en dag bland så många andra
om du lämnade mig nu skulle jag leva och andas i det tomrum du lämnar kvar.
har inte gjort så mycket kom hem för några timmar sedan till mamma, har varit i vilhelmiina med samme, acke, stefan och jennifer. Trevligt Trevligt!
Sedan får vi ju inte glömma att tacka emma för skjutsen!
sedan har vi typ moffat kebab och grejer,
haha bakfylle mat is the shit!
kan inte ens drömma om att det skulle ske,
vill inte att det någonsin ska ta slut.
snälla, låt mig inte gå.
håll kvar
Äntligen framme!
efter en lång resa fyllt med en efterbliven jennifer och :* ljud, så är man framme i Norrland som jag dessutom fått reda på är lappland, och inte norrland, men det kommer alltid att vara norrland i mina ögon haha.
Nu ska jag och jennifer vila upp oss så att vi orkar med dagen idag, som ska spenderas med bröderna larsen, och haha, för att orka med dem så måste man ha en jävla massa energi!
Har även fått se mammas valpar, och herregud dom är bedårande! Jag vill bara äta upp dem, så sjuuukt söta. Nej men nu ska jag lämna över datan till jennifer holm så hon också kan skriva ett blogginlägg och kolla fb, bye!
bild på mig som liten, funnen i mammas dator ;).
Nu ska jag och jennifer vila upp oss så att vi orkar med dagen idag, som ska spenderas med bröderna larsen, och haha, för att orka med dem så måste man ha en jävla massa energi!
Har även fått se mammas valpar, och herregud dom är bedårande! Jag vill bara äta upp dem, så sjuuukt söta. Nej men nu ska jag lämna över datan till jennifer holm så hon också kan skriva ett blogginlägg och kolla fb, bye!
bild på mig som liten, funnen i mammas dator ;).
2 pack, slaskig pizza och skabb.
när mörkret faller och ingen ser,
kan du visa vem du egentligen är,
men till en viss mån förstår ju alla endå.
Likt en glasvas som spricker och går sönder,
finns det spricker i din inte allt för täta fasad,
flicka lilla du kämpar i förtvivlan och onödan,
till och med ett litet barn kan förstå,
att det kommer att spricka någon dag endå.
alla kommer att skratta,
få dig att be på dina bara knän att inte berätta vad de just såg,
när dom såg en glymt av den du egentligen inte var.
men flicka lilla där har du fel.
vi alla är som vaser av glas,
vi alla spricker och vi alla gör fel,
ingen ska reta dig för det vi igentligen redan vet,
öppna dina ögon så kan du se våra fel,
så som vi alla kan se dina.
Det handlar inte om att göra rätt och fel,
det handlar om att vara en del av oss alla,
en spricka i den trasiga vasen som oss många andra,
du är inte ensam om att vara trasig,
för det är vi alla.
kan du visa vem du egentligen är,
men till en viss mån förstår ju alla endå.
Likt en glasvas som spricker och går sönder,
finns det spricker i din inte allt för täta fasad,
flicka lilla du kämpar i förtvivlan och onödan,
till och med ett litet barn kan förstå,
att det kommer att spricka någon dag endå.
alla kommer att skratta,
få dig att be på dina bara knän att inte berätta vad de just såg,
när dom såg en glymt av den du egentligen inte var.
men flicka lilla där har du fel.
vi alla är som vaser av glas,
vi alla spricker och vi alla gör fel,
ingen ska reta dig för det vi igentligen redan vet,
öppna dina ögon så kan du se våra fel,
så som vi alla kan se dina.
Det handlar inte om att göra rätt och fel,
det handlar om att vara en del av oss alla,
en spricka i den trasiga vasen som oss många andra,
du är inte ensam om att vara trasig,
för det är vi alla.
Dålig uppdatering!! Förlåt jag vet och jag kan inte klandra er för att sluta läsa när det inte finns någonting nytt att läsa. På fredag åker vi, jag och Jennifer, till Norrland och fy satan vad skönt det ska bli! Ska möta upp Pierre i Stockholm och sedan ska vi alla tre åka tillsammans.
Finns inte så mycket mer att skriva för stunden och rubriken samanfattar hela min dag, även om det inte är någon som fattar.
Finns inte så mycket mer att skriva för stunden och rubriken samanfattar hela min dag, även om det inte är någon som fattar.
i'v got nothing to play on.
Vart tog den ömsesidida respekten vägen mellan föräldrar och barn? Ja, jag vet att jag var förj*vlig rent ut sagt som barn, och jag är fortfarande inte barnet med en tiara kring huvudet, men vart tog ömsesidig respekt vägen? och vart tog beslutsamheten i reglerna vägen? Vart tog reglerna vägen överhuvudtaget? Och när började barn bete sig sådär...
jag tittade på en film igår som hette the kid. den borde ni verkligen se!
Barn som ung
borde man få skaffa barn som ung?
borde man få skaffa barn när man är ung? Vad anser ni om det? Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det men det kommer en massa följdfrågor inom den kategorin, jag har diskuterat detta med några stycken och vi alla har kommit fram till ungefär samma saker.
Om jag skulle bli gravid utan att det var meningen, så finns det ganska mycket att ta ställning till, kan jag kräva att den femtonåriga pappan ska ta sitt ansvar om jag väljer att föda barnet? Det tycker inte jag. Om pappan inte vill vara med barnet så anser jag att han har all rätt i världen att vägra. Hela hans barndom skulle ju försvinna, han skulle tvingas att växa upp tio gånger snabbare, jag anser att man inte kan tvinga en sådan ung pappa att ta ansvar för barnet, för dom har ju faktiskt också något att säga till om. Det är mammans val om hon vill föda barnet eller inte, men jag anser att killen ifråga iallafall ska kunna säga nej till att bli inblandad i barnets liv. Sen senare i livet när han har mognat om barnet vill, och han har mognat, träffa sin pappa och få en kontakt med varandra så är det helt okej.
Sen måste man ju ta ställning till fler saker; Är jag mogen nog för att ha barn? Kan jag ge barnet ett bra liv? är jag gammal nog för att ta hand om ett barn? Kan jag ens ta hand om mig själv? Är jag självständig nog eller måste jag vara beroende av andra för att klara det här? Kan jag ge barnet en trygg uppväxt? Finns pappan med i bilden? Ska jag göra abort eller inte? är jag redo för att bli mamma? Mina studier då? Hur ska allt funka?
finns ju så himla mycket att ta ställning till och så mycket som man ska kunna/hinna uppnå innan barnet föds, för när barnet är fött så är det faktiskt inte en själv som kommer i första hand längre, vad anser ni om barn i tidig ålder?
Om jag skulle bli gravid utan att det var meningen, så finns det ganska mycket att ta ställning till, kan jag kräva att den femtonåriga pappan ska ta sitt ansvar om jag väljer att föda barnet? Det tycker inte jag. Om pappan inte vill vara med barnet så anser jag att han har all rätt i världen att vägra. Hela hans barndom skulle ju försvinna, han skulle tvingas att växa upp tio gånger snabbare, jag anser att man inte kan tvinga en sådan ung pappa att ta ansvar för barnet, för dom har ju faktiskt också något att säga till om. Det är mammans val om hon vill föda barnet eller inte, men jag anser att killen ifråga iallafall ska kunna säga nej till att bli inblandad i barnets liv. Sen senare i livet när han har mognat om barnet vill, och han har mognat, träffa sin pappa och få en kontakt med varandra så är det helt okej.
Sen måste man ju ta ställning till fler saker; Är jag mogen nog för att ha barn? Kan jag ge barnet ett bra liv? är jag gammal nog för att ta hand om ett barn? Kan jag ens ta hand om mig själv? Är jag självständig nog eller måste jag vara beroende av andra för att klara det här? Kan jag ge barnet en trygg uppväxt? Finns pappan med i bilden? Ska jag göra abort eller inte? är jag redo för att bli mamma? Mina studier då? Hur ska allt funka?
finns ju så himla mycket att ta ställning till och så mycket som man ska kunna/hinna uppnå innan barnet föds, för när barnet är fött så är det faktiskt inte en själv som kommer i första hand längre, vad anser ni om barn i tidig ålder?
får så dåligt samvete.
får så dåligt samvete när jag ser att ni troget följer min blogg och jag inte uppdaterar, fy skämms på mig typ.
men just nu finns det inte så mycket att skriva om,
dagarna är mest upptaget av skolan, som för den delen går riktigt bra.
Snart åker jag och jennifer holm till norrland, ska bli så himmla nice, är taggad som fan, och massa bilder på det kommer väll antagligen att dyka upp när jag är tillbaka i lilla Gnesta igen.
jag bör också städa mitt rum, en tråkig del av vardagen, menmen det är väll bara att ta itur med det.
Jag funderar ganska myckeet över livet just nu,
försöker komma fram till vad som är viktigast för mig, just nu,
men jag kan inte komma fram till något, och det stör mig verkligen.
En annan sak jag har funderat över är vad som döljer sig bakom varje människa?
