Är ju barnvakt som sagt, men dom äckliga ungarna jag har till syskon vet fan inte vad respekt är asså .. åh jag blir så arg, hade dom varit i min ålder hade jag fan gett dom en smäll -.- ...

vaknade nyss, och har ingen aning om vad dagen har att erbjuda.. men vill bara slänga täcket över huvudet och somna om .. S kommer inte till skolan imorgon heller.. blir så arg! varför ska just han bli sjuk.. nu kommer jag gå under, menmen, har ju N iaf, aight darling?

hur ska jag överleva detta?

Hittat lite intressanta saker om psyket .. läs det ni som vill och resten kan strunta it, ;)

Fråga : För er som legat inne på psyk, hur vill ni bli bemötta och behandlade av människorna som vårdar er?



svar: Jobbar som timvikare på sluten allmänpsyk utöver pluggandet och jag tycker det är roligt och intressant. Vad jag stör mig på är dock "tanterna" som ser ett arbetspass som ett långt kafferep och snackar om allt möjligt i korridorerna utan åtanke att patienter kanske kan höra.. detta förekommer dock inte hos så överdrivet många av mentalskötarna men det finns fall.

Fördelar med jobbet är att det känns bra att "hjälpa till", även om man snabbt lär sig att man inte är till så mycket hjälp så mår egot bra av att man bemöter patienterna med en seriös och respektfull attityd, på så sätt får man också respekt tillbaka. En annan sak som många mentalskötare tycker är en fördel med jobbet, men som man kanske inte pratar så mycket högt om är att det kan hända adrenalin-fyllda grejer med våld, bältesläggningar, hotfulla situationer osv. Gillar man spänning kan sånt vara kul men även det kan bli tröttsamt efter ett tag.

Jobbiga saker är när man har patienter som ligger inne under längre tid som man får en liten connection med, som senare fortsätter att göra dumma saker typ självmordsförsök eller urspårning med våld osv, kan vara jobbigt att se folk må dåligt och behöva bälta dom men oftast gör man det proffessionellt utan att påverkas känslomässigt.

Det är även intressant att sitta med på läkarsamtal med intressanta patienter, kul att lyssna på läkarens kompetens och se hur samtalet urartar sig. Vissa patienter är ju tämligen bisarra och inte riktigt i stånd till att ta till sig läkarens vettiga argument. Borderlinepatienter håller man extra koll på, de schizofrena är ganska jobbiga att prata med eftersom det inte spelar någon roll vad man säger till dem, ADHD-patienterna (dock inte många med bara ADHD) behövs nog bältas lite oftare än andra. De deprimerade som försökt sig på enstaka suicidförsök utanför gör oftast i princip inte mycker mer än "tar det lugnt" och medicineras inne på avdelningen...

Kul och intressant jobb, perfekt extra jobb för den som pluggar skulle jag säga







svar: Man vill bli förstådd. Det är nog nyckelordet. Förstådd.

Mina erfarenheter från vården var i det närmaste traumatiska efter att ha sett diverse vidrigheter från s.k. vårdare och läkare. Efter att jag kom ut har jag fått försöka bearbeta hemska minnen, från folk som egentligen var där för att hjälpa mig. Ironiskt.





svar;
Den attityden som du visar upp i detta inlägget är det bästa du kan göra om du vill fucka upp relationen till en patient.

Nu vet jag att detta är din fritid, och det är FB, och det är ingen fara skedd, men om detta hade varit psykvården, så hade det kunnat få allvarliga konsekvenser för patienten.

Du får som vårdare aldrig ta det personligt, eller ha en nedlåtande ton. Aldrig. Det borde vara lika självklart som att jag själv inte fick fräsa åt kunder när jag jobbade i butik.

Jag tycker det var bra initativ av dig att skriva i denna tråden, det visar att du har bra ambitioner och rätt inställning. Men ett av vårdens stora problem är alla dessa personer som är blasé på sitt jobb, som vi hittar exempel på även i denna tråden, som bara är sura, bittra, inte respekterar patienterna, osv osv.

För några månader sedan var jag t.ex. på restaurang. Ensam, as always. En full gammal finska satt också ensam vid ett bord längre bort och bölade och pratade för sig själv. Jag, en 30 år yngre kille, satte mig hos henne och pratade med henne, och hjälpte henne hem då hon hade skada i benet och riskerade att halka. Var hon tacksam? INte ett dugg. Hon var skitotrevlig. Ändå höll jag huvudet kallt och satte mig in i hennes mående. Jag hade just kommit ut från psyket och tillbringat 40 dagar i s.k. vårdpersonalens sällskap, där det var ett enda långt smörgåsbord av bristande engagemang och egosim. Jag visste hur jag inte ville bli bemött, och gjorde motsatsen mot kvinnan.

Om JAG som inte ens jobbar med skiten kan anstränga mig så till den grad att jag kan förstå en full smårabiat finska, så ska fan varenda vårdare i detta landet kunna samma sak.

Men så är det inte idag.





vinberga gård och lugn musik.

sitter hemma. hemma. på vinberga gård igen, och ska vara banvakt igen. tiill barnen. Men jennifer och anton är hemma så de är inte så jobbigt faktiskt. lyssnar på slow dancing in a burning room, är helt tagen av den. Helt såld, Åh hans rööst.. men nu ska jag sluta med och göra detta världelösa 'hej de här gör jag och du vill inte läsa iaf' inlägget, och göra något vettigt.

Jag vet nu, jag vet vad jag vill. Jag har ett mål.

yeah, thats right! Jag vet nu, vad jag vill göra i framtiden. Jag vill jobba med människor. inom vården. Men inte alls med handikappade, cp skadade osv, utan med typ behandlingshem, psyket, drogavvänjningskliniker, osv. Vill hjälpa människor. ungdommar som har det svårt framförallt. Och jag ska kämpa in i det sista för att få som jag vill. Mina betyg är inte bra. inte alls. Men nu ska jag kämpa, för nu har jag ett mål. En mening med min skolgång, en mening med allt jag gör. Jag vill ha en betydelse i andra människors liv, vill kunna hjälpa dem, mot det bättre. Se svagheterna med våra svenska system och göra något åt det. Vill liksom visa att det finns någon som bryr sig och inte bara jobbar för pengarna eller brist om jobb, liksom att det finns någon som är angagerad av rätt anledning, och jag ska lyckas.


http://adhd-npf.se/wp-content/uploads/2009/07/MC-Escher-Scholastica2.jpg

No, you'll never be alone
When darkness comes I'll light the night with stars
Hear the whispers in the dark
No, you'll never be alone
When darkness comes you know I'm never far
Hear the whispers in the dark
Whispers in the dark

♥♥♥

Hold on to whatever you find baby
Hold on to whatever will get you through
Hold on to whatever you find baby
I don't trust myself with loving you

Vill hålla om dig och torka dina tårar.

