jag vill veta vad, jag har rätt till det.
Detta gör mig riktigt illa, sårar mig ända ner till själen.
Vad är det du döljer för mig som alla andra vet?
Varför får inte jag veta? Jag tar skada av det här.
jag behöver dig, mer än någonsin.


Vart tog min förebild vägen?


Som ni ser mår jag faktiskt inte alls bra just för stunden,
har varit hemma hos lena i södertälje och hälsat på med familjen,
och har börjat tänka i banor jag faktiskt inte har sett förut.
jag vill inte ha det såhär längre,
you owe me an answer.'

Igår kväll var hemsk.
Hjärtklappning, mardrömmar, you name it.


Skolan har däremot varit helt okej faktiskt,
lite trött bara men jag tog mig igenom dagen
genom att dricka ca tio koppar kaffe?
intebraintebra.

sitter i mitt rum och har kommit fram till att min aldeless för konstiga väckarklocka faktiskt har en radio! så istället för att lyssna på min bra musik, lyssnar jag på en urdålig radio. haha,
men istället för att göra detta till ett oorganiserat världelöst morgon inlägg, så får detta inlägg ligga under kategorin Måendet, en del av livet, så då måste ju inlägget handla lite om det också. På tal om mående, det gick faktiskt ganska bra igår? Men det var bara början, så vi får se hur det slutar också.


Idag är allting helt okej faktiskt, men jag känner på mig att någonting är riktigt riktigt fel, så vi får väll se hur det utvecklar sig under dagen! Jo de var väll allt för stunden, jag avslutar det hela med att hoppas att ni alla andra har en toppen dag!
Kommer inte att komma något inlägg till försen ikväll btw, för my stjäl mig ifrån min kära dator hela em. :)

Vet ni? Rätt mycket av det en människa gör eller orkar göra beror på måendet. Mår man inte bra i själen, så får man inte heller någonting gjort. Man ser rätt fort på andra människor när dom mår dåligt. Oavsett om de själva vill visa det eller inte, så skvallrar ögonen rätt ofta om hur en människa mår. Man kan nästan säga att ögonen är själens spegel. Och kan man tolka vad man ser i spegeln, kan man också lättare hjälpa andra människor.
Som jag sa i tidigare inlägg så är det faktiskt rätt många människor (inte bara vuxna, men många av dem) som faktiskt inte låtsas om det här. Som inte låtsas om att det finns folk som mår dåligt. Why is that? Jo ni förstår, jag har ingen aning om de har blivit såhär på senare tid eller om det alltid har varit så, men att må dåligt har alltid varit lite... 'hemlighetsfullt, man är lite dålig om man mår dåligt, man ska hålla sånt för sig själv, det är ingenting man ska dela med sig av till samhället'. Detta enligt min mening är totalt världelöst.
Varför är det egentligen så svårt att tala om hur man mår? Varför ska allt vara så hemligt? Jag ska tala om en teori jag har för er, de finns två måenden inom måendet 'dåligt'. Vilket är; Jag mår dåligt idag för att de är en sådan dag eller jag mår dåligt för att saker har hänt som gör mig illa. (inte nödvändigtvis en ny händelse, kan vara gammla också). Den enda anledningen till att man kanske känner att det är svårt att dela med sig av sitt mående är som sagt för att man känner sig naken och utblottad, vilket jag också kommer att göra men jag ska ge det mitt bästa försök.


Tidigare i detta inlägg skrev jag att det fanns två slags måenden enligt min teori om måendet. Bara för att det är en sådan dag - dåligt. Så är det för mig idag.

jag känner faktiskt inte alls någon lust att varken stiga upp ur min relativit fula säng, eller att ens vara vaken. Ibland är det faktiskt skönt att få sova bort hela dagar, stänga av telefonen och bara vara själv med sina tankar. Jag kände faktiskt inte heller någon vidare stor lust att varken packa gymnastik kläder eller gå till skolan, but does it look like i have a choise?

Dagar när det tillexempel regnar har jag en tendens att jätte jätte lätt hamna nere i skorna, med mitt mående. Jag vet faktiskt inte riktigt varför och har aldrig vetat heller, men jag tror att det är för att jag har så mycket tid att fundera dom dagarna. Reflektera över livets gång och saker som har hänt eller kommer att hända. Anledningen till att jag har så mycket tid att tänka är för att jag kan inte, jag är seriös nu, jag kan inte konsentrera mig på varken skolan eller något annat. Jag lyssnar med ett halft öra. Sådana här dagar är det skönt att sitta med mjukiskläder i ett klassrum och bara titta ut egenom fönstret och låta tankarna flöda.


När jag 'låter mina tankar flöda' och kopplar bort verkligheten så är det som om jag pratar med mig själv. Jag kan faktiskt inte riktigt förklara det där, men tänk er en mjuk, lugn mansröst.. som pratar så lugnt, tyst och avslappnat att ni inte kan lyssna till något annat, det hör jag i mitt huvud. De kan tillexempel låta såhär;(om jag är nere)


Jävla skrikande ungjävlar... fan ni ska föreställa nior, vad är det här för något?
Varför gör du ingenting? Är du helt blåst eller?
Det är dina klasskamrater, res dig upp och se till att dom håller käften..
stackars lärare, jag lider med den gubben!

Vad tänker du på, flicka lilla?
Har jag någonsin talat om för dig att du faktiskt är rätt världelös?
Du sitter ju bara här och gör inte ett skit, vad är de för något?

okej de där var ett exempel. och på alla följdfrågor som kommer nu; nej jag är inte schizofren, jag kan inte ens stava till det. haha. Anledningen jag tror att jag hör en mansröst i mitt huvud är för att jag alltid har haft mycket lättare att lyssna till vad killar har att säga än tjejer, jag tror att det där faktiskt är mina aldeless egna tankar, som typ... högläses av en man, men bara i mitt huvud.
För övrigt var det där ett rätt dåligt exempel, för det brukar låta mycket mer destruktivt när jag hör den rösten. Jag mår faktiskt inte dåligt ofta, jag är ganska glad som person, men när jag väl mår dåligt, av någon anledning. Så mår jag riktigt dåligt, och tänker de mest sjukaste tankar. destruktivt för det mesta.

Det finns faktiskt inte så mycket mer att säga för dagen, jag är trött. helt utmattad faktiskt. Så nu ska jag gå och sova. Inlägg under den andra nya kategorin kommer imorgon om jag kommer ihåg det.