Och hur andra människor ser på livet, hur dom ser på saker i det stora hela,
jag kan ju bara se det ur min synvinkel. Se det med mina ögon liksom,
men hur ser ni på allt? Livet? vardagen?'
jag funderar på att låta någon gästblogga,
ge dem ett ämne att skriva om som jag skrivit i min blogg,
och sedan se vad dom kommer fram till.
gemföra våra synvinklar på saken,
någon som är frivillig? Skicka en kommentar isånnafall.
För det finns ju faktiskt andra sätt att se på olika saker,
som jag själv kanske inte tänkt på,
Som jag kanske till och med håller med om.
Eller så gör jag inte det.
men allting cirkulerar ju faktiskt inte kring mig.
gammal bild från norrland, döda mig inte nu jennifer ;)
T a g g a !
men just nu finns det inte så mycket att skriva om,
dagarna är mest upptaget av skolan, som för den delen går riktigt bra.
Snart åker jag och jennifer holm till norrland, ska bli så himmla nice, är taggad som fan, och massa bilder på det kommer väll antagligen att dyka upp när jag är tillbaka i lilla Gnesta igen.
jag bör också städa mitt rum, en tråkig del av vardagen, menmen det är väll bara att ta itur med det.
Jag funderar ganska myckeet över livet just nu,
försöker komma fram till vad som är viktigast för mig, just nu,
men jag kan inte komma fram till något, och det stör mig verkligen.
En annan sak jag har funderat över är vad som döljer sig bakom varje människa?
Och hur andra människor ser på livet, hur dom ser på saker i det stora hela,
jag kan ju bara se det ur min synvinkel. Se det med mina ögon liksom,
men hur ser ni på allt? Livet? vardagen?'
jag funderar på att låta någon gästblogga,
ge dem ett ämne att skriva om som jag skrivit i min blogg,
och sedan se vad dom kommer fram till.
gemföra våra synvinklar på saken,
någon som är frivillig? Skicka en kommentar isånnafall.
För det finns ju faktiskt andra sätt att se på olika saker,
som jag själv kanske inte tänkt på,
Som jag kanske till och med håller med om.
Eller så gör jag inte det.
men allting cirkulerar ju faktiskt inte kring mig.
gammal bild från norrland, döda mig inte nu jennifer ;)
T a g g a !
Pepzi
Haha jag har världens sötaste hund hemma♥
Jagförstårinte
Jag saknar norrland.
Bild tagen från: Kristina Larssen.
Jag saknar Norrland utav bara helvete, första gången jag kom dit trodde jag aldrig att jag skulle säga dom orden, men nu gör jag det. har förvisso sagt dom någon gång innan, men har aldrig riktigt fattat hur underbart norrland är faktiskt. Dom som bor där tycker antagligen att jag är dum i huvudet som kommer dit frivilligt, men .. det är skönt att komma härifrån och ut till dom djupa skogarna, det trevliga folket, det är liksom.. litet, men det är en helt annan kännsla där än vad det är här. En helt annan stämning. Det går inte riktigt att förklara för den som aldrig har varit där mene ah.
Jag överlevde hela natten ensam hemma utan pappa & Weronica, haha jag är såå stolt! dumma max som inte ville komma hit.. hahah. Nej nu ska jag sluta skriva innan det här blir ett onödigt bara för att inlägg.
MaytheAngelsGuardyou.
Jag överlevde hela natten ensam hemma utan pappa & Weronica, haha jag är såå stolt! dumma max som inte ville komma hit.. hahah. Nej nu ska jag sluta skriva innan det här blir ett onödigt bara för att inlägg.
MaytheAngelsGuardyou.
funderar på att byta header till denna..
tråååkigt
do me company? i have boooring!
Upsatts till bo - Från kaosbarn till underbarn
Nu & Då.
Från kaosbarn till underbarn, av Renee Nilsson
9e
Från kaosbarn till underbarn, av Renee Nilsson
9e
- Håll käften kärringjävel! skrek jag rätt upp i ansiktet på Karin Niska.
Hennes ögon fylldes med förtvivlan
- Men Renee, sa hon med en trött och svag röst. Så säger man inte!
- Jag skiter väll fullständigt i vad du säger ditt jävla äckel!
- Var då så snäll och gå ut!! Skrek hon plötsligt förbannad.
Dörren smäller igen med ett ljudligt 'PANG' medans jag stormar ut ur klassrummet.
Jag tittar upp mot väggklockan som sitter på väggen som löper längs caféteria trappan och konstaterar att jag har slagit rekord, sju hela minuter av lektionen har gått, och jag är redan utkastad.
- Jävla äckliga förbannade kärringjävel, muttrar jag för mig själv.
Då ser jag Annelie Bjärring komma vandrande i korridoren med sitt vanliga, just då irriterande, leende.
- Ska inte du vara..
Åh nej, inte hon också! Tänkte jag trött.
- ... på din lektion? avslutar hon sin mening och avbryter mina tankar om att detta var de sista jag behövde.
- Jo.
- Varför är du här då?
- HÅLL KÄFTEN ANNELIE, skriker jag och stackars Annelie blir helt chockad.
- Varför säger du så?
(Ååh vad arg jag blir, blir tanten aldrig arg?!? Skrik tillbaka då Annelie, gör något! Stå inte där och se så jävla glad ut när jag nyss bett dig hålla käften!)
- Håll käften sa jag! Säger jag i ett lite mer provoserande syfte eftersom att tanten inte blir sur någon jävla gång!
- Gå in på din lektion, annars måste jag ringa din pappa. Säger hon i en lugnt ton med en skymt av det där jävla leendet som alltid finns där.
- Gör det då kärringjävel! skriker jag och stör mig mer på hennes leende än på tanken av att hon ska ringa min gubbjävel till farsa. Haha på tal om honom.. han kommer bli arg! Jag ler vid tanken på att få jävlas lite med honom.
Annelie tar upp sin fula tegelsten till mobil och börjar ringa.
- Ja, hej Peter, det var Annelie Bjärring här och..
Jag får syn på en kompis längre bort i korridoren och springer dit. Den nästkommande timmen skulle komma till att bli kaos.
Vi rökte på fel ställen (Vilket provoserade lärarna), jag slog till en lärare, vi kallade dem för det ena och det andra och sist men inte minst så jagade alla lärare oss, inklusive mina föräldrar, runt hela skolan.
Allt slutade med rektorssamtal och indraget barnbidrag, eller pengar överhvudtaget. som om det hjälpte?
Jag blev bara värre och det här var årskurs sju. Jag skrattade bara åt deras patetiska, som jag tyckte det, försök till att försöka hjälpa mig.
Jag hade ost&skink sås krig i matsalen (och fick sitta stinkande uppe på rektorsexpeditionen, full i ostsås!) jag drack på skoltid (dock oupptäckt) Kränkte lärare till den grad att dom började gråta samt att jag oftast skolkade och när jag väl var på lektion så gjorde jag inte ett skit. Slog någon elev gjorde jag också.
Hemma var inte mycket bättre. Jag lyssnade inprinsip aldrig på vad pappa sa, och våra bråk gjorde inte min tillvaro bättre.
På fritiden drack jag alkohål i mängder. Jag stal cigg, alkohål, pengar och mycket mer.
Pappa var frustrerad och jag förstår honom, han har nog mått dåligt många nätter på grund av mitt beteende. Han var inte ensam.
Rektorns kontor var som ett andra hem för mig och att lärarna skällde var vardagsmat som jag lätt tuggade i mig. Socialen var mig, vad jag har fått höra, också tätt i hälarna.
Ingenting var en dans på rosor, varken för mig, lärarna, mina vänner eller min familj. Och ärligt talat förstår jag inte varför någon inte gav mig en fet smäll. Jag förtjänade det.
- Renee? kan du stanna lite? sa Karin Niska mer som en order än en fråga.
- Fan då för? sa jag ilsket.
- För att jag måste prata med dig.
- Men för i helvete börja prata idag då! sa jag.
- Jo... ja.. jag.. jag tror att du behöver gå hos en psykolog och..
- VAD I HELVETE SÄGER DU DITT JÄVLA ÄCKEL?!?
- Men.. me.. men jag bara..
Mer hann hon inte säga innan dörren till det stora klassrummet, som gav mig panik, smällde igen med ett brak som var öronbedövande. Jag var förbannad. Hur vågade hon påstå något sådant!
Nu förstår jag att jag blev så arg för att hon antagligen hade rätt i vad hon sa, min tillvaro var kaotisk, och jag behövde nog prata med någon, men jag gick inte till någon psykolog för det.
Skolår 8 var inte mycket bättre för min del, allting fortsatte i samma traumatiska kaos för min del till det bara var två veckor kvar innan sommarlovet.
Vi hade enskilda samtal med antingen Annelie eller Linda (som är Annelies syster) och syftet var att vi skulle ge förslag på hur varje individ skulle kunna förbättra sin skolgång. Då kom min räddning. Det var dock inte från mig räddningen kom, utan från ett oväntat håll.
Viktor, Linnea och Anton.
Dom hade fått ha samtal tillsammans, pga tidsbrist, och föreslagit en plats för mig och Kevin, en klasskamrat, i Resurs. Det var min räddning och jag är väldigt tacksam för det, för jag skulle inte vilja veta hur de skulle sätt ut idag utan Resurs, allra minst skulle jag vilja se på mina betyg.
Förslaget framfördes till mig via Annelie, och tro det eller ej, men jag blev glad istället för förbannad.