Idag är ingen bra dag, ingen bra dag alls. kunde lika gärna ha skitit i allt idag och bara sovit hela dagen, vad spelar de för roll? Idag föraktar jag mig själv. Vill försvinna ut ur min kropp och bara titta på medans dagen går, för då är det inte jag som är här, då är de inte jag som är tom, då är jag bara åskådaren ju. har tänkt på en sak, jag är ganska bra på att skriva om saker, om världen, om tankar, om allt runtomkring, om allmänheten, om alla andra men inte om mig själv. inte om känslor, inte om hur jag mår, inte om hur jag är. varför inte? Kan hjälpa och stötta andra, kan påpeka vad som är fel med samhället, kan påpeka att det finns sjuka människor i världen, men jag kan inte skriva om hur jag mår. Eller om hur jag upplever saker. eller jag kan men inte här.
skolan idag var helt okej, men en plåga på samma gång, satt med nadja o några tll nere vid vallen och lyssnade på musik, och det var så skönt att få träffa henne igen, krama henne, bara veta att hon var där. med mig. har saknat henne. Nadja Åhlenius Nordlund - jag älskar dig.

& tack för låttipset, jag älskar låten.
I was the one you always dreamed of 
you were the one i tried to draw 
how dare you say it's nothin to me 
baby, you're the only light I ever saw








Första skoldagen avklarad

första skoladagen är avklarad! Guud så skönt,
sitter hemma hos pappa o snackar skit med anton :)'
snart ska jag pallra mig ner till bussen o åka till trosa


bilder från thailand .. lite sent kanske men whatever!

Lite bilder från när vi var i thailand för ca ett år sedan, lite sent jag vet, men bättre sent än aldrig ! :P
ประเทศไทยมีความรักในระดับสูง
thailand är kärlek på hög nivå

170 inlägg och olika rubriker varje gång (y)

Har ni någonsin haft en sådan dag då ni mår 'ingenting' ? Varken dåligt eller bra, du mår liksom .. tomt. ingenting, a big fat nothing. Men ändå är allt jobbigt precis allt, varenda sak du är tvungen att göra är jobbigt. så jobbigt så att du vil gråta, trotts att du mår ingenting, är likgiltig, så är varenda liten sak som att plocka upp en penna från golvet, en utlösande faktor till att du ska börja gråta? Har ni någonsin känt så och vad beror det på? varför känner man så för?






dear lord you're done,
took so many of my people
im just wondering why
you havent taken my life?
like what the hell am i doing right?

skolan börjar som sagt imorgon och jag känner hur pressen sakta pressar mig neråt, hur ska jag klara det här? har så stora förväntningar på mig själv. Ska ha bästa betygen som möjligt och det har jag knappast nu, typ godkänt i alla ämnen eller något. förutom tre. Men jag behöver bättre. VGn & MVGn. Jag nöjer mig inte med något annat för jag vet att jag kan uppnå dom betygen, om jag bara vill. kämpar. Men det sätter en enorm press på mina axlar. Ett år. trehundrasextiofem dagar. eller vare trehundrafemtiosex? Blandar alltid ihop de där. Men skit samma. Hur som helt så behöver jag plugga. plugga plugga plugga, men hur ska jag hinna? Hur ska jag orka?

oseriös bild.



Samtidigt som skolan börjar imorgon är sommaren slut, vart fan tog mitt lov vägen? Jag som skulle hinna göra så mycket? jag ångrar inte en dag, inte en sekund, inte ett beslut, som jag tog - men allt gick så fort. Jag har lärt mig rätt mycket om mig själv den här sommaren faktiskt, och jag har lärt mig att de är okej att slappna av, släppa, ta saker som de kommer och inte planera varenda sekund av mitt liv. Snart kommer Annika hem igen med Benjamin från tandläkaren, så då ska vi åka och handla, jag funderar på att ta mina pengar med mig och köpa godis. s ö t s u g e n. Men jag vet inte faktiskt. Men de lär nog antagligen bli så, haha. Jag kommer sakna sommaren, men hösten är faktiskt min favoritårstid, de är rätt många som gillar hösten.. & jag älskar den. mjukiskläder, stora tjocktröjor & kyla. Fina färgade löv som faller till marken. vackert. Men tills hösten är här, får ni stå ut med en sommarbild på vackra lilla dessi ♥

 

 

 

 

 

ja jag saknar dig. Och jag älskar dig av hela mitt hjärta.



skolan börjar .. hurra?

Skolan börjar imorgon och jag trodde de skulle kännas skönt, träffa alla igen osv, men jag har en stor klump i magen och vill bara gräva ner mig själv under jorden eller något.
p a n i k.
hur ska jag orka?
betygbetygbetygbetyg är allt som snurrar i huvudet på mig.

Lika löser lika inom kemi, är de samma sak i verkligheten?

Han fäller henne till marken får henne att skrika.
Hennes mor där hemma gråter
Han tränger in i henne med våld & kraft,
Hennes far fylls med ilska o förtvivlan
Han är klar, och drar sin kniv längs hennes strupe.
allt hennes familj vill ha är rättvisa,
Hon ligger där o förblöder till döds, våldtagen o mördad, vart finns rättvisan?
En bror förlora en syster, mor & far sin dotter, & hela familjen en medlem.
Familjen kanske vill ha rättvisa, hata mannen som gjorde detta mot deras älskade dotter, dom kanske ill misshandla han. döda honom. se honom bakom galler i resten av hans liv. Se honom i elektriska stolen eller whatever.
Men kommer deras våld mot denna man att göra allt bättre bara för att han skadade deras dotter? Kommer dom att få tillbaka sin dotter för det? Gör det verkligen någon nytta? Förbättrar de någonting att han får lida?

lika löser lika inom kemi, men våld kan inte lösa våld i verkligheten. Våld föder våld.