Sekunden jag klev in igenom dörren till resursrummet, med dom svarta sköna stolarna, och såg på Lotta och Stefan, valde jag utan att tveka att inte ens ställa till något bråk. Inte ens försöka. För det var ett krig jag inte kunde vinna.
Jag fick egna saker nya och fina, jag fick en egen hylla, två lärare, en bestämd och en lite mer.. avslappnad, och jag fick en lugn, stillsam tillvaro. Det var faktiskt allt, hör och häpna, jag behövde för att börja ta min skolgång på allvar.
- Och trivas i det.
Jag fick en himla massa beröm hela tiden, vilket var sjukt nytt för mig, och väldigt jobbigt att höra i början, då jag var så van vid att bara få en massa skäll hela tiden.
Gå ut härifrån om du ska bete dig så illa!! byttes ut mot Du kan gå ut ur klassrummet och känna dig stolt, duktigt jobbat idag Renee!
Sommaren gick och jag började nian. Jag går fortfarande inprincip alla mina timmar i Resurs, men inte alla, Svenska har tillexempel blivit ett ämne jag går till med ett leende på läpparna istället för krigshumör, vilket jag gjorde när jag hade Karin Niska.
Min skolgång är långt ifrån perfekt ennu, jag har mina dagar då jag faller tillbaka i gammla spår, som sagt: Man kan inte lära en gammal hund att sitta!
Men det händer inte så ofta längre och jag hoppas att det förblir så!
Blondes have more fun!
Hennes ögon fylldes med förtvivlan
- Men Renee, sa hon med en trött och svag röst. Så säger man inte!
- Jag skiter väll fullständigt i vad du säger ditt jävla äckel!
- Var då så snäll och gå ut!! Skrek hon plötsligt förbannad.
Dörren smäller igen med ett ljudligt 'PANG' medans jag stormar ut ur klassrummet.
Jag tittar upp mot väggklockan som sitter på väggen som löper längs caféteria trappan och konstaterar att jag har slagit rekord, sju hela minuter av lektionen har gått, och jag är redan utkastad.
- Jävla äckliga förbannade kärringjävel, muttrar jag för mig själv.
Då ser jag Annelie Bjärring komma vandrande i korridoren med sitt vanliga, just då irriterande, leende.
- Ska inte du vara..
Åh nej, inte hon också! Tänkte jag trött.
- ... på din lektion? avslutar hon sin mening och avbryter mina tankar om att detta var de sista jag behövde.
- Jo.
- Varför är du här då?
- HÅLL KÄFTEN ANNELIE, skriker jag och stackars Annelie blir helt chockad.
- Varför säger du så?
(Ååh vad arg jag blir, blir tanten aldrig arg?!? Skrik tillbaka då Annelie, gör något! Stå inte där och se så jävla glad ut när jag nyss bett dig hålla käften!)
- Håll käften sa jag! Säger jag i ett lite mer provoserande syfte eftersom att tanten inte blir sur någon jävla gång!
- Gå in på din lektion, annars måste jag ringa din pappa. Säger hon i en lugnt ton med en skymt av det där jävla leendet som alltid finns där.
- Gör det då kärringjävel! skriker jag och stör mig mer på hennes leende än på tanken av att hon ska ringa min gubbjävel till farsa. Haha på tal om honom.. han kommer bli arg! Jag ler vid tanken på att få jävlas lite med honom.
Annelie tar upp sin fula tegelsten till mobil och börjar ringa.
- Ja, hej Peter, det var Annelie Bjärring här och..
Jag får syn på en kompis längre bort i korridoren och springer dit. Den nästkommande timmen skulle komma till att bli kaos.
Vi rökte på fel ställen (Vilket provoserade lärarna), jag slog till en lärare, vi kallade dem för det ena och det andra och sist men inte minst så jagade alla lärare oss, inklusive mina föräldrar, runt hela skolan.
Allt slutade med rektorssamtal och indraget barnbidrag, eller pengar överhvudtaget. som om det hjälpte?
Jag blev bara värre och det här var årskurs sju. Jag skrattade bara åt deras patetiska, som jag tyckte det, försök till att försöka hjälpa mig.
Jag hade ost&skink sås krig i matsalen (och fick sitta stinkande uppe på rektorsexpeditionen, full i ostsås!) jag drack på skoltid (dock oupptäckt) Kränkte lärare till den grad att dom började gråta samt att jag oftast skolkade och när jag väl var på lektion så gjorde jag inte ett skit. Slog någon elev gjorde jag också.
Hemma var inte mycket bättre. Jag lyssnade inprinsip aldrig på vad pappa sa, och våra bråk gjorde inte min tillvaro bättre.
På fritiden drack jag alkohål i mängder. Jag stal cigg, alkohål, pengar och mycket mer.
Pappa var frustrerad och jag förstår honom, han har nog mått dåligt många nätter på grund av mitt beteende. Han var inte ensam.
Rektorns kontor var som ett andra hem för mig och att lärarna skällde var vardagsmat som jag lätt tuggade i mig. Socialen var mig, vad jag har fått höra, också tätt i hälarna.
Ingenting var en dans på rosor, varken för mig, lärarna, mina vänner eller min familj. Och ärligt talat förstår jag inte varför någon inte gav mig en fet smäll. Jag förtjänade det.
- Renee? kan du stanna lite? sa Karin Niska mer som en order än en fråga.
- Fan då för? sa jag ilsket.
- För att jag måste prata med dig.
- Men för i helvete börja prata idag då! sa jag.
- Jo... ja.. jag.. jag tror att du behöver gå hos en psykolog och..
- VAD I HELVETE SÄGER DU DITT JÄVLA ÄCKEL?!?
- Men.. me.. men jag bara..
Mer hann hon inte säga innan dörren till det stora klassrummet, som gav mig panik, smällde igen med ett brak som var öronbedövande. Jag var förbannad. Hur vågade hon påstå något sådant!
Nu förstår jag att jag blev så arg för att hon antagligen hade rätt i vad hon sa, min tillvaro var kaotisk, och jag behövde nog prata med någon, men jag gick inte till någon psykolog för det.
Skolår 8 var inte mycket bättre för min del, allting fortsatte i samma traumatiska kaos för min del till det bara var två veckor kvar innan sommarlovet.
Vi hade enskilda samtal med antingen Annelie eller Linda (som är Annelies syster) och syftet var att vi skulle ge förslag på hur varje individ skulle kunna förbättra sin skolgång. Då kom min räddning. Det var dock inte från mig räddningen kom, utan från ett oväntat håll.
Viktor, Linnea och Anton.
Dom hade fått ha samtal tillsammans, pga tidsbrist, och föreslagit en plats för mig och Kevin, en klasskamrat, i Resurs. Det var min räddning och jag är väldigt tacksam för det, för jag skulle inte vilja veta hur de skulle sätt ut idag utan Resurs, allra minst skulle jag vilja se på mina betyg.
Förslaget framfördes till mig via Annelie, och tro det eller ej, men jag blev glad istället för förbannad.
Sekunden jag klev in igenom dörren till resursrummet, med dom svarta sköna stolarna, och såg på Lotta och Stefan, valde jag utan att tveka att inte ens ställa till något bråk. Inte ens försöka. För det var ett krig jag inte kunde vinna.
Jag fick egna saker nya och fina, jag fick en egen hylla, två lärare, en bestämd och en lite mer.. avslappnad, och jag fick en lugn, stillsam tillvaro. Det var faktiskt allt, hör och häpna, jag behövde för att börja ta min skolgång på allvar.
- Och trivas i det.
Jag fick en himla massa beröm hela tiden, vilket var sjukt nytt för mig, och väldigt jobbigt att höra i början, då jag var så van vid att bara få en massa skäll hela tiden.
Gå ut härifrån om du ska bete dig så illa!! byttes ut mot Du kan gå ut ur klassrummet och känna dig stolt, duktigt jobbat idag Renee!
Sommaren gick och jag började nian. Jag går fortfarande inprincip alla mina timmar i Resurs, men inte alla, Svenska har tillexempel blivit ett ämne jag går till med ett leende på läpparna istället för krigshumör, vilket jag gjorde när jag hade Karin Niska.
Min skolgång är långt ifrån perfekt ennu, jag har mina dagar då jag faller tillbaka i gammla spår, som sagt: Man kan inte lära en gammal hund att sitta!
Men det händer inte så ofta längre och jag hoppas att det förblir så!
Blondes have more fun!
Jag älskar my skoglund!
javisst gör jag det,
för nu har jag en telefon igen och min tillvaro känns tio gånger lättare!
Skolan went fine, och jag var till och med med på idroten.
är för trött för att skriva det planerade inlägget,
så det får komma imorgon ist!
epic bild med dålig kvalite, men de får ni ta (;
för nu har jag en telefon igen och min tillvaro känns tio gånger lättare!
Skolan went fine, och jag var till och med med på idroten.
är för trött för att skriva det planerade inlägget,
så det får komma imorgon ist!
epic bild med dålig kvalite, men de får ni ta (;
Tack för din kommentar
haha tack för din komentar simon L,
Jag tror nog jag bövde höra de där,
hahaha.
kram.
Jahapp, gympa kläder packade, usch, fixad & klar inför skolan,
som jag känner på mig kommer bli allt annat förutom 'chill'
mene, ja..
ska försöka kontrollera mig själv vilket inte är lätt,
har fan börjat fundera på om jag har ADHD eller något,
för något jävla problem har jag ju iallafall. Haha.
Jag tror nog jag bövde höra de där,
hahaha.
kram.
Jahapp, gympa kläder packade, usch, fixad & klar inför skolan,
som jag känner på mig kommer bli allt annat förutom 'chill'
mene, ja..
ska försöka kontrollera mig själv vilket inte är lätt,
har fan börjat fundera på om jag har ADHD eller något,
för något jävla problem har jag ju iallafall. Haha.
Nu är jag trött på allt.
Tröttheten smyger sig på och jag känner att jag faktiskt inte orkar bry mig längre.
Skolan, eller ja, engelskan fuckar sönder, jävla helena. Skit också.
Folk ljuger, medans andra söker uppmärksamhet.
I mitt huvud är det bara fucking kaos.
Jag åker snart till mamma med jennifer♥
Ska bli så sjukt jävla skönt att komma bort från allt, för jag orkar fan inte detta just nu.
Allt man orkar med är att fucking sova, för skolan tar all energi, det har du fan rätt i jennifer, att skolan tar all energi asså.
helvetehelvetehelvete, jag som trodde jag hade börjat sköta mig. Men tydligen inte.
Är fan trött på de här nu,
är trött på att jag ska vara 'mognare' än småbarnen,
är trött på att jag ska vara ms duktig i skolan, då man ändå får skit fört sen, av den människan som gnällde som ett djur när jag inte skötta mig. Men sen när jag sköter mig.. ja då tycker han att han kan slta bry sig.
är så trött på att hålla käften om mina åsikter för att inte skapa problem,
fan i helvetes jävla skit, jag ska fan sluta med det.
fan ska jag HÅLLA KÄFTEN för?
De tjänar fan ingenting till iallfall.
Nej nu är jag arg, förbannad & trött.
Godnatt gott folk,
vi höres imorgon.
♥
Skolan, eller ja, engelskan fuckar sönder, jävla helena. Skit också.
Folk ljuger, medans andra söker uppmärksamhet.
I mitt huvud är det bara fucking kaos.
Jag åker snart till mamma med jennifer♥
Ska bli så sjukt jävla skönt att komma bort från allt, för jag orkar fan inte detta just nu.
Allt man orkar med är att fucking sova, för skolan tar all energi, det har du fan rätt i jennifer, att skolan tar all energi asså.
helvetehelvetehelvete, jag som trodde jag hade börjat sköta mig. Men tydligen inte.
Är fan trött på de här nu,
är trött på att jag ska vara 'mognare' än småbarnen,
är trött på att jag ska vara ms duktig i skolan, då man ändå får skit fört sen, av den människan som gnällde som ett djur när jag inte skötta mig. Men sen när jag sköter mig.. ja då tycker han att han kan slta bry sig.
är så trött på att hålla käften om mina åsikter för att inte skapa problem,
fan i helvetes jävla skit, jag ska fan sluta med det.
fan ska jag HÅLLA KÄFTEN för?
De tjänar fan ingenting till iallfall.
Nej nu är jag arg, förbannad & trött.
Godnatt gott folk,
vi höres imorgon.
♥
Titta ut gott folk.
titta ut igenom fönstrena gott folk, res er från era soffor och datastolar tillräckligt länge för att upptäcka vad våran värld har att erbjuda, den är vacker, den är underbar och den är våran.
Världen är inte alltid rättvis faktiskt. Många gånger är den hemsk och kall. Det finns många iskalla människor runt omkring oss, och det finns många som inte orkar leva i detta. Det finns många som väljer att dö, det finns några som är döda inombords redan, fast dom lever. Som skal, typ.
Det är tragiskt att folk väljer bort livet, och man får inte alltid en förklaring till varför människor väljer att försvinna ut i tomma intet.
Nyligen tog en man livet av sig, live dessutom vilket jag beklagar, som heter Marcus Jannes. R.I.P, jag hoppas att du finner det du söker, där du är nu. Jag vet inte vad som händer efter döden, men om det är ett svart tomt ingenting, så önskar jag dig all frid du kan få i det tomrummet. Jag sänder mina tankar till Marcus familj, och jag hoppas att dom får alla svaren dom behöver, jag hoppas att dom klarar sig igenom vardagen, och jag hoppas att de får allt stöd de någonsin kan få. Inte bara utav vänner - utav Civilisationen också.
Jag hoppas att folk visar respekt för denna familj, och kanske till och med kan visa så mycket respekt för de döda att de inser att skämten som finns om Marcus faktiskt inte alls är roliga, samt att bilderna och videorna inte heller är speciellt kul att se, varken för oss eller familjen - och tar bort det. Av vanlig respekt och förnuft.
Det finns vissa människor runtomkring mig som faktiskt söker uppmärksamhet pga hans död, andras bortgångar osv, och jag blir faktiskt irriterad.
Det är inte roligt att någon går bort.
Det är inte kul att må dåligt.
och dessa människor får helt fel sorts uppmärksamhet.
Så jag säger bara till dom som funderar på att lådsas säga att ni nu kände honom - Don't!
De är respektlöst.
Men people ni borde reagera på detta denna Marcus gjorde.
Det var för visso hemskt att han valde att lägga ut sin bortgång i internet, och jag beklagar alla anhöriga som tvingats bevittna det. Men nu kanske ni äntligen fattar? Det här förekommer! Människor mår dåligt! Jätte många människor här i världen behöver hjälp, men får inte det?
Titta på det land vi lever i,
studera dom höstfärgade loven som cirkulerar i vinden, och dansar fram över gräset.
iakta de små barnen som springer barfota över det stora gräset med solen i ryggen.
Betrakta regnet som smattrar ner mot fönsterbläcket, och känn den fräsha doften morgonen efter.
Kolla på den ibland molnfria himelen, titta på människorna runt omkring dig.
njut av vinden som leker med ditt hår, och som så irriterande gör att du får håret i ansiktet.
Njut av kylan en kall och mulen dag, för under morgondagen kanske det är för varmt?
Titta upp i träden på den vita blänkande snön som så vackert lyser upp våra skogar under vintern,
se på snöflingorna som faller och omfamnar hela landet med sin vita färg,
Doppa fötterna i bäcken som ringlar sig fram sakta och porlande, känn det friska vattnet mot din hud.
Men titta sedan på allt vi gör,
se på människan som våldtar och mördar, förstör utan att visa ångest.
Titta på människan som föraktfullt ser ner på sina medmänniskor,
se på människan som misshandlar sina barn och tar ifrån dem sin barndom,
se på dem som försöker hjälpa, men inte får någonting tillbaka.
Se på mannen som hälsar på kvinnan en sen kväll, och får en skräckslagen blick tillbaka,
se på media som varken visar hänsyn eller respekt,
se på den vuxna som faller isär mer och mer, som behöver hjälp men inte vågar erkänna det.
Se på dem som kränker och mobbar andra människor,
se på dem som skänker pengar till välgörenhet trotts att dom knappt mättar sina egna magar,
se på de människor som lever ute, sådana som inte har någonstans att bo.
Se på dem som fryser ihäl en kall vinternatt.
Vi människor är unika. På våra sätt. En del är känslokalla, en del är överkänsliga. Hur vi än er som människor, och vad vi än väljer att gå för vägar under våra liv, ska inte vi alla bidra till ett säkert samhälle?
Ska inte vi alla bidra till att det finns hjälp att få till de som behöver, istället för att kränka och misstro?
Ska inte vi alla ta och växa upp någon dag och inse att om vi arbetar tillsammans, kan vi få det som alla innerst inne vill ha, men som man ser som omöjligt?
- Ett fritt, välkomnande, varmt och trivsamt samhälle där det finns plats för alla, trotts ålder hudfärg eller behov?
Världen är inte alltid rättvis faktiskt. Många gånger är den hemsk och kall. Det finns många iskalla människor runt omkring oss, och det finns många som inte orkar leva i detta. Det finns många som väljer att dö, det finns några som är döda inombords redan, fast dom lever. Som skal, typ.
Det är tragiskt att folk väljer bort livet, och man får inte alltid en förklaring till varför människor väljer att försvinna ut i tomma intet.
Nyligen tog en man livet av sig, live dessutom vilket jag beklagar, som heter Marcus Jannes. R.I.P, jag hoppas att du finner det du söker, där du är nu. Jag vet inte vad som händer efter döden, men om det är ett svart tomt ingenting, så önskar jag dig all frid du kan få i det tomrummet. Jag sänder mina tankar till Marcus familj, och jag hoppas att dom får alla svaren dom behöver, jag hoppas att dom klarar sig igenom vardagen, och jag hoppas att de får allt stöd de någonsin kan få. Inte bara utav vänner - utav Civilisationen också.
Jag hoppas att folk visar respekt för denna familj, och kanske till och med kan visa så mycket respekt för de döda att de inser att skämten som finns om Marcus faktiskt inte alls är roliga, samt att bilderna och videorna inte heller är speciellt kul att se, varken för oss eller familjen - och tar bort det. Av vanlig respekt och förnuft.