Tänkte bara säga tack♥

Tänkte bara säga tack, för att du finns här. För att du är du. För att du har funnits här när jag har behövt det,
för att du har litat på mig tillräckligt för att kunna tala om när du mår dåligt, för att du läser min blogg(a)
för att du alltid lyckas få mig glad oavsett vad, för att du är min vän.

simon borg - jag älskar dig.

Kärlek på hög nivå är att kunna hjälpa någon du älskar, när dom behöver dig som mest, även om dom inte förtjänar det.








Nadja darling, den finaste !

Nadja, den vackraste människan som har vandrat på denna jord ♥
Imittegnahuvud.blogg.se
I love you, beautiful !

Har jag rätt att dömma ett självmord?

Häromdagen pratade jag och en vän om självmord, vilket fick mig att fundera...
jag har nog egentligen ingenting att säga om det, för jag vet inte riktigt vad jag ska tycka
är det verkligen respektlöst eller själviskt att ta livet av sig om man har levt ett liv man inte vill leva? ett hemskt sådant? om man liksom inte klarar av att hantera allt? ska man hata den människan för att den valt att begå självmord eller försöka acceptera människans val? det är tragiskt med självmord och kan man förhindra det så ska man, Men ... är det verkligen fegt? Kan man bli sur eller arg över ett sådant val en människa har gjort? Det gör väldigt ont för utomstående det kan jag förstå, men vad ska man tycka om det? Vad ska man känna? Sorg? Hat? Ilska? Vad ska man göra? Det är trotts alt upp till var och en vad dom vill göra med sina liv, nu kanske jag låter hemsk, men jag känner nog likgiltighet inför själva valet som människan i sig gör. Självklart skulle jag bli ledsen o tillexempel min pappa dog, och det skulle ta mig ett tag att komma över det, men har jag egentligen rätt att kritisera hans val?


Att sakna en människa efter ett självmord och att känna sig ledsen ensam och sviken är väll en självklarhet, men har jag som utomstående människa verkligen rätt att döma eller kritisera detta val som en människa har gjort?

Bättre än alla andra

Varför säger man saker som försöker få en att framstå som något man inte är? Eller varför säger man saker för att ex visa att man klarar sig själv utan en person eller flera, som man faktiskt inte alls klarar sig utan?
Varför måste en del människor ha en sådan stor inverkan på en själv, och varför ska dom betyda så jävla mycket för en för?
OCh varför låter man andra leva sitt liv åt en för? Eller ja, varför låter vissa människor andra göra val o värderingar åt en som faktiskt kanske inte alls är vad du vill?


Stå upp för dig själv, du tjänar på det.


I love the way you lie

hmm, antalet läsare sjunker. Fast jag har faktiskt inte skrivit något vettigt överhuvudtaget på ett tag, så jag får väll skylla mig själv antar jag. Men tänkte försöka slänga upp en text jag skrivit här nu, men de tar så lång tid att komma på vad man ska skriva om, men sen.. är de inga problem ! Hmm.. vad finns det att säga?


Kategori: Texter jag skrivit.
Hon går igenom en stad, en stad hon så väl känner igen, men som hon egentligen inte känner alls. Hon andas in den friska luften, ler lite. Det är någonting som ligger i luften, någonting tungt. Som samtidigt omfamnar henne.
Han sitter vid sin dator, med telefonen i handen. Ska han skicka eller inte? Allting är så nytt för honom.
Hennes telefon vibrerar, han. hon ler. I smset står det; Hej, vad gör du? :) Hon blir varm i hela kroppen vid tanken på honom.
Fan vad lång tid de tar, ska hon svara idag eller?
Hej, jag går omkring, vad gör du själv?
Ingenting, typ chillar
okej, mysigt ;)
Ja, visst är de det ;)
Deras fingrar liksom, leker över telefonens knappar.
Jag undrar om han gillar mig? Vad ska jag svara?
Ska jag flirta med henne eller inte? Shit vad är de som händer?
Ibland går allting så snabbt, och ibland gillar man det, flirtar vidare, har kul, lever livet, Men vad händer när andras åsikter kommer in i blden?
Hon berättar för en kompis om honom, berättar, ler och är glad, men kompisen reagerar annorlunda : USCH?? med honom?!
Vad gör man i en situation som den? För när allt kommer till en viss punkt, så kommer andras åsikter att blandas in. Ska man spela med och säga; Ja men usch, tror jag spyr! Eller ska man stå för sin sak? personligen står jag upp för mig själv men det finns ju dom som inte kan det ? Som inte orkar stå emot? Grupptrycket och andras åsikter kan faktiskt förstöra en bit av en människas liv om man låter trycket bryta ner en, så jag funderar nu.. Alla som fäller sådana kommentarer utan att tänka sig för ; Är de verkligen värt det? Ska andra människor faktiskt få förstöra för (i detta fall) två människor, som håller på att bli kära, bara genom att fälla kommentarer? Skratta åt dem? dessa männskor som gör detta, kanske faktiskt inte alls tänker på det så, att dom faktiskt kan förstöra, men de går att se en situation ur olika synviklar. SÅ vad ska man göra åt problemet? Är de människorna i sig som ska tuffa till sig, eller kan folk faktiskt tänka till innan dom öppnar sina munnar & säger något sjukt onödigt?




Andra människors åsikter kommer alltid att vara en del av sitt liv, dom kommer alltid att finnas där, men tuffa till er, skit i vad andra tycker, och låt inte dem göra valet åt dig, för de är du som ska leva med det sen. Oavsett om de är positivt eller inte.

vad vill du?

Vad vill du när du tittar på mig sådär? vad döljer sig bakom dit leende? Vad ser du när du tittar på mig? Vad döljer sig bakom ditt pannben, vad tänker du på?