Det finns vissa människor runtomkring mig som faktiskt söker uppmärksamhet pga hans död, andras bortgångar osv, och jag blir faktiskt irriterad.
Det är inte roligt att någon går bort.
Det är inte kul att må dåligt.
och dessa människor får helt fel sorts uppmärksamhet.
Så jag säger bara till dom som funderar på att lådsas säga att ni nu kände honom - Don't!
De är respektlöst.
Men people ni borde reagera på detta denna Marcus gjorde.
Det var för visso hemskt att han valde att lägga ut sin bortgång i internet, och jag beklagar alla anhöriga som tvingats bevittna det. Men nu kanske ni äntligen fattar? Det här förekommer! Människor mår dåligt! Jätte många människor här i världen behöver hjälp, men får inte det?
Titta på det land vi lever i,
studera dom höstfärgade loven som cirkulerar i vinden, och dansar fram över gräset.
iakta de små barnen som springer barfota över det stora gräset med solen i ryggen.
Betrakta regnet som smattrar ner mot fönsterbläcket, och känn den fräsha doften morgonen efter.
Kolla på den ibland molnfria himelen, titta på människorna runt omkring dig.
njut av vinden som leker med ditt hår, och som så irriterande gör att du får håret i ansiktet.
Njut av kylan en kall och mulen dag, för under morgondagen kanske det är för varmt?
Titta upp i träden på den vita blänkande snön som så vackert lyser upp våra skogar under vintern,
se på snöflingorna som faller och omfamnar hela landet med sin vita färg,
Doppa fötterna i bäcken som ringlar sig fram sakta och porlande, känn det friska vattnet mot din hud.
Men titta sedan på allt vi gör,
se på människan som våldtar och mördar, förstör utan att visa ångest.
Titta på människan som föraktfullt ser ner på sina medmänniskor,
se på människan som misshandlar sina barn och tar ifrån dem sin barndom,
se på dem som försöker hjälpa, men inte får någonting tillbaka.
Se på mannen som hälsar på kvinnan en sen kväll, och får en skräckslagen blick tillbaka,
se på media som varken visar hänsyn eller respekt,
se på den vuxna som faller isär mer och mer, som behöver hjälp men inte vågar erkänna det.
Se på dem som kränker och mobbar andra människor,
se på dem som skänker pengar till välgörenhet trotts att dom knappt mättar sina egna magar,
se på de människor som lever ute, sådana som inte har någonstans att bo.
Se på dem som fryser ihäl en kall vinternatt.
Vi människor är unika. På våra sätt. En del är känslokalla, en del är överkänsliga. Hur vi än er som människor, och vad vi än väljer att gå för vägar under våra liv, ska inte vi alla bidra till ett säkert samhälle?
Ska inte vi alla bidra till att det finns hjälp att få till de som behöver, istället för att kränka och misstro?
Ska inte vi alla ta och växa upp någon dag och inse att om vi arbetar tillsammans, kan vi få det som alla innerst inne vill ha, men som man ser som omöjligt?
- Ett fritt, välkomnande, varmt och trivsamt samhälle där det finns plats för alla, trotts ålder hudfärg eller behov?
Förvänta er ingen regelbunden uppdatering på ett tag.
det är kaos i mitt huvud just nu,
så förvänta er ingen regelbunden uppdatering.
sorry.
så förvänta er ingen regelbunden uppdatering.
sorry.
The devil is watching uss, watching you,
but dont worry baby,
he dont want someone as diskusting as you anyway,
so i tell lucifer to take me instead.
You dont have to thank me.
//Reneeniilsson.blogg.se
but dont worry baby,
he dont want someone as diskusting as you anyway,
so i tell lucifer to take me instead.
You dont have to thank me.
//Reneeniilsson.blogg.se
Hej allesammans, vem av er gillar att ställa alarm på fel tid?
Jo ni förstår alarmet i min mobil funkar inte, så jag måste ha en riktig alarm klocka..
Mene, igår kväll (efter att ha kommit hem vid fem/sex o gått o lagt sig, för att vakna vid tio o komma på att man måste ställa larm) så ställde jag mitt larm, nöjd som f*n gick jag och la mig, för att vakna.. nu.
eller ja.. för en kvart sen.
jag tror då att klockan är sex på morgonen och blir klarvaken..
tittar på klockan, 04:55 ?!?!?!
där försvann min dag.
jag har med andra ord gått upp en hel timme för tidigt.
och jag kan bannemig inte somna om.
vilket är rejalt påfrestande om man behöver energin till skolan!''
Svar på kommentar:
S; Jag älskar dig, är allt jag kan säga.
Mene, igår kväll (efter att ha kommit hem vid fem/sex o gått o lagt sig, för att vakna vid tio o komma på att man måste ställa larm) så ställde jag mitt larm, nöjd som f*n gick jag och la mig, för att vakna.. nu.
eller ja.. för en kvart sen.
jag tror då att klockan är sex på morgonen och blir klarvaken..
tittar på klockan, 04:55 ?!?!?!
där försvann min dag.
jag har med andra ord gått upp en hel timme för tidigt.
och jag kan bannemig inte somna om.
vilket är rejalt påfrestande om man behöver energin till skolan!''
Svar på kommentar:
S; Jag älskar dig, är allt jag kan säga.
En saknad, en sorg & nätter av förtvivlan.
jag vill veta vad, jag har rätt till det.
Detta gör mig riktigt illa, sårar mig ända ner till själen.
Vad är det du döljer för mig som alla andra vet?
Varför får inte jag veta? Jag tar skada av det här.
jag behöver dig, mer än någonsin.
Vart tog min förebild vägen?
Som ni ser mår jag faktiskt inte alls bra just för stunden,
har varit hemma hos lena i södertälje och hälsat på med familjen,
och har börjat tänka i banor jag faktiskt inte har sett förut.
jag vill inte ha det såhär längre,
you owe me an answer.'
Igår kväll var hemsk.
Hjärtklappning, mardrömmar, you name it.
Skolan har däremot varit helt okej faktiskt,
lite trött bara men jag tog mig igenom dagen
genom att dricka ca tio koppar kaffe?
intebraintebra.
Detta gör mig riktigt illa, sårar mig ända ner till själen.
Vad är det du döljer för mig som alla andra vet?
Varför får inte jag veta? Jag tar skada av det här.
jag behöver dig, mer än någonsin.
Vart tog min förebild vägen?
Som ni ser mår jag faktiskt inte alls bra just för stunden,
har varit hemma hos lena i södertälje och hälsat på med familjen,
och har börjat tänka i banor jag faktiskt inte har sett förut.
jag vill inte ha det såhär längre,
you owe me an answer.'
Igår kväll var hemsk.
Hjärtklappning, mardrömmar, you name it.
Skolan har däremot varit helt okej faktiskt,
lite trött bara men jag tog mig igenom dagen
genom att dricka ca tio koppar kaffe?
intebraintebra.
im tired of trying to be the adult,
please let me be the child agen.
please let me be the child agen.
Doften av liv.
Det sägs att det finns en doft för allting även om det bara kan sättas i ord genom att säga att saken eller människan i fråga luktar gott eller äckligt.
Nyklippt gräs, morgonen efter att det regnat, kanelbulle doften som sprider sig i köket efter att någon bakat, det har alltid sin speciella doft. vissa gillar det, andra inte.
men finns det en doft för livet i det stora hela?
eller är det olika för olika människor?
För en mamma kanske det är när hennes son eller dotter kommer hem från fotbollsträningen, leriga och smutsiga, och ger henne en stor kram. Det som binder henne vid jorden, är det hennes doft för livet?
För en pojkvän, är de doften av sin flickväns nyduschade hy när hon kryper ner under det stora mysiga täcket med honom?
Nu kanske ni tänker; vadå doften för livet? vad pratar hon om?
men tänk efter,
allt har sin aldeless speciella doft, människor också,
så allting tillsammans, de en speciell människa reflekterar till liv,
de som är speciellt för människan i fråga,
är det hennes doft för livet?
Doften av liv för mig är nyklippt gräs en kall morgon,
kaffe lukten som letar sig in egenom dörrspringorna på morgonen,
när de sjuder av liv och rörelse,
eller att vandra ensam igenom en skog när luften är fuktig och dra in dom kalla vindarna
igenom näsan.
jag vet inte riktigt om ni nu kan associera till det jag jag försöker förmedla,
jag känner att jag inte riktigt fått fram mitt budskap,
men..
vill ni ha det bättre förklarat för er, så släng iväg en kommentar så ska jag
göra mitt bästa för att ni ska förstå.
Nyklippt gräs, morgonen efter att det regnat, kanelbulle doften som sprider sig i köket efter att någon bakat, det har alltid sin speciella doft. vissa gillar det, andra inte.
men finns det en doft för livet i det stora hela?
eller är det olika för olika människor?
För en mamma kanske det är när hennes son eller dotter kommer hem från fotbollsträningen, leriga och smutsiga, och ger henne en stor kram. Det som binder henne vid jorden, är det hennes doft för livet?
För en pojkvän, är de doften av sin flickväns nyduschade hy när hon kryper ner under det stora mysiga täcket med honom?
Nu kanske ni tänker; vadå doften för livet? vad pratar hon om?
men tänk efter,
allt har sin aldeless speciella doft, människor också,
så allting tillsammans, de en speciell människa reflekterar till liv,
de som är speciellt för människan i fråga,
är det hennes doft för livet?
Doften av liv för mig är nyklippt gräs en kall morgon,
kaffe lukten som letar sig in egenom dörrspringorna på morgonen,
när de sjuder av liv och rörelse,
eller att vandra ensam igenom en skog när luften är fuktig och dra in dom kalla vindarna
igenom näsan.
jag vet inte riktigt om ni nu kan associera till det jag jag försöker förmedla,
jag känner att jag inte riktigt fått fram mitt budskap,
men..
vill ni ha det bättre förklarat för er, så släng iväg en kommentar så ska jag
göra mitt bästa för att ni ska förstå.
svar på tal
Kommentar:
Anonym om kärlek: men om man säger så här tex.
man kanske har hittat en man känner man vill leva med men men den personen känner inte likadant
är de då kärlek ? .. det tycker inte jag på något skumt sätt :C
Svar : om du har hittat en man som du vill leva med, som du älskar, osv så har du antagligen blivit kär. Det är kärlek från din sida. Vill han inte leva med dig, så käner han antagligen inte samma sak, och det är inte kärlek från hans sida. Det är med andra ord kärlek, men inte ömsesidig sådan. jag citerar:
Anonym om kärlek: men om man säger så här tex.
man kanske har hittat en man känner man vill leva med men men den personen känner inte likadant
är de då kärlek ? .. det tycker inte jag på något skumt sätt :C
Svar : om du har hittat en man som du vill leva med, som du älskar, osv så har du antagligen blivit kär. Det är kärlek från din sida. Vill han inte leva med dig, så käner han antagligen inte samma sak, och det är inte kärlek från hans sida. Det är med andra ord kärlek, men inte ömsesidig sådan. jag citerar:
man kan se på kärleken på så många olika sätt,
du kan bli sårad av den och den kan göra dig illa,
men när du har hittat äkta kärlek kommer du att vara lycklig.
äkta kärlek gör också ont, men man måste ta sig över alla hinder
läs om den text biten några gånger så kanske du förstår vad jag menar.
Det finns många sorters olika kärlek, bland annat olycklig sådan,
som du beskrev i din kommentar nyss.
men någon stans någon gång får alla människor uppleva kärlek,
även om det inte är en kärlek mellan pojkvän & flickvän,
man eller hustru.
Det finns många sorters kärlek.
och det finns många olika sätt att tolka en text.
tack för din kritik och fortsätt gärna kommentera.
du kan bli sårad av den och den kan göra dig illa,
men när du har hittat äkta kärlek kommer du att vara lycklig.
äkta kärlek gör också ont, men man måste ta sig över alla hinder
läs om den text biten några gånger så kanske du förstår vad jag menar.
Det finns många sorters olika kärlek, bland annat olycklig sådan,
som du beskrev i din kommentar nyss.
men någon stans någon gång får alla människor uppleva kärlek,
även om det inte är en kärlek mellan pojkvän & flickvän,
man eller hustru.
Det finns många sorters kärlek.
och det finns många olika sätt att tolka en text.
tack för din kritik och fortsätt gärna kommentera.
kärlek
kärleken är som själens medecin,
den hjälper dig genom livet med goda minnen,
samtidigt som den kan vara smärtsam om du får fel sort.
Kärleken är inte alltid god,
och den är absolut inte förutsägbar,
allting kan hända inom kärleken,
men sålänge två hjärtan slår som ett,
så har man inga andra begär.
kärlek kan göra ont.
kärlek kan vara underbar.
man kan förneka den,
man kan säga att man hatar den,
man kan säga att den är ett påhitt,
man kan hata den
och man kan påstå att man inte vill ha med den att göra.
men sanningen är att alla någon gång behöver medecin,
oavsett om det bara är ett litet piller som alvedon.
man kan se på kärleken på så många olika sätt,
du kan bli sårad av den och den kan göra dig illa,
men när du har hittat äkta kärlek kommer du att vara lycklig.
äkta kärlek gör också ont, men man måste ta sig över alla hinder.
kärlek är inte när man har hittat den man påstår sig skulle dö utan,
kärlek är när du har hittat den du vill leva med.
lika stark som en narkoman känner för sina droger,
lika mycket som han behöver dem för att orka fortsätta dagen,
lika mycket som ett barn behöver sin far&mor,
lika stark som solen lyser
lika stark är kärleken mellan två människor vars hjärtan slår som ett.
©reneeniilsson
den hjälper dig genom livet med goda minnen,
samtidigt som den kan vara smärtsam om du får fel sort.
Kärleken är inte alltid god,
och den är absolut inte förutsägbar,
allting kan hända inom kärleken,
men sålänge två hjärtan slår som ett,
så har man inga andra begär.
kärlek kan göra ont.
kärlek kan vara underbar.
man kan förneka den,
man kan säga att man hatar den,
man kan säga att den är ett påhitt,
man kan hata den
och man kan påstå att man inte vill ha med den att göra.
men sanningen är att alla någon gång behöver medecin,
oavsett om det bara är ett litet piller som alvedon.
man kan se på kärleken på så många olika sätt,
du kan bli sårad av den och den kan göra dig illa,
men när du har hittat äkta kärlek kommer du att vara lycklig.
äkta kärlek gör också ont, men man måste ta sig över alla hinder.
kärlek är inte när man har hittat den man påstår sig skulle dö utan,
kärlek är när du har hittat den du vill leva med.
lika stark som en narkoman känner för sina droger,
lika mycket som han behöver dem för att orka fortsätta dagen,
lika mycket som ett barn behöver sin far&mor,
lika stark som solen lyser
lika stark är kärleken mellan två människor vars hjärtan slår som ett.
©reneeniilsson
Godmorgon.. Eller kanske god eftermiddag?
gårdagen var ingen bra dag alls, det var som om varenda människa hade ätit tio hinkar citron var, för varenda kotte var tjuriga! haha förutom älskade simon som alltid kommer i skolkorridoren med ett enormt leende på läpparna och säger ; Hej renee :D:D:D.D.D! haha man kan faktiskt inte låta bli att vara glad i hans närhet. Nej de går inte. Han e positiviteten själv, när alla andra vill gråta. haha.
Denna dag lunkar sig sakta framåt, men som vanligt när jag inte sysselsätter mig med något så går måendet neråt, varför är det så? Så länge man håller sig sysselsatt så är allting just fine, men när man sitter ensam i rummet och har absolut nothing to do, så ba, pang! där rök resten av min dag åt till mitt mående.
Jaja, får väll försöka att hålla mig så sysellsatt som jag bara kan tills jag ska lägga mig och sova, men med min vanliga tur så kan jag väll inte somna inatt bara för det!
Förutom att jag måste hålla mig syselsatt så att jag inte tänker negativt är allting relativt bra faktiskt,
jag och jennifer åker om ca tre veckor iväg till Norrland, och har de trevligt där, jag har börjat med LcHf, vilket innebär att jag varken får ha mjölk eller socker i mitt kaffe, *snyft* och för er som inte vet vad LcHf är så står det för Low carb High fat, och ni kan söka i google om ni vill veta mer. Eller wikipedia.
För övrigt vill jag lägga mig ner under täcket och dö, samt påpeka att det är riktigt svårt att vara 100% ärlig, när man skriver om sitt mående och vet om vilka som läser - jag failar.
Men jag ska försöka skärpa till mig!
Ha en bra dag allesammans.
fler inlägg kommer senare.
Denna dag lunkar sig sakta framåt, men som vanligt när jag inte sysselsätter mig med något så går måendet neråt, varför är det så? Så länge man håller sig sysselsatt så är allting just fine, men när man sitter ensam i rummet och har absolut nothing to do, så ba, pang! där rök resten av min dag åt till mitt mående.
Jaja, får väll försöka att hålla mig så sysellsatt som jag bara kan tills jag ska lägga mig och sova, men med min vanliga tur så kan jag väll inte somna inatt bara för det!
Förutom att jag måste hålla mig syselsatt så att jag inte tänker negativt är allting relativt bra faktiskt,
jag och jennifer åker om ca tre veckor iväg till Norrland, och har de trevligt där, jag har börjat med LcHf, vilket innebär att jag varken får ha mjölk eller socker i mitt kaffe, *snyft* och för er som inte vet vad LcHf är så står det för Low carb High fat, och ni kan söka i google om ni vill veta mer. Eller wikipedia.
För övrigt vill jag lägga mig ner under täcket och dö, samt påpeka att det är riktigt svårt att vara 100% ärlig, när man skriver om sitt mående och vet om vilka som läser - jag failar.
Men jag ska försöka skärpa till mig!
Ha en bra dag allesammans.
fler inlägg kommer senare.
Hur värderar man ett liv?
Någonstans i världen finns en pojke/man som just nu har ett vapen riktat mot tinningen,
Samtidigt som det finns någon någonstans i världen som är på väg att ta sitt liv.
Samt någon som håller i vapnet, för att avsluta ett liv.
Samtidigt finns det en familj, en flickvän, en pojkvän, en bror eller en syster, som har blivit av med
en människa som står en nära.
Just nu ligger en tjej på marken, gråtandes, kanske till och med skrikandes, som blir våldtagen.