Har ni tänkt på hur lite man egentligen vet om en människa? Hur lite dom berättar för en gemfört med hur mycket dom tänker? Hur mycket vet man egentligen om en människa? Känner man egentligen någon alls? Och hur vet man vem man kan lita på eller inte? Jag vet inte, men .. de borde vara rätt ensamt om alla skulle tänka så. om man inte skulle lita på någon? Och hur kan man säga att man älskar en människa man egentligen inte känner? Älskar man utsidan?
jag vill veta vad som döljer sig bakom ditt leende.

dag med nikita

  • skratt
  • människor
  • vattenpölar
  • ett stycke blött jag o nikita
  • vagnhärad
  • = En vanlig dag med nikita :D♥

Varför?

varför gör det så ont när någon påpekar något som man faktiskt redan visste? Varför gör de så ont? Och varför fortsätter man att le och spela glad när orden egentligen var ett knivhugg rakt in i hjärtat, och varför tar man emot de? Varför säger man inte ifrån? åhjävlaskit,

Förlåt för den stulna bilden, Frida.

Förlåt frida för att jag stal denna bild från din blogg på dig (www.fridamarklind.blogg.se) Men hade ingen bild på dig & bilden var ju för söööt ! Tänkte bara tala om för dig att jag beundrar dig. Du är starkare än vad jag någonsin trott, so keep on fighting girl! ♥

Orkar inte!

Idag är en sådan dag då man bara vill skriva ett inlägg med fet stil:
Jag orkar inte. inte idag. VI hörs imorgon.
Och det var exakt vad jag hade tänkt att göra faktiskt,
men sen tänkte jag.. Nej. Vad tjänar det till att ha en blogg,
som man försöker nå ut till andra med, om man inte kan skriva
om personliga orsaker till att man bara inte orkar, just idag, i den?
För de är ju faktiskt inte bara dom fattiga, misshandlade, sexuellt utnyttjade, mobbade
eller dom som har ätstörningar/ångest, som mår dåligt,
De kan ju faktiskt jag också göra.
Jag som inte har några problem idag.
Men allt är bara så jobbigt idag,
men det baror väll antagligen på värmen
och den kvava luften,
hmm..
Hoppas morgondagen med nikita blir waaay much rooligare, än min ensamma dag idag ! ♥
c - ya people!

Två av barnen

Visst har jag söta syskon?
Saknar er.

Dag med Nikita! :) <3

Ja dagen spenderades med Nikita, rasmus, isaac, jovan & ngn till, haha har ingen aning om vad alla hette, men ja, de behövs inte heller! :) Sen hämtade jag emilie (som jag har fått reda på att hon stavas) på dagis, och så drog jag o nikita hem till mig o fixa pankaka till barnen, så nu sitter ja här o har tråkigt, ska snart ta fram kvällsmat till barnen.. När jag orkar. haha! Sen typ imorgon kväll blire väll antagligen Nikita igen trorja :)

En lyckig familj?

Tänk er en familj. En mamma, en pappa, två söner och två döttrar, som åker till stranden ibland, går på bio emellanåt, osv. En familj som 'ler' utåt. Det kallar vi som ser dem för en lycklig familj, Men vad döljer sig bakom varje leende? Och vad döljer sig bakom husets alla väggar eller lägenhetens trä dörr?

Hur vet man att man lever i en lycklig familj? Tillhör man en lycklig familj för att man har massor av pengar? För att man kan göra massa saker? Är man lycklig för att man har senaste kameran ståendes där på den fina dyra byrån, som är under platt tv;n som nyss kom ut i affärerna?

Och vad händer om man som vuxen har barn som man inte längre kan eller vill ta hand om? Vi säger att de vuxna adopterar bort sina fyra barn, hur får det föräldrarna att känna sig? Kan dom sova gott om natten? Adopterar dom bort barnen av rätt anledning? Ja anser faktiskt att det finns en rätt och några fel anledningar, den rätta anledningen enligt mig skulle nog vara isånnafall om man verkligen inte kunde ta hand om barnen. Om dom tex mår dåligt av att bo i den miljön dom bor i och det inte går att lösa på något annat sätt, det är ett exempel, men sen finns de ju kanske dom som adopterar bort barnen för att dom inte orkar med dom? För att dom faktiskt inte ville ha barnen från första början? Men då funderar jag på om jag skulle vara i mammans situation, borde det inte finnas moders känslor som står i vägen? borde man liksom inte.. Få skuldkänslor?

Och hur skulle man känna sig som barn? Fatta känskan av att känna sig misslyckad som barn? För blr det inte lite så? Att man känner sig oälskad och misslyckad? Och fatta känslan av att bo i ett barnhem tillexempel i väntan på att bli adopterad, och sen när det kommer någon som faktiskt vill ha en? Borde man inte bli misstänksam mot den människan, kanske lite lättad o en aning rädd för att bli sviken igen? Men det borde ju byggas upp ett nytt förtroende gentimot den människan som är villig att adoptera? Det måste ju bli ett enda virrvarr av känslor som inte går att förklara i ord? Ja jag vet inte, var bara något ag tänkte på, men.. tack gode gud för att de finns dom som adopterar, i guess?

Hur blir man ett sådant monster?

Såg på Operah winfrey idag, eller hure nu stavas, har aldrig gillat det innan, men nu handlade det om sexuella övergrepp, Kvinnor som utnyttjade sina BARN, sexuellt. Hur kan man göra så? Hur kan man vara så iskall? Hur kan man njuta av att känna deras små händer på sin kropp? HUR HUR HUR? Ja förstår inte. de är sjukt! Hur kan man njuta av att ha (som i detta fall) en tioårings kropp ovanpå sig, som gör så gott de kan för att tillfredställa sin egna MAMMA ? Hur kan man missbruka ett barns kärlek och tillit till den djupa grad att man ber dem ta på en? Hur fan kan man? Hur kan man leva med sig själv efter det? det visar vilken sjuk och förvriden värld vi lever i.

just do it baby


Idag har de inte hänt så mycket faktiskt, har varit ute o träffat aqeer, och hans kompisar muhammed, kalle marcus & .. någon till! Haha, sen har de inte hänt så mycket mer heller. Kanske går ut o träffar aqeer ngt mer, men de tror jag nog inte. NU ska ja nog sva o hoppas på att huvudvärken släpper, niiightyniight!







Snart är sommaren slut, snart kommer de vackra löven falla från träden i alla olika möjliga färger, och kylan kommer att komma, ett år som nyss var nytt, är om några månader slut, snart är de tiden då man ska vara med familjen och vännerna, men vad händer om dom inte är på samma ställe?

inte som förut,

kommer inga ord. finns ingenting att skriva, eller att säga. jag märker ju det ingenting är liksom som förut,
jag vill inte att det ska vara som förut, men jag vill inte ha det som nu heller, jag vill ha det som då.


Haha nej kia, jag har inte blivit ett monster.

ligger i annikas säng och väntar på att vi ska åka snart, ska hem till pappa på en fika, trotts att jag åkte från dom igår, haha.Igår städade jag fan hela rummet från topp till tå, gick igenom alla kläder, slängde de som skulle slängas, osv oh jävlar så jobbigt det var. haha.

blir så arg, så satans jävla förbannad blir jag, jag hatar det här. hatar allt överhuvudtaget.
jag försöker ju faktiskt här, försöker hjälpa en annan. och så kommer du med dina patetiska
jävla fördommar, eller nej inte ens det, du ser ner på dom. Du ser ner på dom som är svagare
än dig själv, och jag blir arg. kan inte förstå varför, kan inte fatta varfär du tittar på människor
som är svaga med förakt, till vilken nytta då liksom? Dom blir inte starkare av att du glor som om dom
vore äckliga småkryp. De hjälper inte alls ska ja tala om, fick ja chansen skulle jag ge dig en smäll.
No regrets

En iskall himmel, och iskalla ord.

Hemma i trosa igen, internet vill inte funka  min lilla dator,
så uppdateringen kommer att suga, just so u know people!


Hans iskalla ord gick rakt igenom mig,
avskyn jag såg i hans ögon var avskyvärd,
sättet han pratade till mig fick mig att skaka,
men han såg vad jag hade blivit.
- Ett monster

Fairytale

Med sina hasselnöts bruna ögon stirrade hon utöver havet, hennes svarta midjelånga hår smekte hennes hud och lekte i vinden, flickan bara satt där, hela dagen då folk sprang runtomkring, badade, lekte och skrattade, hon undrade varför dom skrattade, vad fanns de för mening? Men hon rörde sig inte ur fläcken. Hon märkte att kvällen började närma sig, de sista som var kvar på stranden packade ihop sina saker och gick. Hon var mörkrädd, men gjorde ingen vidare ansatts till att resa sig och gå när mörkret kom smygande. De spelade henne ingen roll längre. Hon brydde sig inte, och lika snabbt som det blev kolsvart ute, rann hennes tårar. Men det fanns ingen där som torkade dem, inte heller hon själv.
Gryningen kom och flickan grät inte längre, det fanns inga tårar kvar att gråta. Men det fanns inte heller någon kraft att resa sig upp och gå med heller. Denna dag var de nästan foltomt vid berget mot havet, ända fram tills på kvällen, då de kom några som skulle tälta, både flickor och pojkar, i vanliga fall hade flickan sprungit därifrån i ren skräck, men de fanns inget att vara rädd för längre.
En av killarna som satt kring elden tänkte; Ska jag prata med henne? Hon ser ut att behöva mitt stöd? Medans en av de andra killarna sa ut högt, vad fan gör den där slynan här? Hon sitter ju fan bara där, gör något åt saken! Killen som hade tänkt prata med henne, vart beordrad att dra dit och försöka jaga bort henne, han vågade inte säga emot. Han gick fram till tjejen och sa ; Vad i helvete gör du här? De här är vårat berg, stick eller dö!
Men tjejen rörde sig inte, de ända hon tänkte var; Vad har jag att förlora? Döda mig du, jag skrämms inte av dina ord, jag vill inte ens vara här. Men hon öppnade inte sin mun, hon sa ingenting, bara satt där och tittade ut över havet som om det var något där hon ville ha.
De andra killarna hade såklart hört sin kompis ord, som han egentligen inte alls menade, men dom var taggade. Ville vara coola framför sina tjejer, imponera. Så de reste sig upp från elden och gick mot sin kompis och som dom kallade henne, den helt störda bruden. Nu stod dom fem stycken runt henne. STICK SA VI JU säger den största av dom alla, men flickan reste sig inte upp och hon svarade inte heller, de ända hon tänkte var; snälla, gör det du tänker på.
Första slaget träffade henne i ansiktet, andra i magen, sedan låg hon ner men hon sa fortfarande inte ett ord. Vill du dö eller din jävla slyna? spottade en av killarna ur sig, och flickan tänkte; Varför inte? Gör det inte för långsamt bara. men sa som sagt ingenting, killarna slog och sparkade på tjejen (medans deras tjejkompisar skrek åt dem att sluta, men killarna hade för mycket alkohål och adrenalin i kroppen för att sluta) ända tills killen som hade tyckt synd om tjejen till en början fick panik då han såg att hon inte reagerade på deras sparkar och slag längre. Han stoppade sina kompisar, och dom stod tysta och tittade på deras verk. Flickan var fortfarande vid liv och kunde fortfarande urskilja vad som hände, men var för svag för att röra sig. Hon blödde överallt. Killarna fick panik och den största och tuffaste sa; Vi kastar henne i havet!
Ingen av de andra hade någon bättre idé, så dom gjorde som han sa. Dom fick upp flickan i deras famnar, och gick så långt ut på klipphällen som de bara kunde, och kastade ner flickans kropp.
Hon kände hur vattnet omfamnade henne, hon log, - Det här var anledningen till att barnen skrattade när dom var i vattnet tänkte hon, de är så skönt.
Hon drog in vatten i lungorna - Det här var anledningen till att jag grät, nu vet jag hur mamma kände sig.
Nu var hon nästan död.. Då tänkte hon; Tack. Nu är jag med den jag älskar o inte på en svart kall jord, under en blå fejkad himmel.


©reneeniilsson.

Massa bilder från Norrland

här kommer massa bilder från norrland, jag är dock inte fotografen,
och kia o linus, haha förlåt, men ni är tvugna att bjuda på en bild ! :)
tre fyra st kort har mina syskon tagit och dom är helt random, men de får ni stå ut med!