Just nu finns det ett barn, som blir slaget antingen av någon i familjen, eller kanske i skolan?
Och då undrar jag.. Hur värderar en människa sitt liv?
Vad är livet värt och hur värderar en människa sin rätt att finnas till?
Hur kan man ställa en människa mot en annan? den ena vars liv tagits ifrån den, utan att den haft någonting att säga till om medans den andra frivilligt vill lämna jorden?
Är det rättvist? Att somliga har ett val, medans andra inte?
Vad skulle människan vars liv blivit stulet, säga till den som tänker dö frivilligt, och vad känner den människan som håller i vapnet för rätt att ta en annan människas liv?
En människa som blivit våldtagen, värderar man livet ennu mer efteråt, tar man vara på det man har runt sig, eller blir man bara ennu en i mängden som tar livet av sig?
Familjen, flickvännen, pojkvännen, brodern, eller systern, tar dom vara på det dom har efter att dom har förlorat sin familjemedlem som dom annars tagit förgivet? Eller gråter och saknar dom familjemedlemmen ett tag, för att sedan fortsätta ta saker förgivet? Glömma medlemen gör dem självklart aldrig, men livet fortsätter i sitt stilla lunkande, kommer då självklarheten och förgivenheten att smyga sig tillbaka?
Vad ger mig som medmänniska rätt att driva andra människor till döden, och vad skulle mobbaren säga till sitt offer när han/han verkligen drivits till döden?
Skulle han/hon då inse vad den gjort, och ångra sina ord, slag och elakheter?
Räcker det med ånger och bedjan om förlåtelse när man drivit någon till döden?
Är det rätt att domma någon som tagit en annans liv, ska man då också dömma den som tagit sitt eget? Liv som liv, de är ju slut?
Hur skulle den som blivit mördad, om den fick en chans att komma tillbaka, beskriva hur skört livet är och hur mycket man ska ta hand om livet, hade han då levt varje dag som sin sista eller är förgivenheten honom trogen?
Hur värderar man ett liv?
Samtidigt som det finns någon någonstans i världen som är på väg att ta sitt liv.
Samt någon som håller i vapnet, för att avsluta ett liv.
Samtidigt finns det en familj, en flickvän, en pojkvän, en bror eller en syster, som har blivit av med
en människa som står en nära.
Just nu ligger en tjej på marken, gråtandes, kanske till och med skrikandes, som blir våldtagen.
Just nu finns det ett barn, som blir slaget antingen av någon i familjen, eller kanske i skolan?
Och då undrar jag.. Hur värderar en människa sitt liv?
Vad är livet värt och hur värderar en människa sin rätt att finnas till?
Hur kan man ställa en människa mot en annan? den ena vars liv tagits ifrån den, utan att den haft någonting att säga till om medans den andra frivilligt vill lämna jorden?
Är det rättvist? Att somliga har ett val, medans andra inte?
Vad skulle människan vars liv blivit stulet, säga till den som tänker dö frivilligt, och vad känner den människan som håller i vapnet för rätt att ta en annan människas liv?
En människa som blivit våldtagen, värderar man livet ennu mer efteråt, tar man vara på det man har runt sig, eller blir man bara ennu en i mängden som tar livet av sig?
Familjen, flickvännen, pojkvännen, brodern, eller systern, tar dom vara på det dom har efter att dom har förlorat sin familjemedlem som dom annars tagit förgivet? Eller gråter och saknar dom familjemedlemmen ett tag, för att sedan fortsätta ta saker förgivet? Glömma medlemen gör dem självklart aldrig, men livet fortsätter i sitt stilla lunkande, kommer då självklarheten och förgivenheten att smyga sig tillbaka?
Vad ger mig som medmänniska rätt att driva andra människor till döden, och vad skulle mobbaren säga till sitt offer när han/han verkligen drivits till döden?
Skulle han/hon då inse vad den gjort, och ångra sina ord, slag och elakheter?
Räcker det med ånger och bedjan om förlåtelse när man drivit någon till döden?
Är det rätt att domma någon som tagit en annans liv, ska man då också dömma den som tagit sitt eget? Liv som liv, de är ju slut?
Hur skulle den som blivit mördad, om den fick en chans att komma tillbaka, beskriva hur skört livet är och hur mycket man ska ta hand om livet, hade han då levt varje dag som sin sista eller är förgivenheten honom trogen?
Hur värderar man ett liv?
godmorgon sverige
sitter i mitt rum och har kommit fram till att min aldeless för konstiga väckarklocka faktiskt har en radio! så istället för att lyssna på min bra musik, lyssnar jag på en urdålig radio. haha,
men istället för att göra detta till ett oorganiserat världelöst morgon inlägg, så får detta inlägg ligga under kategorin Måendet, en del av livet, så då måste ju inlägget handla lite om det också. På tal om mående, det gick faktiskt ganska bra igår? Men det var bara början, så vi får se hur det slutar också.
Idag är allting helt okej faktiskt, men jag känner på mig att någonting är riktigt riktigt fel, så vi får väll se hur det utvecklar sig under dagen! Jo de var väll allt för stunden, jag avslutar det hela med att hoppas att ni alla andra har en toppen dag!
Kommer inte att komma något inlägg till försen ikväll btw, för my stjäl mig ifrån min kära dator hela em. :)
men istället för att göra detta till ett oorganiserat världelöst morgon inlägg, så får detta inlägg ligga under kategorin Måendet, en del av livet, så då måste ju inlägget handla lite om det också. På tal om mående, det gick faktiskt ganska bra igår? Men det var bara början, så vi får se hur det slutar också.
Idag är allting helt okej faktiskt, men jag känner på mig att någonting är riktigt riktigt fel, så vi får väll se hur det utvecklar sig under dagen! Jo de var väll allt för stunden, jag avslutar det hela med att hoppas att ni alla andra har en toppen dag!
Kommer inte att komma något inlägg till försen ikväll btw, för my stjäl mig ifrån min kära dator hela em. :)
Ser ni stjärnan i det blå? Allt du önskar kan du få.
Vet ni? Rätt mycket av det en människa gör eller orkar göra beror på måendet. Mår man inte bra i själen, så får man inte heller någonting gjort. Man ser rätt fort på andra människor när dom mår dåligt. Oavsett om de själva vill visa det eller inte, så skvallrar ögonen rätt ofta om hur en människa mår. Man kan nästan säga att ögonen är själens spegel. Och kan man tolka vad man ser i spegeln, kan man också lättare hjälpa andra människor.
Som jag sa i tidigare inlägg så är det faktiskt rätt många människor (inte bara vuxna, men många av dem) som faktiskt inte låtsas om det här. Som inte låtsas om att det finns folk som mår dåligt. Why is that? Jo ni förstår, jag har ingen aning om de har blivit såhär på senare tid eller om det alltid har varit så, men att må dåligt har alltid varit lite... 'hemlighetsfullt, man är lite dålig om man mår dåligt, man ska hålla sånt för sig själv, det är ingenting man ska dela med sig av till samhället'. Detta enligt min mening är totalt världelöst.
Varför är det egentligen så svårt att tala om hur man mår? Varför ska allt vara så hemligt? Jag ska tala om en teori jag har för er, de finns två måenden inom måendet 'dåligt'. Vilket är; Jag mår dåligt idag för att de är en sådan dag eller jag mår dåligt för att saker har hänt som gör mig illa. (inte nödvändigtvis en ny händelse, kan vara gammla också). Den enda anledningen till att man kanske känner att det är svårt att dela med sig av sitt mående är som sagt för att man känner sig naken och utblottad, vilket jag också kommer att göra men jag ska ge det mitt bästa försök.
Tidigare i detta inlägg skrev jag att det fanns två slags måenden enligt min teori om måendet. Bara för att det är en sådan dag - dåligt. Så är det för mig idag.
jag känner faktiskt inte alls någon lust att varken stiga upp ur min relativit fula säng, eller att ens vara vaken. Ibland är det faktiskt skönt att få sova bort hela dagar, stänga av telefonen och bara vara själv med sina tankar. Jag kände faktiskt inte heller någon vidare stor lust att varken packa gymnastik kläder eller gå till skolan, but does it look like i have a choise?
Dagar när det tillexempel regnar har jag en tendens att jätte jätte lätt hamna nere i skorna, med mitt mående. Jag vet faktiskt inte riktigt varför och har aldrig vetat heller, men jag tror att det är för att jag har så mycket tid att fundera dom dagarna. Reflektera över livets gång och saker som har hänt eller kommer att hända. Anledningen till att jag har så mycket tid att tänka är för att jag kan inte, jag är seriös nu, jag kan inte konsentrera mig på varken skolan eller något annat. Jag lyssnar med ett halft öra. Sådana här dagar är det skönt att sitta med mjukiskläder i ett klassrum och bara titta ut egenom fönstret och låta tankarna flöda.
När jag 'låter mina tankar flöda' och kopplar bort verkligheten så är det som om jag pratar med mig själv. Jag kan faktiskt inte riktigt förklara det där, men tänk er en mjuk, lugn mansröst.. som pratar så lugnt, tyst och avslappnat att ni inte kan lyssna till något annat, det hör jag i mitt huvud. De kan tillexempel låta såhär;(om jag är nere)
Jävla skrikande ungjävlar... fan ni ska föreställa nior, vad är det här för något?