Tack carina!

Tack carina för din kommentar! :)

'men guud så bra du skriver'

kul att höra att någon gillar vad man skriver!


Idag är en sådan dag då jag bara vill skriva, bara få allt ut ur mig, förmedla något som får någon att lyssna, om jag kunde göra det så skulle bara det göra det värt att gå upp ur sängen. Men jag har inte direkt något att skriva om nu, just nu kan jag inte komma på något som stör mig, eller jo, ätstörningar, ångest, deprission osv, stör mig på att de ens ska finnas och anledningarna till att det finns, men jag kan nog inte riktigt skriva om det, för när man skriver om sådant vill man att de ska beröra andra människor, vill att man ska få andra att förstå innebörden av det, och jag är nog inte riktigt rätt person för det. Visst jag skulle kunna sitta och skriva att det är medias fel som visar smala tjejer på tv;n osv, men det skulle inte beröra er, för ni har hört det så många gånger förut, läst om det, sätt det på tv, osv, så de skulle inte nå ut med det rätta budskapet som jag vill förmedla när jag skriver, det skulle inte riktigt bli bra, och jag nöjer mig faktiskt inte med nästan, jag vill att de ska vara bra bättre bäst inte dugligt läsligt eller helt okej.

Orättvisa.

Idag när jag satt i bilen på väg hem från Gnesta kom en michael Jacksson låt upp i radion, all i wanna say is that they dont really care abouth uss. Ni vet den? Kan inte låttiteln, men skit samma. Jag vet inte riktigt vad han menar med det eller vad hans syfte är med låten, men jag började tänka på rättsysemet, socialen, allt de som är där för att hjälpa oss men vänder oss ryggen när vi behöver dem som mest. De finns folk därute, som har liv som är helt knas, som vill göra något åt det, som vill bli som vanliga svenssons, folk som skriker på hjälp för att dom behöver den, men blir stuckna i ryggen, du kan inte ens få hjälp att få en lägenhet & jobb idag, om du har en sämmre utbildning, visst okej att man behöver en utbildning för ett jobb, och pengar från jobbet för att betala hyran, men är de inte sverige som kämpar för rättvisan? Som varje år skänker miljontalskronor till barnen i afrika?! Men era egna jävla barn då ?! Tänker jag när jag ser det här, dessa människor har förvisso förstört sina liv själva, men hur ska dom få en chans att rätta till sina misstag, om alla vänder dem ryggen? Är det de vi kallar rättvisa i sverige nu ?! Då är jag fan inte stolt över att vara Svensk! Alla uteliggare, dom som har misslyckats i livet, som inte heller får en andra chans, som folk ser som djur och avskum, som dom inte ens ser som människor, ska dom behöva leta i sopporna varje dag? Ska dom behöva ligga på en parkbänk i tjugo minus, med så mycket alkohål eller knark i kroppen så att dom inte kan röra sig och fryser ihjäl i den mörka natten? Ensamma. För de är just det dom är, vårat rättsystem eller vad de nu än är som bestämmer allt det här, behöver en förändring, barnen i afrika kanske behöver våran hjälp, men de gör våra svenska medborgare också, bara för att du inte låtsas se dom, så betyder det inte att dom inte finns där!

bara för att

Ibland gör man saker som är helt utan mening, ibland skrattar man utan att se det roliga i det hela, ibland låtsas man vara glad utan att känna glädjen och ibland bara gör man saker automatiskt, inte för att man vill eller känner för det utan för att man måste. ibland händer saker som man inte kan förklara, saker som man inte kan kontrollera, och ibland är man otillräcklig. Jag önskar att jag var där med dig nu, jag önskar att jag upplevde samma rädsla o smärta som du, för jag vet att du känner den. Det fanns en anledning till att du bad mig att ringa ikväll och jag tackar gud för att du gjorde det. Jag vet inte när jag kommer att få se dig igen gubben, men de är du&jag, aight? Vi siktar mot stjärnorna! Jag önskar att det fanns något sätt som kunde göra att du fick en del av mitt liv, en del av min trygghet och en del av min tillvaro. Jag vet att du har skrikit på hjälp, desperat letat efter någon som kunde förstå, jag kan inte förstå, kan inte fatta hur du tänker, men jag kan lyssna när du behöver prata, som ikväll. Och jag kan försöka få dig att förstå att det finns något bättre. för det gör de. Jag vet att du inte har haft det lätt jag vet det, jag kan förstå det efter allt du berättat, Men jag tänker inte vara den som säger åt dig vad du ska göra o inte, jag älskar dig missförstå mig inte, för de gör jag. Men de är inte mitt jobb att agera mamma, inte någonstans, men sen vet du vad jag tycker om de du håller på med. jag vet vad som kommer att hända inatt, vet vad du kommer att göra. Och jag tänker inte skydda dig för det, inte någonstans, men jag vaktar din rygg när du än behöver det o det vet du. Jag skulle ljuga o svära på bibeln för din skull, skulle göra allt. allt jag vill är att du ska få ett bra liv & komma ut ur det som du har nu. För du vet det själv, du har sagt det själv att du inte behöver det, att du klarar dig bättre utan det. men dina perspektiv på saker och ting är annorlunda. Men jag tror på dig, Tror att du kommer klara det här! Och om allt fuckar upp sig, om ingenting går som det ska, om allt är åt helvete, om du krälar på marken och inte vet var du ska vända dig, så kom ihåg att jag finns här, kom ihåg mitt mobilnummer, kom ihåg mig. För jag ställer upp i vått otorrt oavsett vad så finns jag här för dig så som ingen annan har gjort. Och jag vet att du litar på mig, för annars hade du som sagt aldrig ringt mig inatt, aldrig bett mig höra av mig.. T a c k för att du gjorde det, tack för att jag fick veta att du mår bra, tack ..... its you and me, and we are going to heaven! Remember?

40 års kalas !♥




två stycken halvpissiga bilder, jaavet! Men de är dagens outfit,
om några timmar kommer allt folk, och festandet kan börja!
Nice. Längesen man träffade allt folk så de ska bli roligt! :)
Sen på måndag åker man hem :), ska också bli skitskönt! & få träffa
Annika, Dessi, Krille, Noah, Benjamin & Emelie ! :)
Jaja, nu ska ja glo tv ett tag innan jag tvingas göra något vettigt, haha!

Saknar Norrland

jajo jag gör väll de mot min vilja, drömmer om de på nätterna tydligen o ja, inget jag minns men ja pratar tydligen i sömnen, haha ;) funderar faktiskt starkt på att att flytta dit, efter att ja gått ut skolan, men jag vet inte, för jag flyttar ju till ingenting.. Och vill gå ett bra gymnasium med bra utbildningar o shit, oh de finns nog inte i norrland, plus att de ändå nt finns ngt jobb däruppe, och jag vill inte leva på soc kan jag ju säga. Nej jag vill ha en bra utbildning och ett bra jobb, så de blir nog ingenting med att flytta till norrland iallafall, hmm.. men jag gillar stället som fan :)


jahapp, imorgon blire feeeeest o fira pappa, tagga tagga tagga, haha :) Kommer en massa trevligt folk oh ja.. önskar bara att Lena kunde komma.. menmen, nu ska ja lägga mig o läsa, ciaao!

T H E C O L L E C T O R

Hette filmen som vi satt och tittade på men ärligt talat people, it sucks. Och den var inte läskig någonstans den var äcklig o jag skrattade åt den ! Haha, nej nu ska jag nog ta och krypa ner under täcket och kolla på the lost room, för det är sevärt iallafall ! Och något annat som är sevärt är : www.lgarling.blogg.se ! Kolla in den vetja, de tar bara en minut av eran värdefulla tid, och ni gör en människa glad! jaja, nu ska ja som sagt titta the lost room, so bye! :)♥

- Were in this together!

Oj är klockan redan sju ?! shit tiden bara rinner iväg..
JAG BLEV STUCKEN AV EN GETINGJÄ*EL IDAG!
För första gången i mitt liv o jag var helt oförberedd på de,
men de gjorde verkligen asont.. i typ fem min, haha.
så de var inte så farligt, så ja tänkte ju att nu när ja
äntligen har blivit stucken så kanske ja inte är rädd längre?
Men ååh jo! de är jag fortfarande.. suck.
Jaja, de blev pizza idag, men de var inte så jätte gott om ja får säga de själv,
men efter de så hyrde vi film iallafall, kommer inte ihåg vad den heter,
men de är skräck iaf :)!
sen e godis chips dipp o läsk inhandlat,
så snart kryper vi väll ner i soffan o glor! :),
ha de bra alla som vill.

♥Pappa fyller gammal♥

Ja grattis till min far, 40 års kris nu eller vadå? ;) haha ja så idag blir de väll lite god mat oh så, och sen på lördag ska vi fira att han börjar bli gråhårig med massa folk :)
finns inte så mycket att skriva just nu, var tvungen att skriva grattis bara,
så nu ska jag väll hitta på något vettigt eller så.

- Promise me if i leave myself open i wont make a misstake'

Finns inga ord som kan beskriva,
finns inga tårar som kan visa
finns ingen som kan göra det åt mig,
finns inget som bevisar att jag gör rätt.
finns inget som säger att beslut jag tar är rätt,
- Finns ingen genväg.


Grattis far min!
40 år..
ily.



Sitter hopkrupen i sängen, med en aldeless för stor tjocktröja och en aldeless för stor tankebana. Har aldrig haft den här känslan förut. Jag skulle nog inte ens önska denna känsla till min högsta fiende. Den tär på en, sliter en bokstavligen i stycken. Och det är jobbigt, så otroligt jobbigt.
Är det någon som vet när höstlovet börjar? - För de är väll klart jag kommer mamma.
Jag saknar er alla och hoppas verkligen at jag har lov snart, tills dess få jag väll lyssna på Martin stenmark o lådsas att jag sitter i din bil 'Rally Harry' morsan, så kanske tiden går lite snabbare!



SPINDEL!

USCHUSCHUSCHUSCH!
de är en enorm stor svart äcklig spindel i mitt rum, GREAT nu måste jag vara vaken hela natten för ja kan inte sova därinne, med den äckliga grejen oh ja kan absolut inte somna här när min rumsdörr där uppe e öppen, DEN KAN JU FAKTISKT KRYPA ! euw, nu inbillar jag mig hela tiden att de kryper spindlar på mig -.- !! Och jag som ska till södertälje imorgon, ;s underbart! Med påsar under ögonen.. suck! usch.. småkryp är så äckliga!

Hur hanterar man döden?

Hur hanterar man döden? Hur hanterar man vetskapen om att man ska dö? Eller att någon i din närhet kommer dö? Hur tar man vara på tiden? Hur orkar man resa sig upp ur sängen ens? Hur klarar man av tanken att veta att man aldrig mer kommer få hålla om mäniskan igen? Känns dens nähet? Eller höra den skratta? Ska man se personen som död redan? Eller kommer man att göra det? Kommer man kämpa in i det sista eller acceptera ödet? Vad ska man göra? Vad är rätt och vad är fel? helt enkelt.. hur hanterar man döden och allt som kommer därtill?



hej Gud, älskar du mig ?

Haha jo de kan man ju undra! Vaknade vid sju imorse och trodde jag skulle dö.. Tror jag börjar få urinvägsinfektion! Great! Pappa ska ha sin fest på lördag, jag börjar 'bli sjuk' för första gången i mitt liv, och jag hade planerat att låta bli att få urinvägsinfektion också ! ;s , Menmen så kan de gå om pappa har en pool hemma! Ja.. och nu kan man ju såklart inte somna om, så de blir la till att sitta här som ett fån och inte veta vad man ska göra alls, och de är inte bra. inteinteinte bra. Men nu ska jag gå ner o äta frukost trorja, om ja inte sitter kvar här o ssjunger falskt o högt.
Haha, pappa sa att jag sjunger bra, och han tyckte att jag borde börja sjunga opera, HAHA Två skämt i ett ;) Men komplimangen var väll rolig att få fast den inte stämmer ;)♥