Varför gör du ingenting? Är du helt blåst eller?
Det är dina klasskamrater, res dig upp och se till att dom håller käften..
stackars lärare, jag lider med den gubben!
Vad tänker du på, flicka lilla?
Har jag någonsin talat om för dig att du faktiskt är rätt världelös?
Du sitter ju bara här och gör inte ett skit, vad är de för något?
okej de där var ett exempel. och på alla följdfrågor som kommer nu; nej jag är inte schizofren, jag kan inte ens stava till det. haha. Anledningen jag tror att jag hör en mansröst i mitt huvud är för att jag alltid har haft mycket lättare att lyssna till vad killar har att säga än tjejer, jag tror att det där faktiskt är mina aldeless egna tankar, som typ... högläses av en man, men bara i mitt huvud.
För övrigt var det där ett rätt dåligt exempel, för det brukar låta mycket mer destruktivt när jag hör den rösten. Jag mår faktiskt inte dåligt ofta, jag är ganska glad som person, men när jag väl mår dåligt, av någon anledning. Så mår jag riktigt dåligt, och tänker de mest sjukaste tankar. destruktivt för det mesta.
Det finns faktiskt inte så mycket mer att säga för dagen, jag är trött. helt utmattad faktiskt. Så nu ska jag gå och sova. Inlägg under den andra nya kategorin kommer imorgon om jag kommer ihåg det.
Som jag sa i tidigare inlägg så är det faktiskt rätt många människor (inte bara vuxna, men många av dem) som faktiskt inte låtsas om det här. Som inte låtsas om att det finns folk som mår dåligt. Why is that? Jo ni förstår, jag har ingen aning om de har blivit såhär på senare tid eller om det alltid har varit så, men att må dåligt har alltid varit lite... 'hemlighetsfullt, man är lite dålig om man mår dåligt, man ska hålla sånt för sig själv, det är ingenting man ska dela med sig av till samhället'. Detta enligt min mening är totalt världelöst.
Varför är det egentligen så svårt att tala om hur man mår? Varför ska allt vara så hemligt? Jag ska tala om en teori jag har för er, de finns två måenden inom måendet 'dåligt'. Vilket är; Jag mår dåligt idag för att de är en sådan dag eller jag mår dåligt för att saker har hänt som gör mig illa. (inte nödvändigtvis en ny händelse, kan vara gammla också). Den enda anledningen till att man kanske känner att det är svårt att dela med sig av sitt mående är som sagt för att man känner sig naken och utblottad, vilket jag också kommer att göra men jag ska ge det mitt bästa försök.
Tidigare i detta inlägg skrev jag att det fanns två slags måenden enligt min teori om måendet. Bara för att det är en sådan dag - dåligt. Så är det för mig idag.
jag känner faktiskt inte alls någon lust att varken stiga upp ur min relativit fula säng, eller att ens vara vaken. Ibland är det faktiskt skönt att få sova bort hela dagar, stänga av telefonen och bara vara själv med sina tankar. Jag kände faktiskt inte heller någon vidare stor lust att varken packa gymnastik kläder eller gå till skolan, but does it look like i have a choise?
Dagar när det tillexempel regnar har jag en tendens att jätte jätte lätt hamna nere i skorna, med mitt mående. Jag vet faktiskt inte riktigt varför och har aldrig vetat heller, men jag tror att det är för att jag har så mycket tid att fundera dom dagarna. Reflektera över livets gång och saker som har hänt eller kommer att hända. Anledningen till att jag har så mycket tid att tänka är för att jag kan inte, jag är seriös nu, jag kan inte konsentrera mig på varken skolan eller något annat. Jag lyssnar med ett halft öra. Sådana här dagar är det skönt att sitta med mjukiskläder i ett klassrum och bara titta ut egenom fönstret och låta tankarna flöda.
När jag 'låter mina tankar flöda' och kopplar bort verkligheten så är det som om jag pratar med mig själv. Jag kan faktiskt inte riktigt förklara det där, men tänk er en mjuk, lugn mansröst.. som pratar så lugnt, tyst och avslappnat att ni inte kan lyssna till något annat, det hör jag i mitt huvud. De kan tillexempel låta såhär;(om jag är nere)
Jävla skrikande ungjävlar... fan ni ska föreställa nior, vad är det här för något?
Varför gör du ingenting? Är du helt blåst eller?
Det är dina klasskamrater, res dig upp och se till att dom håller käften..
stackars lärare, jag lider med den gubben!
Vad tänker du på, flicka lilla?
Har jag någonsin talat om för dig att du faktiskt är rätt världelös?
Du sitter ju bara här och gör inte ett skit, vad är de för något?
okej de där var ett exempel. och på alla följdfrågor som kommer nu; nej jag är inte schizofren, jag kan inte ens stava till det. haha. Anledningen jag tror att jag hör en mansröst i mitt huvud är för att jag alltid har haft mycket lättare att lyssna till vad killar har att säga än tjejer, jag tror att det där faktiskt är mina aldeless egna tankar, som typ... högläses av en man, men bara i mitt huvud.
För övrigt var det där ett rätt dåligt exempel, för det brukar låta mycket mer destruktivt när jag hör den rösten. Jag mår faktiskt inte dåligt ofta, jag är ganska glad som person, men när jag väl mår dåligt, av någon anledning. Så mår jag riktigt dåligt, och tänker de mest sjukaste tankar. destruktivt för det mesta.
Det finns faktiskt inte så mycket mer att säga för dagen, jag är trött. helt utmattad faktiskt. Så nu ska jag gå och sova. Inlägg under den andra nya kategorin kommer imorgon om jag kommer ihåg det.
nya kategorier!
Jag har funderat väldigt mycket över en sak: Mående eller Måenden. Lets face it people, väldigt många människor mår dåligt, vissa under korta perioder, andra i stora mängder hela tiden och en del då och då. Men alla mår ibland lite sämmre. Kanske rejält sämmre till och med. Jag är inget undantag vare sig jag vill eller inte så har jag också min a dåliga stunder!
Jag har lagt märke till att väldigt få, (& speciellt vuxna, i detta fall som bloggar) inte vågar skriva om det, eller tala om det i det stora hela. Och många låtsas att det inte existerar. Varför är det så? Att skriva om hur man mår (oavsett om det är bra eller dåligt) är väldigt väldigt utelämnande. Man känner sig ganska naken, men jag har bestämt mig för att min nya kategori ska heta; måendet, en del av livet. Den kommer (ganska förutsägbart) att handla om hur jag mår, kanske till och med om reflektioner kring ens eget eller andras mående. Ganska mycket utav det kommer nog att vara rena tankar bara, men tankar är också en del av en människas mående.
Jag kan inte lova att jag är hundra procent ärlig, då det är så väldigt många i min närhet som läser, but i'l give it my best shot, take it or leave it people!
Som ni nu kanske har märkt har jag skrivit; Nya & inte Ny kategori/er, so thats right det kommer en till. Denna kategori kommer gå under namnet : tankar&reflektioner kring livet. Under den kategorin kommer jag att skriva om mina tankar och reflektioner kring det stora hela, det som är självklart med livet, kanske saker vi tar förgivet som vi inser sen att vi inte skulle ha gjort. Med andra ord människor och självklara (i våra ögon) saker, som vi bara gör för att, vi kan typ.
Jag har lagt märke till att väldigt få, (& speciellt vuxna, i detta fall som bloggar) inte vågar skriva om det, eller tala om det i det stora hela. Och många låtsas att det inte existerar. Varför är det så? Att skriva om hur man mår (oavsett om det är bra eller dåligt) är väldigt väldigt utelämnande. Man känner sig ganska naken, men jag har bestämt mig för att min nya kategori ska heta; måendet, en del av livet. Den kommer (ganska förutsägbart) att handla om hur jag mår, kanske till och med om reflektioner kring ens eget eller andras mående. Ganska mycket utav det kommer nog att vara rena tankar bara, men tankar är också en del av en människas mående.
Jag kan inte lova att jag är hundra procent ärlig, då det är så väldigt många i min närhet som läser, but i'l give it my best shot, take it or leave it people!
Som ni nu kanske har märkt har jag skrivit; Nya & inte Ny kategori/er, so thats right det kommer en till. Denna kategori kommer gå under namnet : tankar&reflektioner kring livet. Under den kategorin kommer jag att skriva om mina tankar och reflektioner kring det stora hela, det som är självklart med livet, kanske saker vi tar förgivet som vi inser sen att vi inte skulle ha gjort. Med andra ord människor och självklara (i våra ögon) saker, som vi bara gör för att, vi kan typ.
Bloggpaus
ja det får bli en blogg paus gott folk då jag ändå inte har så speciellt mycket att skriva om för tillfället!
Skönt ska det bli också, att sluta försöka pressa fram massa meningslösa inlägg för att man inte har åsikter om något fför tillfället. javisst.
ni lär märka när bloggpausen är över, tills dess... ciaao!
Skönt ska det bli också, att sluta försöka pressa fram massa meningslösa inlägg för att man inte har åsikter om något fför tillfället. javisst.
ni lär märka när bloggpausen är över, tills dess... ciaao!