Att kunna peka ut brister hos andra människor, men inte hos sig själv är nog den största bristen vi människor har

Rätta mig om jag har fel, men de är ganska lätt att påpeka att en annan människa har tillexempel humörsväningar, eller pratar mycket men får lite gjort, eller dricker lite mer än alla andra, eller kanske till och med inte alltid håller vad man lovat, men.. Dina egna brister och fel då? Hur är det med dom? Om man kan påpeka andras tycker jag att man borde kunna påpeka sina egna, eller åtminstone vara medveten om dem, men varför är det så j*vla svårt? Är människan så himla självbelåten o ego, så att man kan se ner på andra, men se sig själv som perfekt? Jag säger inte att alla är så, men jag är defenitivt en av dom! Jag har skitlätt för att slänga ur mig något i stil med att; Den människan säger de o gör de o sen lovade den det, men bara stuntade i det! Utan att ens ha en tanke på att man själv kanske har gjort likadant? sen säger jag inte att jag ser mig själv som perfekt, men jag har som sagt lätt för att kommentera andra, när jag själv i själva läget kanske har gjort likadant, hm.. De är rätt konstigt egentligen & rätt fel.. Varför är det så?




Jag har tråååkigt!






Ja jag har tråkigt, tråkigt som fan, så jag lekte med camen lite (a)









We touch I feel a rush
We clutch it isnt much
But its enough to make me wonder whats in store for us
Its lust it's torturous
You must be a sorceress cause you just
Did the impossible
Gained my trust don't play games it'll be dangerous
If you fuck me over
Cause if I get burnt imma show you what its like to hurt
Cause I been treated like dirt before ya
And love is evil
Spell it backwards i'll show ya

Nobody knows me im cold
Walk down this road all alone
Its noones fault but my own
Its the path ive chosen to go
Frozen as snow I show no emotion whatsoever so
Dont ask me why I have no love for these mufuckin hos
Bloodsuckin suckubusses what the fuck is up with this
Ive tried in this department but I aint had no luck with this
Its sucks but its exactly what I thought it would be
Like tryin to start over
I gotta hole in my heart im some kind of emotional rollercoaster
Somethin I wont go on til you toy with my emotion so its over
Its like an explosion everytime I hold ya wasnt jokin when I told ya
Ya take my breathe away
Your a supernova.. and im a


I'm a space bound rocketship and your heart's the moon
And I'm aimin' right at you
Right at you
250 thousand miles on a clear night in June
And I aimin' right at you
Right at you
Right at you


I do whatever it takes
When im with you I get the shakes
My body aches when I aint
With you I have zero strength
Theres no limit on how far I would go
No boundarys no lengths
Why do we say that until we get that person that we thinks
Gonna be that one and then once we get em its never the same
You want them when they dont want you
Soon as they do feelings change
Its not a contest and I aint on no conquest for no mate
I wasnt lookin when I stumbled onto you mustve been fate
But so much is at stake what the fuck does it take
Lets cut to the chase
But a door shuts in your face
Promise me if I cave in and break and leave myself open
That I wont be makin a mistake


I'm a space bound rocketship and your heart's the moon
And I'm aimin' right at you
Right at you
250 thousand miles on a clear night in June
And I aimin' right at you
Right at you
Right at you


So after a year and 6 months its no longer me that you want
But I love you so much it hurts
Never mistreated you once
I poured my heart out to you
Let down my guard swear to god
Ill blow my brains in your lap
Lay here and die in your arms
Up to my knees and im bleedin
Im tryin to stop you from leavin
You wont even listen so fuck it
Im tryin to stop you from breathin
I put both hands on your throat
I sit on top of you squeezin
Til I snap ya neck like a popsicle stick
An impossible reason I could think of to let you walk up out this house
And let you live
Tears streamed down both of my cheeks
Then I let you just go and just give
And before I put that gun to my temple
I told you this

And I would do anything for you
To show you how much I adored you
But it's over now
Its too late to save our love
Just promise me you'll think of me everytime
you look up in the sky and see a star cause I'm a


I'm a space bound rocketship and your heart's the moon
And I'm aiming right at you
Right at you
250 thousand miles on a clear night in June
And im so lost without you
So lost without you
Without you
Without you

- Bet u wisch'd you stop'd and turned in time!

ja jag önskar nog det iallafall! Sitter hemma här där jag hör hemma, eller ja, nästan iallfall, jag är hemma hos min far, och allt jag kan tänka på är vad jag gjorde i Norrland, att jag inte tog vara på den tiden jag hade, att jag bara sspelade need for speed o satt vid datan, mestadels av tiden, då jag hade kunnat göra så mycket annat, långa promenader i naturen, dra in den friska luften som dom faktiskt har där uppe, och bara njuta. I hjärtat av Sverige. För de är ju det de är, hjärtat av Sverige. Har aldrig fattat vad folket har menat när dom har sagt så innan, har alltid tyckt att dom är bra jävla störda som påstår att det ska vara hjärtat av Sverige?! Men jag protesterar inte längre, för jag vet att dom har rätt. Hmm, konstigt jag erkänner att jag haft fel? Haha ;). Och om de inte var så att jag visste att jag kommer få bästa betygen nu när jag går i resurs, på Frejaskolan, så hade jag nog tagit mitt pick och pack, satt mig på bussen och flyttat till norrland! På ca tio sekunder typ. Men jag vill gå kvar i frejaskolan mitt sista år, och jag vill stå där som ett fån om ett år och tjuta över att jag ska lämna det ruttna jävla stället jag hatar. Oh shit, de kommer vara tomt utan niorna i år ! Men ja.. vad ska man göra? Livet går vidare baby! Dont give up just cus it gets a little crazy!





Just nu sitter jag här vid datan, har precis ätit pizza.. Yummi! Funderar på om jag ska dra in till gnesta, eller om jag ska lägga mig i sängen och sova bort hela jävla dagen, vaknade ju för en timma sen typ, och nu är klockan fyra, så kan lika gärna lägga mig ner och somna om igen, eller något liknande. Finns ändå ingenting att vara vaken för. Hahah vad emo de där lät, men de är ju så, fan ska jag vara vaken för? Ja just det. Inga argument! haha.







RSS 2.0